And what about home? [Rollspel]

Janice kommer upp ur sjön igen. Hon har blivit både fasttagen av sjögräs och såg ett antal konstiga fiskar som liknade människor. Lyckligtvis verkade de inte märka henne. Hon tycker att sjön är roande och hon hon springer ett par varv runt det enorma slottet innan hon går in, från att vara dyvåt är hon bara smått fuktig. En klar förbättring.

Jake tittade på Alyss, " du, älskling, jag är ledsen, jag tänkte inte så högt. Jag är jätte ledsen." sa Jake och tog några steg närmre Alyss.

((Hon sitter i ett träd))

"Gå."

(( hoppsan tänkte inte på det ))

" komigen, Alyss" sa Jake och fick tårar i ögonen. Han satte sig på knä och tittade upp mot Alyss som satt i trädet. " nästa gång så hoppas jag personen dödar mig" sa Jake humorlöst. Han ställde sig upp och vände sig om.

Klaus hade inte haft det speciellt trevligt i sovsalen, där hade varit andra killar, irriterande killar. Men de skulle inte ´störa honom längre... Genast gick han tillbaka upp till hallen från fängelsehålorna och tillbaka ut på gården. Endast för att Dumbledore sade att endast han kunde ta hem dem, så betydde inte det att det var tvungen att vara sant...

Jake började gå. Han tänkte inte vända sig om. Jake gick förbi några granar och började springa. Han tittade upp på himmlen och såg stjärnor. Han tittade fram igen och såg en liten sjö, han drog av sig tröjan så att alla magrutorna syndes och satt sig med fötterna i vattnet.

Legolas tittade upp mot stjärnorna. Han saknade dem där hemma, både stjärnorna och hans vänner. Av nångon anledning gick det inte så bra att tyda de här stjärnorna denna natt. Han hör steg i trappan och vänder sig om. Vid trappan ser han Dumbledore. "Jag ser att du har hittat Astronomitornet" säger Dumbledore och ställer sig bredvid Legolas. Båda två står och tittar ut vid räcket. "Varför valde du mig" undrar Legolas. Dumbledore tittar på honom. "Det kommer du att få klart för dig i sinom tid Legolas" säger han lungt. "Jag vet att jag är ung jämnfört med dig och några av de andra" förtsätter Dumbledore. "Men jag tror jag kan komma med några kloka råd" Legolas tittar på Dumbledore. "Kloka råd kan vara bra att ha" säger Legolas. "Oron i din värld gör detta lite svårare för dig, har jag märkt" Legolas nickar lite. "Men som du vet är allas världar stilla medans ni är här. I din värld är krig nära, stora makter kämpar. En liten ring, med stora krafter, är något som alla värkar vilja ha. Om jag förstått det rätt så är det så" säger Dumbledore. "Ja, så är det" säger Legolas. "Mycket av det hopp som finns kvar vilar i händerna på en ung hobbit. Ringen är inget att leka med. Man vet inte alltid vem man kan lita på" Legolas suckar lite. "Jag förstår" säger Dumbledore långsamt. "Du är klok Legolas. Du kan hjälpa de andra att hitta vägen. Ni måste kunna lita blint på varandra. Du måste bara visa alla dina kunskaper" Och med det rådet var deras lilla konversation slut. Precis innan Dumbledore han till trappan sa Legolas; "Vänta lite. Vad för minne ska du visa från mig?" "Det får du klura på" och sen gick Dumbledore ner för trappan och lämnade Legolas ensam igen.

Klaus såg ner mot byn, han var tvungen att få tag på en telefon någonstans ifrån. Någon i denna jävla by borde väl ändå äga en telefon? Nog för att trollkarlarna inte verkade gilla människor, men det kunde väl ändå inte vara världens svåraste grej att få tag på en telefon heller? Han kunde ju alltid tvinga någon att hämta en åt honom... Eller så kunde han helt enkelt tvinga någon förklara hur man kommer framåt i tiden, med tanke på att de här typerna var magiker så hade de väl kommit på ett sätt att komma in i framtiden. Det kunde i alla fall hans häxor som han hade fått över på sin sida...

Jake drog fötterna i vattnet, då han plötsligt såg en röd kappa ligga på sidan av skön, han tänkte på vem som kunnde ha en sån kappa och kom på att det är Janice som har en sån. Han valde att sitta kvar en stund till.

Janice kommer plötsligt ihåg att hon glömt sin kappa.
"Lyckat, Jani." Mumlar hon för sig själv och börjar gå ut igen. Janice blir lite fundersam när hon ser att Jacob är vid sjön. Hon rycker på axlarna och går för att hämta sin mantel.