Anual Hunger Games [SYOT]

När kommer det mer?? o.o

Asbra, jag lever!

GRYMT!!

Kapitel 2 - Part 2

Lucy och Rose
Allt hade gått så fort. Men jag hade varit bredd tack och lov. Efter att ha sett naturen runt om mig hade jag bestämt mig för att satsa på klipporna. Jag var bra på att simma och det kändes som en bra idé. Jag såg hur Fang och Evilcupcake var vända mot klipporna, beredda för att springa. Jag var lite förvånad över deras allians, men viftade bort tankarna. Det var upp till de vad de gjorde, vad jag behövde göra nu var att inte tänka på någon annan än mig själv. Mitt liv kommer före andras.

Borde jag fly direkt? Det skulle vara lättast. Men när jag ser den lilla tygpåsen ligga där 15 meter bort från mig… Så frestande. Från vad det såg ut så var alla som hade tänkt satsa riktade mot den stora ruinen med Ymningshornet placerat högt uppe. Det såg inte ut som att de andra hade lagt märke till materialen som låg ensamma på ruinerna närmast.

Innan jag hunnit tänka ut min taktik är tiden uppe. Men jag står inte still – det är som att min kropp rör sig av sig själv. Som att jag är på autopilot. Jag antar att överlevnadsinstinkten tar över totalt när man är bara några meter ifrån döden? Jag är precis framme vid påsen då plötsligt en suddig hand kommer in i mitt synfält. Jag var för långsam. Förskräckt ser jag upp och ser Lizzie Lovegood stå där pustande men med ett seriöst ansikte på.

’’Partner?’’ säger hon hest. När jag inte finner några ord nickar jag bara stumt och följer efter henne in mot skogen.

-

Miskel
Det första jag såg av arenan var mina svarta skor på den metalliska plattan jag kommit upp i. Jag är inte beredd för det här. Jag vill inte titta upp. I min ögonvrå kan jag se marken runt om mig. Marken runt om mig är ärrig och torr. Solen som träffar min metall platta och får den att se övergiven ut. Den passar inte in i den här arenan. Det är inte naturligt. Jag låter en låg suck lämna min mun innan jag tittar upp och börjar springa mot hornet. Klättra var något jag var bra på – det här skulle inte bli några problem. Jag känner hur min mun blir ett kaxigt leende när jag ser hur killen i karriäristerna stannar kvar på marken. Antagligen för osmidig för att komma upp.

-

Jag förstår verkligen inte hur jag lyckades. Det är som att jag har fått en stor våg av energi mot mig. Jag är den näst första som kom upp till hornet efter tjejen med det guldiga håret. Jösses, hon var snabb. När jag kommit upp har jag ingen tid att tänka. Jag tar första ryggsäcken jag ser -en grön- och en liten grå påse som låg bredvid yxorna. Sen börjar jag springa mot skogen.

Efter att ha sprungit i 20 minuter stannar jag upp helt slut. Mina ben värker och det känns som att mitt hjärta slår hundra slag per sekund. Lite stolt var jag nog ändå. Skogen var tät, mossig och väldigt svår att ta sig fram igenom. Stenar, stubbar och fallna träd var i vägen. Det var som en stor labyrint. Men jag hade fortsatt hålla min takt så som mina fötter dansar över marken. Det var lätt för mig, det kom naturligt efter alla mina år som dansare hemma i mitt distrikt. Jag saknar mitt hem och jag önskar inget mer än att komma hem till min familj igen.

Jag sätter mig ner på en mossig sten och får tillbaka min andning. När jag känner mig lugnare tar jag ett djupt andetag och drar fram ryggsäcken. I den hittar jag en vattenflaska, en fliströja, en mössa och ett äpple. Loonyme ler nöjt för sig själv. Det var bättre än ingenting. Plus, hon hade sett vissa av deltagarna flytt från blodbadet utan att kunna ta med sig något. Hennes händer greppar tag i den lilla grå tygpåsen och hon hör hur järn klingar till. I påsen hittar hon 13 stycken shuriken. Loonyme är inte speciellt peppad inför sitt nya vapen, hon föredrog bumeranger, men det här skulle kunna funka. Och som sagt, bättre än ingenting.

-
evilcupcake

5
4

Fang gav mig en snabb nick som en brekräftelse om att vi fortfarande var partners. Det lugnade mig lite och fick mig att känna mig säker.

3
2
1

Mina fötter sprintar iväg mot klipporna. Det var det planen var. Fang hämtar material och jag hittar säkraste lägret. Han hade lovat att komma efter mig så fort han hade fått tag i något användbart. Så jag började springa mot klipporna. Jag vet inte riktigt varför jag inte valde skogen. Men den var mörk och såg farligt tät ut. Inte vem som helst skulle kunna springa igenom den utan problem.

Jag står och väntar på Fang under en klippa och han slänger över en ryggsäck till mig utan ett ord. Jag är tacksam att han klarade sig. Vi är båda tysta medans vi går för att bygga upp vårt läger. Snart börjar kanonerna. Totalt räknade vi sju. Vänta här nu lite… Sju? Jag tror aldrig det har hänt i hungerspelens historia att bara sju dött vid blodbadet. Huvudstaden skulle inte bli glada...

-

’’Vad ska vi göra herr President?’’ stammade avifors mot den gamla mannen som luktade bort.
’’Skyll på dig själv. Det är din arena, din design.’’ Avifors vet inte riktigt vad hon ska svara, så hon står bara där och väntar stumt. Hela landet är besvikna på blodbadet. Ju mer död desto bättre. Så vad skulle hon göra? Som att President Snow läst hennes tankar vänder han sig mot henne med ett hånfullt leende på läpparna. Avifors blir lite rädd och backar långsamt tillbaka, väntandes.
’’Straffa dom.’’

Folk i kapitlet:
Lucy och Rose, Lizzie Lovegood, Miskel, LoonyMe, EvilCupcake, Fang & avifors

Förlåt om det var långt guys. Men ni fick en cliffhanger!
Inga döda i det här kapitlet iallafall För er som inte varit med, jag lovar nästa kapitel ska ni komma in i historian!

AWESOME!!!

När jag gjorde min mugglis games ff tänkte jag först köra med "prologer" från alla Distrikt och deltagarna, men sen orkade jag inte det. Roligt att nån annan tänkte på det, haha.
XD

OMFG! JAG ÄR MED! JAG ÄR INTE DÖD, OCH JAG HAR EN ALLIANS MED Lizzie Lovegood!

HOLY FREAKIN' GOD 8D

DU SKRIVER SÅ ASFKLSFJDLKGSDGÖ BRA!
Helt sjukt. DU HAR TALANG KVINNA!
Du bytte perspektiv ibland, men JAJA whatevah.

Hittills har jag verkligen upplevt något fantastiskt skrivet! Detta var verkligen super!

Glömde att säga de sist i morse (jag var med! *happy*) för jag hade så bråttom till skolan!

Men du var verkligen duktig på att skriva!

SUPER BRA!

O M G. Min liv är fulländat, jag fick ett äpple! :'D

Superbraa!

avifors: HAHA GUD
DUMMA MIG