Camomile Waterfield~Slytherineleven som var annorlunda

Okej!!

Jättebra!
MER

FAAN!! Nu skäms jag som i hellvette! Det har gått flera månader nu, och jag har inte skrivit än!!
Men nu ska jag skriva iaf, så jag hoppas att ni inte är sura på mig.


RE:
När lektionen hade börjat sa Snape "Slå upp sidan 56 i era böcker och gör en sömnbrygd. Nu!" Camomile gjorde som han sagt, men kunde inte låta bli att slänga blickar åt Ginny's, Harry's och Malfoy's håll varannan sekund.

Kapitel 11:

~Camomiles perspektiv~

Camomile hackade de skumma ingredienserna till sömnbrygden så noga hon kunde medan hon tänkte på vad hon skulle skriva för svar till sina föräldrar och till hennes mormor.



Hon arbetade tillsammans med en Gryffindor-pojke som hette Neville Longbottom. Han var andraårselev men verkade nervösare än förstaårseleverna.
När Camomile och Neville tillsatte den sista ingrediensen till den kokande kitteln, så doftade det inte syren som det stod i boken att det skulle göra, utan det doftade... Ja, vad doftade det? Camomile försökte komma på var hon hade känt den doften förut, men hon kom inte på det hur länge hon än försökte minnas.
Snape spatserade nu omkring i cellen och tittade (och luktade) i allas kittlar. Dracos kittel var den enda kittel som han inte kritiserade märkte Camomile, men när han kom fram till hennes och Nevilles kittel så kritiserade han konstigt nog inte den heller. "Hmmm..." sa han och tittade ut i ingenting när han hade luktat på brygden. "Ni har lyckats få den att lukta som en sommar-äng, vilket är mycket bra eftersom det är vad den ska lukta när den är helt verkställd. Ska ni inte berätta för tjockskallarna som ni sitter bland hur ni lyckades med detta på en gång?" sa han sedan snabbt, men ändå väldigt tydligt. Neville svimmade av denna "sällsynta komplimang" och Camomile bara satt där och blinkade i ett par sekunder innan hon chockat sa "ja-javisst!". "Vi gjorde exakt som det stod, förutom att vi rörde om sammtidigt som vi lade till vissa ingredienser. Det står på första sidan i boken att du kan röra om samtidigt som du lägger till följande ingredienser för att snabbare färdigställa din brygd:.. och så radas det upp ett antal ingredienser varav vissa skulle förekomma i denna brygd." När hon sagt det så såg Snape nöjd ut, alla andra var chockade med undantag av Hermione som såg sur och generad ut och av Neville som fortfarande låg avsvimmad på det kalla stengolvet. "5 poäng till Slytherin för utmärkt uppmärksamhet av miss Waterfield!" sa Snape sedan efter en stunds tystnad. Sedan sa han "Eftersom ni är klara med dagens uppgift så kan ni gå nu.".

Medan Camomile packade ihop sina saker och sedan begav sig till Slytherins uppehållsrum, så försökte hon komma på hur hon kunde ha kommit ihåg det där med den extra omrörningen när hon knappt märkte vad hon höll på med. När hon satt sig en av de svarta fåtöljerna i uppehållsrummet så började hon skriva på brevet som hon skulle skriva hem.
Hon blev allt annat än nöjd med sina brev, så hon beslöt sig att gå upp till sovsalen och ta på sig amuletten som hennes mormor hade gett henne för att få lite inspiration. När hon sedan hade tagit fram gåspennan och pergamentet så kom det som en blixt:

Hej mamma, pappa och mormor!
Jo, här är det jättetrevligt och jag har vänner. De heter Hermione Granger och Giny Weasley. Jag vet att de inte är så många, men jag trivs verkligen med dem. Förövrigt så har jag det sisådär, men jag är tydligen ganska bra på trolldryckskonst! Jag blev förvånad, men nu känner jag mig ganska nöjd med det ändå.

Mormor! Det var ju jättelång tid sen jag såg dig! Jag älskar verkligen amuletten du gav mig i födelsedags present och jag hoppas att du har det bra.

Jag saknar er också mamma och pappa och jag hoppas att allt går bra där hemma.

