Privat Rollspel

Lektionen var trög. Det enda Jason hade i tankarna var om Odette just nu sög blod ur ett offer. Det var något konstigt med honom, i vanliga fall borde han vara alldeles förskräckt vid tanken, men det var han inte. Han kände inte avsky för det heller. Han känner väldigt lite nu... det måste vara för att han inte längre han någon själ.

Odette har kommit fram till en kyrkogård.
"Här ligger folk, vilar för alltid. Är ni nere eller uppe?" Undrar hon roat när hon stryker handen över en gravsten. Hennes hand blir svart. "Däruppe tydligen." Skrattar hon lågt. Förtvivlan, sorgen, skadeglädjen. Allt samlat på en enda plats. Till hennes glädje finns där en man. Fullvuxen och gråtande.
"Varför lämnade du mig? Kom tillbaka." Gråter han sorgset. Odette står bakom honom och mimar. "Jag vill bara träffa dig igen." Fortsätter mannen. Odette ser sin chans.
"Jag kan ordna det." Säger hon mjukt.
"Vem-Vem är du?" Undrar mannen.
"Någon som..." Odette lägger handen på gravstenen. Hon blir inte svart. "...kan få dig träffa honom igen." Säger hon och låter snäll. Men hon flinar.
"Kan du det?" Säger han chockat. Odette undrar varför mannen dog. Enligt gravstenen var mannen gift med någon. "Gör det då!" Utropar den levande mannen och i nästa stund är han död.

När Jason vandrade från lektionen så hade Odette fortfarande inte kommit tillbaka, men han mötte Jens och han gäng i korridoren.
"Tjena Jason! Vart tog flickvännen vägen?"
"Hon gick väl härifrån för att slippa bli rabies-smittad av er kan jag tänka mig!" Svarade han och började gå, men tankarna rusade runt i hans huvud. Vart är hon?

Odette är tillbaka i stan. Hon har lyckats förvara kroppen med blodet i... sin arm. Sin demoniska enorma arm. Den fungerar utmärkt fortfarande. Hon är dock lite rädd för vad människorna ska säga när hon drar fram en kropp ur en enorm arm. men det kan hon strunta i nu. Hoppas hon. Hon kommer in på skolans område och sedan in på skolan. Sedan dyker hon upp på bänken hon lämnade bara någon timme tidigare.

När han kom till bänken så satt hon där bara.
"Odette? Hur gick det? Vad hände?" Bäst att hon har ett bra svar tänkte han. Jason kollade på henne, har hon hittat ett offer, tro?

"Det gick otroligt bra." Svarar Odette och vem som helst borde tagit hennes flin som olycksbådande. "Jag kan berätta det nu, eller senare. Men vilken tidpunkt du än väljer tror jag ärligt talat att du inte kommer tycka om det." Svarar hon på frågan om vad som hände. Hon talar sanning. Hon betvivlar att han vill veta vad som hände.

"Odette! Du Måste berätta! Annars kommer jag inte tänka på något annat! Då kan jag ju inte koncentrera mig på lektionerna!"

"Jag gick till grannstaden. Hittade en kyrkogård där någon sörjde och lurade till mig hans liv. Väldigt enkelt." Säger Odette som om det var något vardagligt. Plötsligt undrar hon hur andra människor ser henne. Egentligen måste hon vara rätt konstig. Men det är bra att hon inte behöver bry sig om det. Riktigt än.

"Och?" Han vart offer...
"Vart gjorde du av kroppen? Hur gick de?" Jason blir bara oroligare och oroligare!

Odette flinar innan hon pekar på sin arm.
"Han är därinne." Säger hon. "Eller egentligen den demoniska armen..." Rättar hon sig.