Efter Hogwarts (rollspel)

(tror det är Elizabeth II )

jag log mot henne
"Så det är så hon ser ut" sa Draco och jag gav honom satte armbågen i magen på honom
"Du borde ha lärt dig hur man tilltalar kungligheter eller i alla fall personer högre en dig särskilt efter att ha jobbat för pappa." sa jag till honom och vände mig mot Elizabeth. "Ursäkta honom ers höghet, han är inte så artig" sa jag roat och fortsatte sedan. "Vi är två häxor och en trollkarl som var nyfikna på hur Englands drottning såg ut! vi transfererade oss in på slottet och jag vet inte riktigt om det är så smart att tillkalla vakterna, de kan ju inte direkt stoppa oss. men oroa dig inte vi vill inget illa. vi var bara lite nyfikna, ers höghet" sa jag lätt, jag inväntade hennes reaktion

- Jag kunde nog lista ut det, sa hon med ett leende mot oss.
- Kom och sätt er i soffan, sa hon vänligt och makade plats åt oss.
- Så, jag trodde att häxer och trollkarlar kännde igen mig, sa hon nyfiket.
- Trodde jag med, sa jag med ett leende.
Jag är mugglarfödd, eller född av icke magiska så jag känner till dej.
Men de där två, är född inom trollkarlsfamiljer så det vet lite annorlunda saker, ers höghet, sa jag och log mot henne.

vi slog oss glatt ner i soffan och log mot henne
"Det är faktiskt inte vårat fel att vi inte får lära oss kungligheter" sa Draco surt mot Laura
"Man vänjer sig vid honom, ers höghet" sa jag lätt
"Jag skulle gissa på det" sa hon lite roat och log mot Draco som inte gjorde en min
"Man väjer sig vid hans stenansikte med, han är som han är" sa jag roat och Draco blängde surt på mig men sa inget
"Ni får ursäkta mig men ni ser inte utom jag förväntade mig" sa Elizabeth
"Jag antar att du förväntade dig vårtiga näsor, grått hår och långa naglar och i hans fall en hög hatt på huvudet som han drar ur kaniner ur." sa jag lätt och hon nickade lite roat. "Ja de flesta mugglare förväntar sig det. men vi är helt normala eller ja nästan." sa jag lätt
"Ja jag ser det. så vad sysslar magiker med? för jag antar att ni inte försörjer er genom att troll?" sa drottningen nyfiket

- Jag spelar Quidditch, det är typ som fotboll, fast med fler bollar också flyger man på kvastar.
Sen så är jag Auror med, och fångar in onda trollkarlar och brottslingar, sa jag leende mot henne.
- Det är verkligen coolt att få träffa er, ni är heller inte som jag föreställde mig dej.
- Och hur föreställde du mej då?, sa hon roat.
- Mer högdragen och inte alls såhär trevligt nyfiken, sa jag glatt mot henne och hon log tillbaka.

Drottningen log och jag skrattade
"Ni har så bra ordval när ni pratar med kungligheter" sa jag lätt och drottningen vände sig mot mig
"Du verkar ha stor erfarenhet av det här?" frågade hon lite nyfiket "Jobbar du med kungligheter?"
"Jag har inte särskilt stor erfarenhet av det, men min far var ja vad ska vi säga, kung...pressident...härskare..." började jag
"Pröva med tyran och diktator" sa Draco allvarligt och jag gav honom en vass blick och drottnignen såg lite nyfiket på mig
"Jag vet inte hur mycket ni märkte av kriget som var för några år sedan, ers höghet?" frågade jag
"Vi märkte en del, men jag fick aldrig någon riktg förklaring för det." sa hon
"Det var min far som startade det kriget, så jag är van vid all sn här artighet på det sättet, även om de inte var i lika trevliga sammanhang." suckade jag lite "Men i vilket fall som helst så är det historia nu. jag har nu min egna tidning som jag ger ut i mellan åt" sa jag vänligt
"Jag har länge undrat vad som hände under det där kriget, de dök upp en mullig man med plommonstopp här i mellan åt och gav mig lite information men jag förstod de aldrig riktigt. om ni skulle vilja vara så vänliga och förklara för mig vad som hände?" sa drottningen och log. jag gav mina kamrater varsin blick och visste inte riktigt vad jag skulle säga

- Ja, hennes far ville få makten, makten över mugglare, över trollkarlar, över döden och över livet.
Och för att få det så har han försökt att komma till liv i flera år och tillsist blev det ett avgörande krig där han stupande,sa jag lätt och hoppades på att det skulle räcka som förklaring.
- Och ni var med i det?, och det var två olika sidor ond och god? och vilken sida tillhörde ni om jag får fråga?, sa hon vänligt.

"Smidig förklaraing" muttrade Draco till Laura men jag tystade honom och jag mötte drottnignens blick
"Laura stod på den goda sidan, Draco stod på den sidan hans familj stod, den onda och ja jag stod i mitten" sa jag sorgset
"Jag trodde du skulle stå på din fars sida" sa hon
"Det var de problemet jag hade, jag hade några av mina bästa vänner på den goda sidan och vi umgicks alla, även Draco. men han var som sagt tvungen att stå på sin familjs sida, jag därimot kunde inte välja, de höll på att slita mig i sär" sa jag sorgset och hon nickade medlidande
"Hur besegrades din far?" frågade hon lite nyfiket
"Han hade skapat något som kallas horrcruxer och det är delar av ens själ. om man dödar något slits en själ i stycken och då kan man föra över dem till andra föremål och kan på så sätt inte dö föresn föremålen är förstörda. min far hade skapat sju stycken. mina vänner förtsörde sex av dem men jag hade den sista. tillslut behövde jag välja! jag förstörde horrocruxen...sedan så..." jag kunde inte fortsätte, minnena blev för starka och DRaco höll om mig och jag kände mina tårar rinna. jag kände mig så svag. det hade gått tre år men jag kunde ändå inte glömma. Draco gav Laura en förvirrad blick

- Jo du fattar nog hur det var, hon var tvungen att döda sin egen far och även om han var ond så var han som en riktig far för henne, sa jag mjukt och höll tröstande om Cara.
- Jag förstår, sa drottningen vänligt och höll Caras hand.

jag log mot dem
"Förlåt, det var inte meningen" sa jag sorgset
"Det är inget att be om ursäkt för. jag hade aldrig kunnat göra det du gjorde" sa drottningen uppriktigt och jg nickade, Draco torkade mina tårar och log mot mig och jag nickade tacksamt men sa inget
"Asså bor du helt själv här? är det inte lite tråkigt och stort?" sa Draco till drottningen som skrattade lite
"Nej jag bor inte här själv. mina söner bor här ibland sedan finns det rum för en drös med rum till de tråkiga gamla gubbarna som sitter i parlamentetn. men vill ni att jag visare er runt?"

- Gärna, sa jag glatt och reste mej upp.
Glad att vi hade skippat det där majestäts snacket.
Och att hon kunde prata som en normal människa.
Vi gick ut i korridoren och hon visade en sidokorridor där det var fullt med porträtt på gamla monarker.
- Jag här ser ni mina anfäder, och anmödrar, sa drottningen och pekade.