Någon som vill rolla Hungerspelen?

"Kan hända, troligare är att de sparar vårt sammanstötande till sist. Roligare så." sa Vicinia och åt sin del av ekorren och Numa höll fram dolken han lånat av henne. Men hon skakade på huvudet. "Behåll den du om det känns tryggare, jag har så det räcker." log hon och han stoppar tacksamt dolken i bältet.
"Bäst vi går då." säger Elena och tar sitt spjut och tar täten.

Mars grimaserade och kastade en blick uppåt. Himlen var klarblå, men medan de gick började det blåsa bitande kallt. Mars hade svärdet i läderfodralen på sin rgg, så han kunde lägga sina händer i armhålorna för att hålla händerna varma.
Vid middagstid hörde Mars ljud från en träddunge lngre bort. Elena hade också hört det, och hon lyfte sin näve för att få alla att stanna. Det kunde vara ett djur, men också något mycket värre. Mars hoppades att det skulle vara något de senare kunde ta, för han började bli hungrig.
Ljudlöst spände han pilbågen som han ännu burit och började gå mot ljudet. Han såg försiktigt runt en av stammarna, och fick syn på ett jättelikt björnliknande djur som grävde i snön.

De andra kommer upp bakom Mars och Numa flämtar till.
Den björnliknande varelsen ser upp och ställer sig på bakbenen vilket gjorde honom till minst två meter lång. Vicinia drar Numa bakom dem och drar en av sina dolkar.
Björnen och de avaktar varandra, det kunde hända att den skulle ignorera dem, men troligt var det inte.

Mars kastade en förmanande blick på Numa så att brodern skulle hålla sig bakom dem. Vicinia var ändast bevpnad med en dolk, och Elena hade bara sitt sput, som hon dock kunde anvnda.
Björnen hade määrkt dem och stllt sig på baktassarna. Ett högt vrål undslapp den och Mars spände pilbågen. Han utbytte en snabb blick med Elena innan han släppte taget och pilen susade iväg. Den träffade björnen under en av framtassarna, och björnen vrålade av smärta och ilska. Den började rusa mot dem, rörde sig förvånansvärt snabbt för ett så stort djur.
Mars hann skjuta iväg en pil till innan han var tvungen att slänga bort bågen och dra fram svärdet.

Vicinia pekade på den undanslängda bågen åt Numa som snabbt tog den och de drog sig sedan i bakgrunden, betraktande. Ingen av deras vapen var dugliga mot en sådan best, dock visste Vicinia att hon kunde kasta dolkarna med stor träffsäkerhet om det visade sig nödvändigt.
Hon såg på Numa som darrande gjorde sig beredd om besten skulle anfalla dem, och hon visste att hon skulle skydda honom.

Besten slungade sig mot Mars, och han kastade sig sbannt undan, rullade runt på marken och steg upp. Besten vände sig, och Elena sänkte sitt spjut i dens axel. Innan hon hann dra ut den svängde den sig om och slog till med en av sina jättelika tassar mot henne. Hon slungades iväg och då besten lunkade imot Elena attacerade Mars. Han rev upp ett sår över bestens arm med sitt svärd och backade undan för att dra björnen bort från de andra.

"Mars" skrek Vicinia utan att tänka sig för och björnen vände sig tvärt mot henne och Numa. Hon knuffade snabbt Numa bakom sig och backade, med blicken fäst på det ohyggliga djuret.
"Vicinia" hörde hon en annan röst och hon såg ett spjut komma farande rakt i bestens mage. Med ett vrål slänger den med sina armar och Vicinia känner klorna över axeln, innan hon far omkulla av slaget. Ännu ett spjut från kommer flygande och Ares med de andra karriäristerna kommer för att ge sig in i striden.
Numa hjälper henne upp på fötter och hon biter ihop och ser på klomörkerna över axeln, medans hon drar sig undan och låter de andra köra striden med Besten.

Mars var redan på väg mot besten då Ares och de andra anlände. Två av spjuten träffade besten, men en av dem flög förbi och tvingade Mars att ta ett steg åt sidan för att inte träffas. Han var säker på att det var Ares som kastat spjutet och hoppades för pojkens skull att det inte varit på flit.
Mars hade tappat svärdet, men han drog kniven han haft i stöveln och hoppade med ett vrål på bestens rygg. Han körde in kniven i nacken på besten om och om igen och fick hålla sig fast med all sin kraft för att inte falla av då besten slungade sig åt sidorna i ett försök att bli av med smärtan.
Mars kände besten skälva till, men han hann inte hoppa av förrän den föll bakåt. Mars flämtade till då han slog mot marken med besten över sig. Han kunde höra hur ben knäcktes samtidigt som en bitande smärta spred sig i hans sida. Med ansträngda grymtningar försökte han skuffa undan besten, men först nu insåg han hur mycket den vägde, för han knde inte flytta på den.

"Mars" skrek Vicinia och gick fram till besten hon försökte knuffa undan den. "Hjälp till nu." sa hon och såg på de andra karriäristerna. Just nu tänkte hon inte att de kunde döda henne, döda dem alla, vilken livsfara de befann sig i. Men det verkade inte som att de ville det, tveksamt lägger de ifrån sig vapnen, men hjälper henne sedan och hon faller på knä vid Mars då besten är borta.
"Hur är det?" säger hon oroligt och granskar honom.

Mars hjälpte till att skuffa undan besten och hoppade genast upp på fötterna. Han vände sig till Vicinia för att lugna ner henne, även om han var redo att kämpa mot Ares och de andra karriäristerna vid minsta tecken av anfall.
"Allt är bra, oroa dig inte", svarade Mars sammanbitet, även om smärtan i sidan fick ljus att dansa för hans ögon. Han misstänkte att det var samma revben som vakterna brutit då han räddat Vicinia från presidenten, och hoppades att det inte skulle bli några bestående men.
Vicinia blödde dock kraftigt från axeln där besten träffat henne.
"Vi måste få det där omlindat", mumlade han och drog av sig sina skinnvantar för att trycka dem mot såret. Sedan vände han sig mot de andra karriäristerna.
"Vad vill ni?" frågade han bryskt.