Någon som vill rolla Hungerspelen?

"Vad duktig du är, visste inte att du kunde laga mat." ler Vicinia mot Sinara som skiner av stolthet vid berömmet. Vicinia ser lätt på henne, högst några år äldre kunde hon vara, hon kände en stark sammhörighet med henne och skulle på sätt och vis sakna henne.
"Tack, vi uppskattar det verkligen. Vi kommer sakna dig." säger Vicinia och lägger leende sin hand på hennes.
"Ta hand om dig nu." ler hon sorgset och tar för sig av maten. Den sitsta goda hon skulle äta i sitt liv, men hon skjuter undan tanken.

Mars nickade till allt Vicinia sade, munnen redan proppfull med mat. Det var verkligen utsökt, även om Mars misstänkte att Sinara nog hade fått hjälp i förberedelserna.
En halvtimme senare, då de ätit klart och skulle skiljas åt för att få sina kläder och sedan föras till luftskeppet, drog Mars Vicinia i en hård omfamning.
"Ta hand om dig själv", mumlade han och kysste henne, innan han följde sin stylist.

"Du med." svarar hon mjukt och håller om honom. "Vi ses." säger hon och försvinner åt motsatt håll med sin stylist.
Hon får på sig underkläder och sedan underställ, i något lätt men varmt material. Över det tjocka vattentåliga bysor och en dunjacka med huva och pälsfödrar kant. Håret flätas i två flätor och hon får på sig en heltäckande mössa och vantar som fäst vid jackärmen så de inte ska gå förlorade om hon tappar eller tar av sig dem. Sedan får hon på sig ett par varma vattentäta kängor.
Det var ganska så lätt att gissa årets arena. Vinterlandskap.

Mars var säker på att han aldrig använt lika mycket kläder som de nu trängde på honom. Han tyckte om den pälsfodrade jackan, men byxorna var för stela för att han skulle kunna röra sig snabbt. Fast om hans misstankar besannades skulle de kliva runt i snöhögar, och snabba rörelser skulle vara omöjliga.
Mars tog adjö av sin stylist och efter en kort resa anlände de till en bunker, där deltagarna åter separerades och ställdes på platåer för att vänta på att lyftas upp till arenan.
Det pirrade till av upphetsning i Mars mage och han vände förväntansfullt ansiktet uppåt då platån började röra sig.

( Äre du på bilden? ^^ C: )

Vicinia klev in, hon hade tagit adjö av sitt team och såg nu bara uppåt när hissen började röra sig.
Snart stannade hissen och hon såg sig om, ett snälandskap utbredde sig framför dem. Hon kunde se en skog av granar till vänster och framför dem var ymmnighetshornet.
Solen sken från en klarblå himmel men den gav inte ifrån sig någon värme. Snön framför dem verkade både djup och porös, vilket betydde att de skule få pulsa fram. Inte bra för de korta och inte så starka deltagarna, de skulle vara ett lätt byte.
Allt detta regristerade hon i ett ögonblick och höll sedan koll på tidtagaren framför dem, och gjorde sig berädd.

( BTW ....Jag kom på att Je t'aime betyder "Jag äldkar dig" .... tog ett tag att komma på det xD )

(Juu, det är jag kloka du xD )

Mars bländades kort av det lysande vita landskapet, men då hans ögon justerat sig lät han blicken glida över barrskogen, ymnighetshornet och slutligen deltagarna. Han fångade Numas blick och nickade mot skogen, och pojken visade tummen upp. Mars försökte fånga Vicinias blick för att ge henne samma order; han ville inte ha henne i blodbadet.
Då tiden tog slut hoppade Mars av podiet så långt ut han kunde, och började sedan skuffa sig fram i den knähöga drivan. Han misstänkte att snön skulle ligga ännu djupare längre bort, men inget skulle bli av en kamp där alla deltagarna var begravda till midjan.
Tack vare sin kraft kom Mars bland de första fram till Hornet. Han slog flickan från ettan tvärs över ansiktet och hon sjönk ner i snön, och lämnade vägen in till hornet tom.
Mars drog av sig huvan och såg sig omkring i det skuggiga innandömet. Snön var hårdtrampad där och han kunde gå med lätta steg för första gången.

