In the dark PRS Vidomina & Medi

2Jag vet att du säger det men hon har blivit både bättre och sämre." Han såg på honom och log mjukt.
"Jag anklagar henne inte och jag säger inget att om hur hon gör fel." Han log igen.
"Tack Ivan. Vi syns till middagen."

Ivan lade inte märke till det först, men han hade inte andats ut helt, inte fullt ut. Men när Léon lämnat hans kontor andades han ut i en suck. Tankarna for i huvudet. Hur skulle det gå med Alices test? Med Isabelle? Var hon i fara? Kunde han lita på Léon? Kunde han lita på Leo och Rion?
Ivan skakade på huvudet och reste sig långsamt från stolen. Han behövde ett miljöombyte. Han tänkte på Isabelle, men han kom på sig själv att inte störa henne, det var bra om hon stannade hos Alice.
Han lämnade sitt kontor och gick ner till matsalen för att skicka någon att hämta något starkare till honom att dricka.

Isabelle satt på sitt rum och sydde vid sängen och hon kunde höra hur elden sprakade från eldstaden. Hon såg upp innan hon reste sig och gick fram till dörren som separerade hennes rum till Alices.
"Sir Leo." Hon såg på honom och log vagt.

"Isabelle..!", sa Leo. En aning överraskad att se henne vid dörröppningen. "Så kul att du gör oss sällskap.". Han pausade och såg mot Alice för att sedan se till Isabelle igen. "Alice mår inte bättre än. Kanske hennes feber gått ner lite, men bara lite.", sa Leo och såg tvekande ut. "Jag väntar på att Rion också ska komma hit. Ivan har gått till hans kontor om jag förstår det rätt.", sa Leo och skrattade lite tafatt. Visste inte riktigt hur han skulle må.
Han kramade sina händer osäkert och såg på Isabelle. "Finns det något du kan göra? Jag tror Alice har ont."

Hon log lite och skakade nekande på huvudet.
"Nej tyvärr kan jag inte göra något. Miss Alice måste bli bättre på egen hand. Om jag hjälper så kan hon inte lära sig av detta. Men jag kan hämta te ifall du vill."

"Hämta te.", suckade Leo. Han var desperat. Och less. Less på att Alice inte blev bättre, less på att rådet skulle komma och att de var tvungen att anpassa sig efter de. Less på att rådet hade sista ordet. Leo gillade inte situationen, men nu var han där. Det var bäst att göra det bästa av situationen, tyckte han. Han sträckte på sig lite. "Kan du hämta mer mat också åt henne och åt mig? Det närmar sig lunch.", sa Leo och svalde. Han kände hungern. Kanske Rion snart skulle göra de sällskap, hoppades han.

"Självklart. Jag hämtar mat först sen kan jag hämta te. Det blir tungt att bära." Hon log mjukt och gick till dörren och gick ut. Hon smög sig i korridoren och hon hörde andra tjänare samtala och hon tog sig ner till köket och började plocka åt sig en bricka med mat.

"Bra.", sa Leo och nickade. Han såg på då Isabelle lämnade rummet för att lämna Leo kvar med Alice själv. Han vred på huvudet för att se åt hennes håll. Hon verkade sova än, tänkte han och suckade lite. Han bad en tyst bön igen att hon mådde bättre och hoppades att hon iallafall inte hade ont.

Isabele kom snart upp med en bricka med två sålar och en karaff med soppa i. Hon hade gjort det enkelt och log.
"Ursäkta att det blev såhär." Hon räckte honom en skål och hällde upp soppa och såg på Alice.
"Hon sover tungt." konstanterade hon.

När Isabelle kom in i rummet igen såg Leo upp. "Det är ingen fara.". Han tog emot brickan och satte ner den på bordet. "Bäst vi låter Alice sova. Hon behöver samla sina krafter. Jag kan värma hennes soppa när hon är vaken igen.", sa Leo och log mot Isabelle.
"Tack. Det ser gott ut.", sa Leo och satte sig till bords med en soppskål framför sig. Han plockade upp skeden och smakade av den varma soppan. "Mmm, den är god.", sa Leo och log varmt mot Isabelle. "Hämta henne te är du snäll, hon kanske vaknar snart och det kanske är det enda hon orkar få i sig."