Hälsar er kära dotter Camomile som älskar er med! ♥

Hon gav brevet till Lumos som passande nog just hade kommit till henne genom det öppna fönstret.
Sedan gick hon ner till uppehållsrummet igen och fann att Draco satt i soffan som igår och visade på samma sätt att Camomile skulle sätta sig mitt emot i en av fåtöljerna. Hon svalde nervöst och satte sig i väntan på att han skulle ställa en avslöjande fråga till henne. "Du var ganska bra idag på lektionen.." sa han med en intensiv blick fastspänd i hennes ögon. När han inte fick svar så fortsatte han: "Professor Snape brukar inte ge beröm, ens till mig. Så du måste va begåvad!". Han låtsades vara likgiltig över detta, men Camomile såg tydligt att han hade en baktanke med detta samtal, så hon bestämde sig för att snabbt säga "Jag gjorde bara som det stod i boken." och sedan gå upp till Stora Salen för att bli en av de första som äter lunch den dagen.

Väl där i Stora Salen så var allt redan framdukat och ett fåtal elever hade redan intagit en plats vid sitt bord och åt för fullt. Camomile kände sig inte så sugen på att sitta i närheten av Draco när han skulle komma, så hon satte sig längst bort, närmast lärarbordet och började lägga upp rostbiff på sin tallrik.

---------------------------------------------------------------

Nu blev det ju självklart ett uruselt kapitel, så som vanligt är kritik på allt välkommet så att denna fanfic kan bli bättre! ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

OMG OMG OMG JAG ÄLSKAR DIG DU ÄR SÅ HIMLA AWESOME!!

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Awwww!! Jag blir ju alldeles generad nu!! Tack!! ♥♥

Varse ♥♥

Fortsättningen nu!!
--------------------------------------------------------------------------------------
RE:
Väl där i Stora Salen så var allt redan framdukat och ett fåtal elever hade redan intagit en plats vid sitt bord och åt för fullt. Camomile kände sig inte så sugen på att sitta i närheten av Draco när han skulle komma, så hon satte sig längst bort, närmast lärarbordet och började lägga upp rostbiff på sin tallrik.

Kapitel 12:
~Harrys perspektiv~
Harry rusade till lunchen tillsammans med Ron och Hermione medan tankarna rusade kring Camomile. Hon är Slytherinare, Snape gillar henne för att hon är bra på trolldryckskonst och Draco retar henne inte precis, så hur kan jag känna så här för henne ändå?? Han Visste ju att hon hade sneglat mot honom tidigare, så det kanske inte var hopplöst ändå! Men då märkte han att han redan satt vid Gryffindor-bordet och åt medan Hermione envist försökte få honom att svara på "Varför är du knappt uppmärksam på nånting numera?!". Eftersom hon nästan skrek det i hans öra så märkte han det och sa av en reflex "Va? VemVarVarförVad???" och tittade rakt in i hennes sura, bruna ögon. "Det är exakt det här jag pratar om! Du lyssnar ju nästan aldrig på vad man pratar om numera. V-a-d, b-e-r-o-r, d-e-t, p-å??" sa hon väldigt irriterat och den sista meningen sa hon överdrivet tydligt! "Men lägg av nu Hermione! Jag har inte varit sååå ouppmärksam..." svarade Harry chockad över denna plötsliga irritation från Hermiones sida, det var nämligen ovanligt att hon blev irriterad på Harry - och att Ron HÅLLER MED! "Du märkte ju inte ens när vi började prata om Snape istället för husalfer! Det skulle ju till och med den där Lolliga Luna märka!!" sa han och gestalterde mot en vitblond tjej i Rawnclaw som hade ett drömande ansiktsuttryck och ljusblå ögon.

Harry visste inte vad han skulle svara till sitt försvar, så han bestämde sig för att tyst studera hur lollig den där Luna faktiskt är.

--------------------------------------------------------------------------------------

Det blev ett kort kapitel denna gång, men då blir nästa förmodligen längre. Och det kommer förhoppningsvis snabbare!!
Ge mig gärna lite konstruktiv kritik så att jag kan förbättra allt som jag behöver förbättra.

LOVE U ALL!!! ♥♥♥♥♥♥♥♥♥