In the dark PRS Vidomina & Medi

"Jag vet inte." Hon tog skeden och började att äta och såg på dem med ett varmt leende.
I samma stund öppnades dörren och Isabelle kom in.
"Jag har hämtat en kudde som legat i ett annat rum. Den är kall och kan vara skön att ligga på." Hon log och såg mot dem och nickade.
"Stör jag?"

Leo nickade åt hennes ord och bytte en blick med Rion. Rion var försjunken i sina tankar. Han funderade på morgondagen, rådet, hur det skulle gå för Alice, om det ens skulle gå att genomföra provet med tanke på hennes tillstånd.
När Isabelle kom in i rummet tittade Leo upp och mötte hennes blick. Han verkade glad över att se henne, samtidigt som han var lite överraskad då han nyss talat om henne. Han lade märke till kudden som hon hade med sig och kikade på Alice för att se hennes reaktion. "Nejdå, du stör inte.", sa Leo och Rion nickade instämmande igen.

Hon gick fram och lade kudden bakom Alices rygg oc såg på dem.
"Jag är i närheten ifall ni behöver något." Hon neg och gick in till sig.
Alice slöt ögonen. Kudden var kall och hon log mjukt.
"Det är rätt skönt." Viskade hon.

"Det börjar bli ganska sent, Alice. Ät upp, sedan kanske det är dags att sova?", sa Rion och reste sig upp. Han såg på Leo som också ställde sig upp efter Rion. Leo tittade lite osäkert på Alice. "Tror du att du klarar dig?", frågade han en aning tvekande.
"Isabelle är med dig.", sa Rion som för att svara på Leos fråga. "Men.. känns det okej att vi går?", frågade Leo som ändå inte var övertygad.

"Jo det kanske är bäst att jag sover." Hon såg på dem och räckte över den u tomma skålen och torkade sig med en näsduk innan hon lade sig ner i sängen.
"Stanna tills jag har somnat. Jag mår bättre i erat sällskap." Hon såg fortfarande febrig ut och slöt sakta ögonen.

Leo tog emot brickan med porslinet och placerade det försiktigt ner på bordet bakom de innan han vände sig till Alice igen. När han hade hört hennes ord gav han Rion en menande blick och de båda satte sig ner igen på deras stolar och såg på Alice som verkade sjuk än. Vad var det berodde på? De visste inte.
Rion sträckte sig efter en tygbit för att badda hennes panna. "Såja.", sa han lugnt. Hans ord gjorde även Leo lugn. Leo hade inte märkt det först, men pulsen rusade inom honom.

Det tog inte lång stund innan Alice hade somnat och hennes andetag lät rosslande som hon vore en rökare. Men hon andades och det var det.
Isabelle såg på Ivan och såg skamsen ut.
"Kommer hon inte bli fråntagen?" Frågade hon med låg röst som hela huset kunde höra dem.
"Jag är rädd att rådet kommer veta att det var mitt fel."

Leo och Rion bytte en blick igen. Det var dags att lämna henne ifred. De reste sig båda långsamt för att inte höras och på så sätt väcka Alice. Sedan smög de till dörren ut från hennes våning och stängde försiktigt, försiktigt efter sig. De båda försvann sedan till sina sovrum.
Ivan hade gått till sitt sovrum. Det hade blivit så pass sent nu. Och han var trött. Efter samtalet med Juniv och alla förberedelser på morgondagen. Han gnuggade sin panna och suckade högt. Men när han hörde Isabelles stämma såg han upp mot henne och andades ut igen. Denna gång lite lättad. "Jag vet inte. Det är rådet som bestämmer hennes öde nu.", sa Ivan och blev igen påmind om rådets ankomst kommande dag. "Rådet kommer inte veta att det var du. Och om.. om de skulle ana något så skulle de peka på mig, inte på dig.", sa Ivan och suckade igen.

Hon slog sig ner vid hans sida och släppte er sitt långa hår och slöt ögonen.
"När drack du senast?" Viskade hon och öppnade sina ögon.
"Du är blekare och kommer att kanske att attakera henne." Men hon öppnade ögonen.
"Hon har fått en nermald rot i soppan så hon kommer at vara utslagen tills morgondagen." Hon svalde.
"Testet blev uppskjutet en dag och jag hoppas det blir bra."

Ivan såg på henne när hon satt sig ner vid hans sida. Han sträckte sig efter henne och rörde försiktigt över hennes nacke för att känna hennes hud. Han hejdade sig sedan när hon konstaterade att han verkade blek. Ja, det var ju ett tag sedan han drack blod. "Ja.. bra, Isabelle. Bra att provet blev uppskjutet en dag.", mumlade han och vände sig ifrån henne för att tänka efter. Ett iver att få smaka blod väcktes i honom. Han kände pulsen öka. "Jag.. måste ha blod.", kved han och kom upp på fötter. Han gömde sitt ansikte i sina händer och svalde. "Jag måste ha blod.", sa han igen, viskade nästan orden.