Någon som vill rolla Hungerspelen?

Mars satte sig ner på en stenbumling och såg på himlen då nationalsången spelades. Flickan från ettan som han dödade visades genast först. Flera andra hade dött, men över hälften var ännu vid liv, någonstans i djungeln. Mars gissade att resten av karriäristerna hade slagit sig ihop, de undrade kanske var han var. Han var trots allt deras största hot.
Då Vicinias distriktspartners ansikte visas vänder Mars blicken mot henne för att se hur hon tar det. Även om de inte verkade nära varann kom de ju trots allt från samma plats. Men Vicinia reagerar starkare vid flickan som hon dödat, eller som Mars varit tvungen att döda då hon inte kunnat.
Då nationalsången dog ut och himlen åter mörknade drog Mars fram sin väska. Han lade det korta spjutet på marken bredvid det dubbeleggade svärdet och pilbågen, behöll ändast kortsvärdet vid sin sida. Det var onödigt mycke vapen han fått med sig. Från väskan drog han fram två vattenflaskor, piller att rena vattnet med, en liten rulle bandage och en sovsäck och rep.

"Ser ut som du fått med dig vapen för ett helt lag." säger hon frånvarande. Hon dödade två en skadade hon, och hon hade inte räddat sin distriktspartner. Han var så liten, det var grymt att han skulle vara med. Hon ser på Mars som plockar ur sin ryggsäck och drar till sig sin egen. Ett tändstål, sovsäck, tabletter förmodligen mot feber eller så och ett par extra strumpor. Hon ser på sakerna men orkar inte engagera sig så mycket i det. Hon känner att hon förått sitt distrikt genom att ansluta sig till Mars och inte sin egen.

Mars ler snett och packar tillbaka sakerna i väskan, förrutom sovsäcken. Han breder ut den på marken och sätter sig på den. En stor måne har stigit över himlen och lyser upp templet, men det är säkert alldeles mörkt inne i djungeln. Natten fylls av olika läten från okända djur, men Mars kan inte höra något misstänksamt, något osm skulle indikera att en annan deltagare var på väg mot dem.
Vicinia verkar nedslagen, och Mars undrar om det är den där flickan som hon int kunde döda eller om hon tänker på sin distriktspartner. Egentligen är det bra att han är död, hon slipper åtminstone jobbat att döda honom, och antagligen gick det snabbt.
Men Mars säger inget av det här. De hade ingen mat, men de skulle klara sig en natt.
"Kom hit", säger Mars med varm röst och gör utrymme bredvid sig. Han kunde trots allt inte ha en allierad som inte kunde tänka klart.

Vicinia plockade ihop sina saker och ser förvånat på honom när hon hör hanns röst. Hon har aldrig hört honom låta sådär. Hon tar sin sovsäck och lägger den vid hanns och sätter sig sedan vid honom på sovsäcken. Hon stirrar på månen och undrar hur de kan få något så fejkt att se så levande och naturligt ut. Hon börjar långsamt lugna ner sig, månen verkar ha en lugnande effekt på henne. Hon slänger en blick på Mars och undrar vad han tänker och vad han vill.

(Sorry om det är kort och lite felstavat, sitter inne på mobilen :-P)

(Nu jag med )

Mars log lätt då Vicinia satte ner sig bredvid honom. Detta orsakade antagligen vilda rykten i huvudstaden, och Mars kunde se sin far gnissla tänder åt sin sons misslyckande.
En liten silver fallskärm dalade ner från himlen och landade vagt pipande alldeles utanför deras grotta. Mars sträckte sig efter den och maskinen tystnade. Inne i lådan fanns bröd, dess yta gjord som i distrikt 2
"Hungrig?" Frågade Mars Vicinia med ett leende och bröt brödet i två lika stora delar. Imorgon kunde de jaga, så det var onödigt att spara.

Vicinia ser silverfalskärmen komma nerdalande, men gör ingen ansatts till at hämta den, den var säkert till Mars. Och det var det, Vicinia tar emot brödet och ler som tack. Det smakar himmelskt och frukosten känns som en evighets sedan. Hon ser upp mot den stora fullmånen och ler smått. Mars hade rätt skulle hon överleva måste hon ta sig samman, och skulle hon mot förmodan få sponsorer så ville de se något annant än en flicka som håller på att rasa samman. Hon tar ännu en tugga av brödet och ser sedan på Mars "Tack" säger hon. "Och tack för att du hjälpte mig där, jag ska skärpa mig." säger hon eftertryckligt och hennes vanliga röst är tillbaka, liksom hennes vanliga självkontroll.

Mars tuggade i brödet och var för en sekund hemma, där det här proteinrika mellanmålet delades ut åt arbetare så de skulle orka längre. Men Mars kände att effekten var motsatt nu: ju mer han åt, destu sömnigare kände han sig. Trots att dagen hade varit kortare än den borde, hade den varit tung.
Vicinia talade och Mars nickade med ett leende. Han visste väl att hon skulle kunna klara sig. De två skulle vara ett team ingen hade förväntat sig, och deskulle klara sig över förvåntningarna.
"Jag tar första vakten, väcker dig sedan", sade Mars och dorg sig upp. Han behövde något hårt att sitta på, så han inte somnade. Stenbumlingen som Mars redan tidigare suttit på fick duga.

(Jag kommer sakna dig om du inte är inne S: ....xD )

Vicinia nickade och kröp taksamt ner i sovsäcken, hon var dödstrött. Hon såg på Mars siluett som avtecknade sig i det allt mer kompakta mörkret. Hon trodde inte att det skulle hända något mer ikväll, huvudstadsborna hade fått en show med många döda. Och hon och Mars var säkert kvällens höjdpunkt, så det skulle säkert bli en lugn kväll. Men det skadade inte att vara allt försiktig. Hon vänder sig långsamt om och sluter ögonen, snart somnar hon.

Mars hörde Vicinias andetag sakta av, och vände sin blick mot henne. Hon varit sexig med stylisternas smink och den öppna klänningen, men även nu när hon sov lugnt var hon vacker. Han fick en lust att sträcka sig ut och smeka hennes kind, men tog i stället tag i det dubbeleggade vapnet. Det var farligt att ha någonslags positiva känslor mot någon i arenan, påminde Mars sig själv.
För att driva träden använde han grästussar för att putsa bort blodet från klingorna. Vid ett tillfälle fick han syn på några djur som sprang i långa hopp över fältet. De liknade hjortar, men var mycket mindre.
Då månen passerat sin högsta punkt gick Mars med lätta steg över till Vicinia och ruskade varsamt om henne, med ett öga på hennes händer för att kunna ta tag i dem om de skulle komma imot honom. Även om hon hade sagt att hon inte skulle döda honom, kunde hon av ren reflex hugga en kniv i hans sida om han var oförsiktig i situationer som dessa.

[Hah, dig med! ]

Vicinia sov lugnt men ryckte till och drog en kniv innan hon hann hejda sig när hon såg att det bara var Mars. "Förlåt, trodde det var någon annan." sa hon ursäktande fast hon egentiligen inte visste vem det kunde vara i sådana fall. Det fanns väll inte precis någon annan som skulle ruska i henne så försigtigt. Hon ser upp på Mars stiliga ansikte, och känner, ja något helt annat än att ta vakten. Men hon vänder snabbt bort blicken för att inte avslöja sina känslor och ser på månen som har passerat sin högsta punkt, bäst att låta Mars sova nu. Hon reser sig långsamt upp och sätter sig på stenbumlingen som Mars nyss lämnat.
"Sov nu, det behöver du." säger hon lågt och vänder sig om och ser ut över landskapet.