Jag, en vanlig Hogwarts elev

fy f vad bra

Kap 15 - En lektion fredag den 13:e och Karl

Ellen

Nu skulle vi ha försvar mot svartkonster.
"Hörru du, Smith!" ropade ledaren Karl som ledde
alla killar i min årskurs. "Hoppas du inte smittar oss!"
Otur nr. 1 Karl vet att en avlägsen släkting fick en ynk.
"Akta er" viskade Karl till killarna bredvid när Parvati
delade ut våra pergament. "Rör inte Smith. Hon kommer
få er att föda ynkar." Och så flöt det på hela lektionen.
Otur nr. 2 Nu retade han mig hela lektionen.
Otur nr. 3 Nu retar alla killar mig minus Alexander.
Jag var så ledsen att jag sprang raka vägen till missnöjda
Myrtels toalett. När jag skulle greppa dag i handtaget föll
jag. Jag vet inte hur många meter. Men det tog inte stopp...

Bra!!!! vart kommer hon inte till...

BRA!

Kap 16 - 1000 mil under Hogwarts och Leiono

Ellen

Det gick otroligt snabbt. Jag tyckte det var otroligt att mitt
bruna hår inte fladdrade iväg av farten. Fast lika bra var det.
När jag äntligen landade trodde jag att jag skulle dö. Och det
hade jag gjort också om jag inte fått en mjuk landning.
"Så" sa en mans röst någon stans från mörkret. "Här har vi Ellen.
Du ser inte så kraftfull ut." Mannen gick fram mot mig. Han
hade en svart prydlig mantel. Han var ca 26 år och hade ljust
långt hår. "Jag heter Leiono Satswish. Jag är den sista släktingen
till Adrolfo Satswish, som la förbannelsen över din släkt."
"VARFÖR!?" skrek jag. "Varför gjorde han det!?"
"Du är inte gammal nog att veta" sa Leiono. "Du ska ju dö! Meningen
var att du skulle dött av fallet." Jag kollade på det jag trodde var en
mjuk matta och såg att det bara var stengolv. "Dina krafter är starkare
än mina..."
"DET SKITER JAG I!" skrek jag så att det kom saliv i Leionos ansikte.
Han tog sin stav och tog bort det. "JAG VILL ATT DU LÄMNAR MIG
IFRED! JAG VILL HA ETT NORMALT LIV!"
"Men dessvärre föddes inte du med ett normalt liv" sa Leiono. "Du kunde
ha haft ett normalt mugglar liv. Men dina krafter är för starka. Om du besegrar
mig i en duell kan jag låta dig rymma, den här gången. Sen får du en 'nomal'
vecka innan du måste vara på din vakt." Jag höjde min trollstav.

Bra! under Hogwarst?

Kap 17 - Bara 11 och historien förklaras

Leiono

Jag låg ensam på golvet 1000 mil under Hogwarts.
Jag visste inte hur jag hade förlorat mot en 11 årig flicka.
Jag såg henne sväva upp, sen mins jag inte mer. Jag hade
ansträngt mig så mycket för att komma under Hogwarts.
Hogwarts starka förtrollningar var enormt starka. Allt
jobb var bara i onödan. Ellen Smith ska få! När jag sträkte
upp handen bröts min förtrollning. Jag blev djävuln igen.
Jag blev djävuln extremt tidigt. Min far dog i ett uppdrag om
om få USA att inte skriva under ett fredskontrakt för 2 år sen.
Då var jag 19 år. En del människor tror vi blir äldre än dem,
men det är inte sant. Jag gick till min tron och kollade på
porträttet av min pappa. Om han var här hade han hjälpt mig.
Jag tog uppdraget när Ellen Smith började på Hogwarts. Den
avlägsna djävulen blev kär i Sanna Smith. Hon var Gryffindors
barnbarn. Han använde alla sina krafter på henne. Men hon
såg igenom honom. När hon gifte sig med Robert Gryffindor
så blev han rasande och la en hemsk förbannelse över släkten.
Hur kunde Ellen vara stark nog att bryta den? Hon är som Sanna.
"JAG SKA GE IGEN!"

Bra!

Braaa!

Kap 18 - Pluggis och varulvar

Ellen

Både Amanda och Alexander trodde inte på mig.
"Jag vet inte hur jag van" förklarade jag. "Jag mins
att det blev en stor explosion som kan fått honom
och mig att glömma striden."
"Det låter troligt" sa Alexander. "Jag läste något
om det i biblioteket. Mins inte vad det stod. Ska
kolla det snart." Jag tyckte om att Alexander var
i biblioteket men han började bli besatt. Bara för
att jag sa till honom att han måste skärpa sig när
han fick B på det senaste "lilla" provet. Jag började
bli orolig för honom. Tänk om han blev någon annan?
"Det behövs inte!" sa jag snabbt. "Vi klara oss ändå."
"Om du säger det så" sa Alexander besviket. "Jag skulle
ändå läsa om varu..."
"Vi har ju inte kommit så långt en!" utropade Amanda.
"Men jag tyckte att det skulle bli intressant plus att jag läst
allt för det" sa Alexander. Jag och Amanda kollade på
honom med stora ögon. "Men vadå? Jag läser så mycket
jag vill. Och jag tycker att du Ellen borde läsa lite extra
om försvar mot svartkonster."
"MEN VI ÄR INTE VUXNA ÄN!" skrek jag så att alla
i uppehållsrummet kollade på oss.
"MEN DET ÄR LEIONO!" skrek Alexander minst lika
högt.
"Alla tittar på oss" sa Amanda och jag förstod plötsligt
vad vi höll på med. Jag kollade med eldröda kinder ner i
golvet.
"Förlåt" mumlade jag.
"Och nu känner alla i Gryffindor till Leiono" sa Amanda.
"Nix!" sa Alexander. "Jag skulle säga att dem vet att vi
känner någon som heter Leiono men dem vet inte mer än
det om honom."
"Sluta" viskade jag. "Ni får inte börja skrika på varandra."
"Du har rätt" sa Amanda. Våra liv skulle helt klart inte bli
som vanligt nu.

Och detta är det 18:e kapitlet så därför ska jag skriva ner en liten
sång:

Vi har tagit studenten
Vi har tagit studenten
För vi har tagit studenteeeen
Fy f*n vad vi är bra!

Vi var inne i staden för att ha sport dag igår med klassen. Eftersom Uppsala (där vi bor)
är en så kallad "student stad" tog många studenten då. Så på vägen till hembussen sjöng
vi den där sången. Det var en person som tutade och gav tummen upp från sin bil. HAHA!