Olika eller extremt lika?[SV] [PG]

ojoj spännande !
skriv meeer!

Mer kommer nu!
Om jag inte har gjort ett mellanslag beror det på att min mellanslagsknapp är lite...låt oss säga udda...Jaja här kommer mer!


( Cilla)
Jag gick i rask takt mot Ravenclawtornet. Inte förrän jag kom fram kom jag på att jag inte hade något lösenord. Jag funderade en stund innan jag fick syn på Li Mina var en vän till mig som gick i Ravenclaw. Hon stod med några andra flickor och pratade. Jag gick fram till henne.
"Amber?" Den ända brunhåriga vände sig om. När hon fick syn på mig log hon stort.
"Cilla? Men vad gör du här?? Jag förklarade situationen och hon log stort igen. ?Vi har inget lösenord? Hon gick fram till porten och jag tyckte att örnstatyn sa något. Amber sa något tillbaka och örnen svängde åt sidan. Jag klättrade in och såg mig omkring. Det såg ganska hemtrevligt ut. Jag vände mig mot Amber. ?Vet du vars någon som heter något med Diana håller hus? Amber skakade på huvudet.
?Hon brukar mest hålla sig för sig själv. Det är synd om henne. Ett par gånger har jag försökt bli hennes vän men det ville hon inte? Amber tystnade och studerade mig. Sen log hon stort och visade mig vägen till deras sovsal. Där satt bara en person. Det var ingen mindre än Diana.

yeeeeh! längtar efter meeeer!

riktigt spännande

Här kommer det!

(Diana)

Jag reste mig tvärt upp då jag såg att Cilla kom in i rummet. Jag lyfte trollstaven till försvar. Men Cilla log bara mot mig och bad mig komma med. Tillsammans gick vi ut från Ravenclaw tornet och in i ett rum jag aldrig varit i. Cilla vände sig då mot mig och jag kunde se att hon var riktigt arg. Hon kom närmare och viskade. "Hur kan du tro att du får lyssna på mig och mina vänner." Jag hade inget bra svar så jag bara tittade ner i golvet. Då lyfte Cilla trollstaven men jag kom snabbt med en skyddförttrollning. "Protego!" Hon snubblade baklänges av kraften från min skyddförtrollning men var snabbt på benen igen. Jag kunde inte höra vad hon sa men jag visste att det var en kraftfull besvärjelse. Plötsligt ramlade jag ner i golvet och allt blev svart.


Så, mer kommer kanske på....Tisdag?
Tack för alla kommentarer

ooooooooooooh så bra!
lääängtar till tiiisdag ♥

Super

Här kommer lite mer!

(Cilla)
Jag vaknade av en plötslig smärta. I huvudet, i benen, i armarna. Överallt. Jag önskade att jag kunde öppna ögona, men det gick in när jag försökte. Jag klagade högt, men visste inte om något lyssnade. "Att dem vågar lämna mig så här ,blind och allt. Det ska dem få igen för…!” Jag tystnade. Plötsligt hörde jag någon prata. Det var en tjej, ingen mindre än Diana. Jag svor högt och försökte sätta mig upp men då fräste Diana. ”Kan du vara stilla i en minut. Jag försöker sova!!” Jag suckade djupt. Jag var förmodligen i sjukhusflygeln. Det enda jag mindes av duellen var att strax efter Diana ramlat i golvet, hade jag också gjort det. Diana fortsatte. ”Din besvärjelse trasslade till det. Vi är nu förenade genom vissa saker. Nu när du miste din syn, blev min, dubbelt så bra.” Jag skakade misstroget på huvudet. Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle hända. Besvärjelsen skulle bara ha gjort så jag fått kontroll över henne. Men något hade misslyckats. Men det var väl ändå inte möjligt. Plötsligt fräste Diana ”Tyst med dig, jag kan höra dig!” Jag svalde. Jag satt hade en förbindelse med henne. Hur tusan skulle jag stå ut!?