The Vampire Diaries [R]

"Vill ni verkligen ha mig där?" Frågade jag Bonnie osäkert. "Det känns ibland som om jag bara ställer till en massa problem för er..."

Kathrine var på så bra humör att hon lyckades hålla blicken kvar på Damon. Ändå så sa hon"Vänligt av er att bjuda in mig men jag måste vidare. Jag ska bara ge dig den här Damon." Hon gav en liten Rosa ask till Damon med en liten flaska i fylld med ros olja i innan hon försvann.

Damon fick en impuls att slänga Katherines gåva mot den hårda asfalten, men lät bli. Han kramade den hårt i handen som inte höll liket.
Han tryckte in kroppen i bagaget och hittade lyckligtvis en filt på golvet som han svepte över den. Presenten gömde han i framsätet innan han gick in till Elena. Egentligen kunde han inte fatta att han behöll asken. Kanske det fanns en del av honom som fortfarande brydde sig. Damon tryckte bort tanken, han hatade Katherine mer än någon annan.

"Elena?" undrande han från dörröppningen. "Fick du sova över?"

Kathrine väntade på Damons reaktion innan hon hoppade ner från taket där hon stod bakom en skorsten.
Hoppas han listar ut att man kan använda det till...
"Grrmm"
Djuret kommer avslöja mig tänkte Kathrine, bäst att dra.
Hon bestämde sig för att dra och gömma sig tills alla gått ur huset. Kanske skulle det gå att snoka runt lite i huset medans Elena var hos Bonnie.
Hon försvann med vinden...

Bonnie blev ställd av Carolines antydning, och försökte hitta de rätta orden men de verkade stanna på tungan. Hon vilade händerna på knäna vars skakningar börjat avta, och tittade snabbt ner på dem som för att återhämta styrka. "Men Caroline... Det är väl klart att det inte är så?", började Bonnie trevande och tittade försiktigt upp på Caroline. Hon visste inte alls hur hon skulle formulera sig, hon skulle alltid säga fel saker, speciellt då hon visste att det verkat som om hon anklagade sina vänner för att 'ställa till med problem' ibland, omedvetet. "Vi alla drar ju till oss problem, det är inte så att du är den enda. Jag uttrycker mig ibland anklagande mot er båda, men det betyder ingenting Caroline. Jag bara är så.", sade Bonnie men märkte hur fel allting lät.

Rebeckah satt i ett träd och iacktog hur katherine stog framför Damon och pratade med honom hon hörde vad dom sa.

Hon var sugen på att spela ett spel ett blodigt spel.

"Om sådant är fallet", började Caroline med ett leende som fann hennes ögon. "Låt oss då ha tjejkväll, så som vi brukade!"

Kathrine har en känsla av att vara iaktagen. Då hennes sluga hjärna inte änns orkade bry sig, gick hon (eller snarare sprang i vampyrfart) till ett litet hus hon för länge sedan bott i. Hon kanske skulle vila, åtminstonde nån timme??

Rebeckah följde efter Katherine med snabba tag.
Yess jakpot Katherins gömställe bra att veta

Bonnie sprack upp i ett leende och märkte hur chauffören börjat sakta in då de var framme hos Caroline. "Kör vidare till mig istället.", meddelade Bonnie honom med samma lyckliga leende och vände sig sedan till Caroline igen. "Då säger vi så! Inte för att jag tror att någon av oss kommer hålla sig vaken direkt." Skrattade Bonnie och kände hur pusselbitarna föll på plats återigen.