The Vampire Diaries [R]

Bonnies telefon ringde direkt efter Bonnie tagit upp Carolines väska, hon kravlade osmidigt upp telefonen ur pyjamasbyxan med högerhanden och hann se att det var Elena innan hon svarade. "Ja, Bonnie.", svarade hon dröjande.

"Hej, det är Elena. Kan jag sova hos dig i natt?" sa lena med en darrande röst.

Bonnie blev överrumplad av frågan, hon kastade en hastig blick på Caroline och bet sig omedvetet i kinden. "Det är klart. Men... har det hänt något?", frågade Bonnie försiktigt.

Damon lyfte upp den slappa kroppen så fort Bonnie svarat. Han smög förbi Elena och ut på uppfarten där bilen stod parkerad. Liket kunde inte vara kvar här. Han skulle tvingas begrava det så fort som möjligt. Hatet mot Katherine var stark. Hon skulle dö inatt.

Kathrine förstod hur Arg Damon var nu. Hon gav ifrån sig ett skratt i tanken på hur svag han var i gemfört med henne.
Då hon ser Hybriden försvinna bort i skogen tar hon ett skutt upp i ett träd och fortsätter så mot Elenas hus.
I ett träd precis brevid huset ser hon Damon flytta på liket.
Hon hoppar ner och kollar rakt in i Damons svarta ögon.
"Tack för att du städar upp åt mig, jag är såå slarvig..."

Vi kom ut ur "fängelset". Den kalla nattluften bet tag i våra kinder och rufsade om våra hår. Caroline drog koftan tätare om sig i hopp om att stänga ute lite av kylan.
"Så vad har egentligen hänt idag?" Frågade Caroline lite försiktigt.

Elena sneglade på Katherine. "Ja... Men kan vi prata om det när jag kommer till dig?" sa hon snabbt.

(( jag får skriva lite konstigt nu bara, men ni förstår. ;') ))

Bonnie hade följt med Caroline ut under samtalet med Elena, och kände direkt när de gått ur den hemska byggnaden hur kylan bet tag i varenda cell i hennes kropp där hon stod endast iklädd en pyjamasutstyrsel som bestod av shorts och linne. Hon hackade tänder då hon svarade Elena och kastade en "alldeles strax" blick mot Caroline, "Visst, jag kan inte prata mer nu i alla fall. Mina föräldrar borde vara hemma så kom när du känner för det, och försök att inte hamna i knipa nu." Avslutade Bonnie samtalet.
Bonnie lade ner telefonen i den lilla byxfickan och började vandra bredvid Caroline, hon kände det hårda underlaget tydligt under de bara fötterna.
"Mycket, knappt så att jag kan minnas något av det heller.", sade Bonnie trött och tryckte armarna som vilade över bröstkorgen hårdare emot den. Hon råkade sparka till en sten av ren trött och utbröt i ett jämmer.

Bonnie berättade kort om dagen. Man såg varje andetag hon tog som en vit dimma i mörkret.
Slutligen kom taxin de hade väntat på.
Caroline meddelade sin egen adress till chauffören och såg sedan frågande på Bonnie.

Värmen inuti taxin gjorde chockutslag på Bonnie, när hon väl satt ner i sätet såg hon hur de bara benen skakade smått. Hon tittade upp och såg hur Caroline såg på Bonnie med ett undrande uttryck i sätet bredvid, hon rätade snabbt på sig och talade om sin adress för chauffören som såg underligt tillbaka på henne där hon satt iklädd pyjamas en kall höstnatt. Bonnie ignorerade det faktumet och vände sig mot Caroline igen och frågade med en granskande blick "Elena ska sova hos mig inatt, är det säkert att du inte också vill det?"