( Snyggit C: ^^ Det var egentligen inte jag xD Jag satt och zappade ellan kanalerna och då sa de det på Hanna Montana xD )

Vicinia såg Mars order men tänkte ignorera den. Hon hade den tanken tills hon hoppade ner och sjönk ner i snön. Hon kunde knappt röra sig av de tunga snömassorna men hon var bland de längst bort och ingen var nära henne. Efter ett långt tag var hon framme, hon duckade lätt undan killen från 5ans pilar. Han var inte särskilt bra på det.
När hon väl kom på marken där snön var hård packade fick hon lätt ner honom. Stoppade en av pilarna hårt i hans strupe och hoppade upp på fötter. Nu hade hpn en pilbåge som vapen och hon sköt iväg en och 12ans kille föll ihop utan att ens kommit fram till hornet. Hon andades tungt av pulsandet i snön och vände sig snabbt om för att leta reda på knivar.

Mars var på helspänn då han gick fram till väggen längst bort. Han noterade med en missnöjd grimas att där inte fanns det dubbeleggade vapnet han briljerat med förra gång. Vapenutbudet var mycket mindre än förra året; alla exotiska vapen hade lämnats bort, det hängde ändast tre kortsvärd på väggen.
Utanför hornet hade Mars skymtat några pilbågar, spjut och knivar, men det kunde inte ha funnit många av dem, och de var främst gjorda för att jaga.
Mars plockade ner ett av svärden och undrade om han borde ta ett till, då någon skuffade honom bakifrån. Mars träffade väggen och föll på marken, men han rullade snabbt runt. Det var Ares, som snabbt tagit ett av svärden. Mars blockerade hans hugg och rullade undan. Ares följde efter, men Mars lyckades fälla honom och fick tid att resa sig.
De stod med svärden redo, då Elena stack in huvudet.
"Mars, vi har inte tid med det här, kom!" sade hon ilsket. Mars noterade spjuten hon bar i handen. Ares försökte göra ett anfall medan Mars uppmärskamheten var annanstans, men Mars blockerade slaget och skuffade omkull Ares innan han följde Elena ut ur Hornet.
De började springa mot skogsbrynet. Mars plockade upp en väska på vägen och dödade tre deltagare hänsynslöst.

Vicinia såg Elena och Mars försvinna och hon kände paniken grep henne då fyrans kille kom springande emot henne. Han hade ett spjut i handen, men hon rullade snabbt undan, kom på fötter och ryckte åt sig ett midjebälte med knivar, dock inte fulltaliga som hon tog. Hon tog en redan använd kniv ur en deltagare och tog dennes ryggsäck med. Tack vare att Elena och Mars sprungit före kunde hon springa i deras fotspår och inte behöva pulsa på det viset.

Vid skogsbrynet insåg Mars att han inte sett Vicinia sedan Spelen började. Han gjorde tvärstopp och vände sig om. Elena morrade irriterat då hon märkte att han hade stannat, men följde hans exempel.
Vicinia var dock på väg mot dem, och Mars höll utkik medan hon sprang. Ingen tyckets följa efter henne, och då hon nådde fram till dem han Mars röra henne kvickt innan de fortsatte in i skogen.
Mars kastade en sista blick mot hornet innan de nådde de första granarna, och fortsatte sedan efter Vicinia. Elena sprang först, hennes steg så lätta att hon ändast sjönk en bit under snön.
Då det enda ljudet var kanonskotten som blev allt färre saktade de av. Mars började bli orolig över Numa, som försvunnit. De hade inte ens sett hans fotsteg i snön.