Någon som vill rolla Hungerspelen?

Vicinia nickade, skulle Mars gå med Marital skullle hon känna sig lugn. "Var försiktig." sa hon och kysste honom mjukt och gäspade sedan stort, ikapp med Numa som såg ut som en god natts sömn skulle vara nödvändigt. Vicinia försökte jaga bort sömnen som kom krypande och lutade sig tungt mot Mars. Men snart somnade hon, vare sig hon ville det eller ej.

Mars log för att inte göra Vicinia orolig och satt sedan och betraktade lågorna. Då hon somnat lyfte han försiktigt upp henne och bar henne till kanten av grottan, där han virade filtarna runt henne och lade sig sedan bredvid.
Även Martial lade sig snabbt, och Elena tog första vakten. Numa somnade intill den flagnande elden, men Ares och Silver drog sig längre in i grottan.

Följande morgon ruskade Martial Mars vaken. Mars tryckte blixtsnabbt dolken han sovit med mot pojkens hals, men lät den falla då han kände igen honom.
"Vi måste gå", sade Martial svagt och backade snabbt undan. Mars nickade och steg försiktigt upp så han inte skulle väcka Vicinia.
Då hon skulle vakna var de redan borta, halvvägs till Ymnighetshornet och vad som än väntade dem där.

Vicinia vaknade och såg sig om. Mars var borta likaså Marital. Hon såg upp i taket och försökte röra på sig men kunde inte, armarna var rörliga men resten....hon drog skrämt efter andan och Numa såg upp från elden där de andra satt. "Vad är det?" sa han oroligt men Vicinia bara log vände sig om och låtsades sova om, hon ville inte oroa dem.

Mars och Martial hade nästan nått fram till ymighetstshornet då solen steg över trätopparna. Ljudlöst smög de till kanten av gläntan och väntade där, skymda av granarna.
Snön runt det festligt dukade bordet var ännu orörd, men Mars kunde känna på sig att andra fanns i omgivningen. Mars svor över att de inte tagit en pilbåge med sig. Martial var beväpnad med några kastknivat och ett spjut, medan Mars hade sina kortsvärd och en kniv.
Plötsligt fick de syn på en flicka som sprang mot bordet. Inga pilar sköts mot henne, inte ens då hon stannade vid bordet för att ta rätt flaska.
Då hon började springa mot skogen satte Mars av mot bordet utan att varna Martial. Några hade startat samtidigt litet längre bort.
Flera olika flaskor stod på bordet, och Mars var tvungen att läsa igenom etiketterna för att hitta den rätta. Vicinia. Bredvid den stod en med namnet Silver. Mars grabbade dem båda och svängde runt, samtidigt som han lyfte svärdet för att blockera ett slag riktat mto hans nacke.
Mars slog ner ynglingen, men hans vän drog sin dolk över Mars arm. Han vände om då den första motståndaren föll till marken och slog ner den andra. På väg tillbaka fick han syn på Martial, som låg i sitt eget blod två meter från skogsbrynet.
Mars svor och sprang in i skogen. Han var halvvägs till grottan då en väldig explosion kastade omkull honom. Det var som om hela arenan skakats om. Mars kravlade sig på sina fötter bara för att kastas omkull på nytt.
Under fortsatta skakningar försökte Mars springa till grottan, och plötsligt for en jättelik skugga över honom. Ett flygskepp?

Medans tiden gick och killarna ännu inte kommit tillbaka blir tjejerna än mer bleka och okontaktbara. Tillslut ligger bara Vicinia och Silver bredvid varandra och andas knappt märkbart. Numa håller sig oroligt intill de båda och Ares går fram och tillbaka i gottan, borde de inte återvända snart?
Då hela arenan skakar till försvinner han ut, är det signalen skulle de komma nu? Det verkade som det, men var var Mars och Martial? Då ser Ares Mars och ser även skuggan....skuggan av luftskeppet. "Skynda" rpoar Ares till Mars och går in i grottan för att få ut alla.

Mars såg luftskeppet skänka sig mot deras lya och sprang allt snabbare, trots att skakningarna gjorde det svårt. Hemska tankar vimlade runt i hans huvud: var de där för att ta Vicinia? Eller Numa och Elena? Eller tänkte de spränga upp hela berget och lämna honom ensam?
Mars slogs åter till marken av en skakning, och då han kravlade sig upp fick han syn på två karaktärer, som snubblade fram med bylten i famnen. Mars insåg att det var Ares och Elena, med Vicinia och Silver i famnen. Bakom dem staplade Numa. De var på väg mot en stege som skänkts ner från skeppet. Betydde det att?
Mars började åter springa och såg två av karaktärerna dras upp. Han såg Numa klättra över dem. Han började klättra uppför klippsväggen då stegen åter sänktes och de två sista skulle hivas upp. Om Mars inte hann med... Han ville inte ens tänka tanken.
Då Mars nådde klippskanten hade luftskeppet börjat stiga och med ett vrål kastade han sig efter stegen. För en sekund trodde han att han skulle missa, men med sina sista krafter höll han i och lät sig bli dragen bort från arenan.

