In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon bäddade snabbt om och såg på dem.
"Vila. Jag ska se vad jag kan göra men jag tror det är bara att vänta ut." Hon såg på honom och höll de våta sängkläderna i famnen.
"Om ni ursäktar."

Leo nickade åt Isabelles ord och lade ner Alice i de rena, torra, sängkläderna. "Såja.", sa Leo och såg på henne då han lagt henne ner. "Vila. Isabelle kanske har rätt, det kanske bara är att vänta ut det hela.", sa Leo och strök henne försiktigt över hennes panna. Han försökte att inte verka orolig inför henne, men det var svårt. Leo svalde och andades in ny luft. "Orkar du träffa rådet?", sa Leo i en viskning och svalde igen.

Hon kände de svala mjuka tyget när hon placerades ner i sängen igen och hon såg upp på Leo med sina rödsprängda ögon. Om hon orkade träffa rådet? Alice såg sedan bort och gav ifrån sig en djup suck men började genast att hosta kraftigt.
"Jag vet inte. Vi får bara vänta att se. Måste jag träffa dem så måste jag."

Leo tog tag i hennes hand, försiktigt. Blicken var fäst på Alice. Undersökande såg han på henne. När hon hostade flämtade han till. Det var överraskande. Han samlade sig genast. "Överansträng dig inte. Det kommer inte att hjälpa dig.", sa Leo och tippade huvudet lite på sne samtidigt som han såg på henne.

"Jag ska ine göra det." Hon log svagt och såg på honom med lugn blick.
"Jag ska bara vila mig." Hon log svagt.

Leo nickade. Det var skönt att höra att hon inte skulle anstränga sig så mycket. "Ja, vila.", ekade Leo och nickade. Försiktigt lade han hennes hand vid hennes sida och drog sina händer intill sig. Han tvekade om han skulle lämna henne. Tröttheten hade sköljt över honom. Kanske Rion skulle komma tillbaka snart? Kanske han orkade vara kvar med Alice? Leo svalde och drog in ny luft.
"Du behöver vila. Sov.", mumlade han. Osäker om Alice ens hörde på.

"Sent? Det är väl bara morgon." Hon öppnade ögonen och log mjukt mot honom och såg Léon komma in.
"Hur mår hon?" Han gick fram och kände på hennes panna.
"Fber fortfarande?"

Leo backade undan då Léon kom in i rummet. Han behöver inte svara på has frågor. Han skulle ändå upptäcka hennes tillstånd.
Han ställde sig upp från stolen och gick bort från sängen en bit för att se åt hennes håll. Han såg sedan mot Léon. Leo visste inte vad Léon tyckte om honom. Leo visste iallafall att han inte ville bli ovän med Léon. Inte när Léon hade så mäktiga vänner.

"Vila nu." Han log mjukt och vänd sig mot Leo.
"Vill du ta hand om henne? Jag litar på dig och Rion." Han vände sig om och såg sedan sorgsen ut.
"Hon är svag."

Innan Leo hann svara, att ja, de kunde se efter henne öppnades dörren in till Alices sovrum och Ivan klev in. "Hur mår hedersgästen?", sa han. Leo såg förvånat ut åt hans håll. Han hade inte räknat med att Ivan skulle bry sig. Kanske var det Alices blod eller något..
Ivan klev in och gick fram till Alice, förbi Léon. "Hm, det ser inget vidare ut. Har du ont?", frågade han henne.
Leo suckade. "Låt henne vara, Ivan. Hon måste få vara ifred. Få plats.".
Ivan nickade eftertänksamt med blicken fäst på Alice.
"Jag, Rion och Ivan ser efter henne, Léon.", sa Leo och nickade åt Léon som svar på hans fråga.