And what about home? [Rollspel]

Janice känner bloddoften och öppnar ögonen, från hennes röda kappa bolmar ännu ett moln av rött, blod. Hon släpper den och låter den flyta upp till ytan, hon ser att den flyter upp till ytan, som en stor röd fisk ungefär. Hon flyter sakta upp, inte alls i samma hastighet som kappan lyckats med. När hon når ytan flyter hon bara, uttråkad och undrar om hon borde dyka igen.

((Yey! 60 sidor!))

Jag stannar vid ett stort träd. Ilskan kockar fortfarande inom mig och jag klättrar snabbt upp. Långt där borta går Legolas och ännu längre bort går Klaus. Jag ler och tittar på Månen. Visst mina krafter har avtagit kraftigt men i fullmåne... Jag samlar mig och blundar. Runt omkring mig känner jag vattenpölarna och daggen i gräset och vattnet i sjön lyfta. samlas i en klump ovanför mig och slungas iväg! Den träffar Klaus med en smäll och jag kan inte låta bli att gapskratta.

Legolas vänder sig om och ser Alyss stå och skratta. Med hans alvögon var det inte svårt alls att få syn på henne trots mörkret och avståndet. Han börjar springa fram till henne. Väl framme säger han; "Vad har du för dig då?" Han lägger huvudet på sne och får syn på Klaus en lång bit ifrån dem. Klaus är blöt. Legolas tittar ned på Alyss med höjda ögonbryn.

Janice känsliga öron uppfångar ett skratt, ett ganska hjärtligt skratt. Janice bryr sig inte om skrattet hon har kommit upp ur sjön, plaskvåt och känner sig ovanligt fridfull. Sedan vrider hon ur den röda kappan, till och med det vattnet är en liten del rött. Hon sätter sig vid kanten och lägger den nu lätt fuktiga kappan över axlarna. Hon tittar upp på fullmånen. Den är vacker. Det medger hon. Fast hon kanske inte ger den tillräckligt mycket uppmärksamhet för att faktiskt inse det.

Klaus känner ilskan koka inuti honom.
Genast är han framme vid legolas och alyss, innan de ens hinner blinka står han där.
"Det där var väl kul, inte sant?"sade han mellan tänderna. "Om det inte vore för denna idiotiska uppgift så skulle du varit död nu."
Han ser ilsket på Alyss, händerna har han knutna i fickorna. Idén som kommer upp i hans huvud är smart, ett felsteg till av henne och hon kommer aldrig mer få se på Jake på samma sätt igen...

"Jag betalade honom bara för besväret.." hostar jag fram och skrattar så att jag nästan kiknar. "du- du vet väll att jag har månen som kraft källa", säger jag när jag lugnat mig.

Legolas tittar på Klaus, sen på Alyss, sedan på Klaus igen. Legolas känner att han inte har något med det här att göra. Så han vänder sig om och börjar lugnt gå därifrån.

Janice suckar djupt och tittar ned i marken igen. Hon betraktar de än så länge gröna gräset innan hon river upp det. Livet, en roande sak som hon aldrig någonsin kommer få uppleva igen, aldrig.

Jake hör ett skratt, det är Alyss ljuvliga skratt. Han springer mot skrattet, men när han kommer fram ser han Klaus som är dyvåt, Alyss som skrattar och Legolas som blänger.

Klaus höjer långsamt blicken då han får syn på Jake.
"Verkar som om du behöver en flicka för att ta hand om dina egna affärer, Jake", säger han och drar högra handen genom håret. "Inte ens jag trodde att du kunde sjunka så lågt."


(( känner mig elak... Lovi´n it hehe... ))