Vicinia vaknade upp allt var vitt och hon satte sig hastigt upp med ett skrik och kände att flera slangar lossnade. Vart var hon? Vad hade hänt? Var hon död? Eller hade huvudstaden åter tagit henne tillbaka?
Men när hon vant ögonen vid det skarpa elektriska ljuset såg hon flera sängar varvid en innehöll Silver, blek men vid liv. Flera människor i vita kappor kommer rusande mot hennes säng då apparaterna om henne börjar tjuta. De trycker ner henne åter i sängen trots hennes motstånd. En slang kopplas till henne med någon sorts vätska i och strax svartnar allt och hon somnar.

Det sista Mars märkte då han drogs in i flygskeppet var flaskorna, som slagits sönder och spritt den dyrbara vätskan över hans skjorta. Efter det kände han ett sting i nacken, och föll medvetslös till golvet.

Mars vaknade mycket senare, han visste inte om dagar passerat eller kanske endast minuter. Han låg i en säng, iklädd en vit skjorta och vita, lösa byxor.
Han försökte sätta sig upp, men till sin förargelse märkte han att hans handleder var fastkedjade i sängen. Vad var det här? Han hade varit säker på att det var deras räddning, varför skulle Ares annars ha burit upp Vicinia till planet?
Dörren öppnades och två personer steg in. En läkare, och en kvinna, klädd i en tajt mörk dräkt. Hennes min var sträng, och hon stod tyst vid dörren medan läkaren undersökte Mars.
"Två av revbenen är knäckta, en av dem för andra gången, men de kommer att leka. Förrutom ytliga sår och det djupare hugget i armen är han i skick, om man inte räknar med den fysiska utmattningen", meddelade läkaren, och kvinnan nickade.
"Kommer du att ställa till med problem för oss?" frågade kvinnan bryskt, och Mars såg kallt på henne.
"Vem är ni? Och var är Vicinia?"
"Vi är distrikt 13, och jag är ledare till vår revolution. Om du inte är med oss är du i mot oss, och då kastar vi dig ut ur skeppet med det samma."
"Var är Vicinia?" upprepade Mars och ignorerade hotet. Kvinnan spände ihop sina käkar av irritation.
"Hon är i säkerhet. Vi har gett henne motgift och hon kommer att klara sig."
Mars kunde inte beskriva lättnaden han kände då. Trött lutade han tillbaka mot dynorna och mötte kvinnans blick.
"Jag ska hjälpa er", sade han. Kvinnan nickade och läkaren placerade en spruta mot ledningen som fästs i Mars arm. Hans blick blev suddig, och sedan försvann allt.

När Vicinia vaknar för andra gången är hennes händer fastlåsa i sängen. Förmodligen är det för att hon inte ska rycka bort alla sladdarna, men så känner inte Vicinia just då. Hon visste inte vart hon var bara att hon var vid liv. Silver var borta vad tog hon vägen? Vart var de andra? Vart är Mars? Vart var hon? frågorna strömmar genom Vicinias ögon och hon ser inte kvinnan som betraktade henne från ett fönster, för hon känner åter tröttheten ta överhand och hon drogas ner.

Vicinia vaknar igen, alla slangar är borta och hon ser kläder vid fotändan. Vicinia stirrar på dem. Hade hon vunit spelen? Var hon i huvudstaden? Eller var hon död?

Mars vaknade åter, den här gången var han ensam. Hans handleder var inte längre fast i sängen, så snabbt satte han sig upp. Det började dock genast snurra i hans huvud, och med mer försiktighet steg Mars upp.
På en stol intill hade nya kläder passerats, och då ingen kom bytte han om. En svart skjorta, ovanpå den en svart jacka och mörka jeans.
Dörren var inte låst, så Mars öppnade den och steg tyst in i gången. Ingen syntes någonstans, och Mars grämde sig över att han inte hade tillåtits vapen.
Vaksamt började han gå längs med korridoren, enda till rummet i dess ände. Efter en kort knackning skuffade han upp dörren, och stannade innanför tröskeln. Mitt i rummet fanns ett långt bord, och runt den satt människor vars blickar vändes mot honom. Där var Ares och Silver, Elena och - Mars kände något av spänningen försvinna - Numa. Där satt också den stränga kvinnan i ändan av bordet, och dessutom fem andra personer Mars aldrig mött.
Kvinnan reste sig och gjorde en gest mot Mars.
"Låt mig presentera Mars Adak, vinnare till fjolårets Hungerspel. Sätt dig." Mars gjorde som han blivit bedd om, och tog sig till den lediga platsen mellan Elena och Numa.