In the dark PRS Vidomina & Medi

"Ivan drick från mig. Bara lite tills du är lugnare." Hon såg på honom och svalde. Hon hade aldrig blivit biten.
Hon reste sig och pekade mot en liten dörr.
"Du kan ta tjänarnas korridor. Ingen kommer att se dig om du tar dig till henne. Jag går i förväg och ser till att hon är ensam."

Hennes ord var frestande. Inpulsen var att sätta tänderna i hennes hals, men han hejdade sig då hon nämnde Alic och vägen dit, utan att bli upptäckt. "Ja.", sa han och lät med ens piggare på rösten. Bestämd mera. Ivan sträckte på sig och såg på Isabelle. "Visa vägen.", sa han och gick efter henne in i den lilla, trånga, korridoren mot Alices våning.

Hon gick snabbt genom den smala korridoen och hon passerade flera rum innan hon stannade upp, öppnade en dörr och såg in. Kusten var klar. Försiktigt öppnade hon dörren och nickade.
"Så Ivan här är hon. Hennes feber har inte gått ner än." Hon gick fram till dörren och låste den innan hon vände sig om.

Ivan visste inte vad han skulle tro. Isabelle hade lett honom till Alice. Igen skulle han få smaka av det underbara blodet. Det blodet som fick honom att uppleva dagsljus utan att bli skadad av solens strålar. Han kunde känna den ljuvliga doften av blodet från hanns håll.
Han sträckte på sig och såg efter Isabelle som verkade se till att kusten av klar. Ivan nickade åt hennes ord och såg på henne kort, innan han försiktigt smög fram till Alices säng för att inte väcka henne.
Han stod först stilla och såg på henne när hon andades. Iakttog hennes bröstkorg som höjdes och sänkte i takt med hennes andetag. Ruset inom honom gjorde honom påmind om törsten efter blod.
Försiktigt placerade han en hand på hennes täcke och rörde den långsamt åt hennes håll. När han kunde känna hennes värme, bestämde Ivan sig för att dra av henne täcket så att han kunde komma åt henne. Han kände igen pulsen rusa. Fort, han ville att det skulle gå fort nu. Men han ville inte ta risken att väcka henne.
Ivan granskade henne och insåg att det bästa stället at bita henne, så att det inte skulle synas, så att inte Rådet skulle se det eller kanske till och med utan att Alice skulle upptäcka det, var att bita henne i låret.
Försiktigt sträckte han sig efter klänningstyget på hennes nattlinne och drog upp kjolen en aning så att han kunde komma åt att bita henne. Han tittade på hennes ansikte för att se om hon hade reagerat, men Alice verkade fortfarande sova.
Ivan drog försiktigt med fingertopparna över hennes bara hud och böjde sig sedan fram för att sätta läpparna mot hennes ben och försiktigt bita henne i låret. Han kunde känna värmen och.. blodet. Det ljuvliga blodet. Det rusade i honom. Han smakade ivrigt av hennes blod.

Något i rummet hade blivit kallare men hon kunde inte sätta fingret på vad som var kallt. Alice kunde inte vakna ur denna tjocka dimma hon befanns sig i utan vred bara bort huvudet och kved lågt av febern som härjade över henne.
Isabelle gick försiktigt fram och lade en hand över hans axel.
"Ta inte för mycket." Viskade hon i hans öra och såg oroad på dörren.
"Juniv kan kanske komma för att se till henne igen."

Ivan tog en sista klunk innan han slet sig från hennes lår och slickade sig om munnen. Han såg på Isabelle med en hungrig blick, men lyckades ta sig tillbaka till verkligheten igen. Ivan rättade försiktigt till Alices nattlinne och förde täcket över henne igen innan han reste sig igen och gick före Isabelle mot samma dörr de kommit från tidigare. "Bäst vi går innan vi blir upptäckta då", sa Ivan och kikade på Isabelle över axeln innan han gick längst korridoren som skulle leda de tillbaka till hans sovrum.

Hon låste upp dörren innan hon stängde dörren där de kommit ifrån och såg på Ivan. Älskade han henne nu? Nu när hon visat hur lojal hon var?
"Vill ni att jag sover här?" Hon placerade ett vedträ i hans spis och slog sig ner på hans säng.
"Jag gör vad du än vill."

När de kommit tillbaka till Ivans sovrum iakttog han Isabelle. Han såg på då hon lade ett vedträ i elden. Hennes fråga överraskade honom en aning. "Isabelle..", sa Ivan, som fortfarande kände Alices blod rinna i honom. Han gick fram till henne och placerade sina händer om hennes ansikte. Han såg henne djupt in i ögonen. Som svar på hennes fråga böjde han sig över och mötte sina läppar mot hennes i en kyss. "Stanna.", viskade han emellanåt och fortsatte att kyssa henne.

Hela hennes kropp pirrade av välbehag när han rörde vid henne och hon nickade bara.
"Tack Ivan." Viskade hon och böjade knäppa upp knapparna på sin uniform och smekte hans kind.
"Du är den vackraste mannen jag mött."

Ivan fortsatte att kyssa henne och..

Morgonen därpå vaknade Ivan med Isabelle vid sin sida. "Isabelle.", sa Ivan lågt. Han drog sig till minnes om natten, hur han bitit Alice. "Idag kommer rådet.", sa Ivan och suckade. Han slöt sina ögon igen i hopp om att han kanske kunde somna igen, men han var alldeles för pigg. Han satte sig upp och sneglade på Isabelle. Rörde försiktigt vid hennes hår. "Jag kan inte låta Alice åka härifrån. Inte nu. Inte än.", mumlade han trött.