Nitton år senare (Rollspel)

Roxanne lämnar kupen och Fred försvinner åt ett annat håll. Tydligen något om en spindel, Roxanne var i alla fall inte intresserad så han fick gå själv. Hon strosar genom korridoren och ser in på eleverna som sitter i kuperna.

Hon drog upp en till och fick något äckliga, men var fortfarande okej. Efter hon lagt ifrån sig påsen igen och försökt prata med sin bror som inte lyssnade, köpte hon en pumpapastej och började så smått smaska på den.

Ted tar upp en bok ur kofferten. Den hete "Från skola till jobb". Han tyckte den var intressant.

Alice drog upp tidningen igen och läste den lite noggrannare. Hon upptäckte en artikel om Hogwarts, men det var bara om något besökt ministern hade gjort över lovet.

Alice tog ner sitt bagage när tåget stannade och knuffade Frank lätt på armen.
"Hallå, vi är framme."
Hon lämnade honom och kupén. Efter det stötte hon på ett gäng andra årselever som hon minns blev sorterade i Ravenclaw förra året. Hon la även märke till äldre elever därifrån och gick fram till dem.

Ted kände hur tåget stannade och la ned sin bok i kofferten. Han säger hej då till Lilly och Hugo innan han går ut ur vagnen med Victorie och Dominique.

När de var framme hörde Lilly en röst som ropade"första års elever hitåt"det var Hagrid "hej Hagrid "sa lilly

Alice klev av vagnen, tätt följd av Frank i en ivrig diskussion med en annan Hufflepuff elev, eftersom han tillhörde det elevhemmet.
"Två år kvar nu", sa den andra killen stolt och gjorde massa gester.
"Ja, snart är vi äldst!" sade Frank lika stolt och tillslut ändrade dem riktning.
Alice själv gick fram till Wilma och Robert, två andra Ravenclaware som också skulle börja sitt fjärde år.

Roxanne satt sig med de andra Gryffindorarna och som varje år ångrade hon sig att hon inte följde hattens råd att bli en Slytherinare hon vantrivdes i Gryffindor men älskade att va med sina Slytherin vänner.

Alice satte sig vid Ravenclaw bordet med Wilma. Hennes lillasyster skulle bli indelad i år, och hoppades då att hon skulle hamna i Ravenclaw.
Fast hon visste hur ointelligent sin syster var.
Alice gav henne ett tröstande leende och Wilma nickade i ett försök att bli positiv.