Privat Roll

Stella ler lite. "Det är snällt att du vill försöka, men det är försent." säger hon så lätt hon förmår och går och känner på de nu torra kläderna och drar på sig dem.

Jag nickar och hämmtar min kläder oxå. Jag drar sakta på mig dem och betracktar Stella. " men varför ville du det från början då?" frågar jag sakta. Jag ville verkligen inte att hon skulle dö pågrund av några tabletter. Jag känner mig liksom närmare henne nu. Jag hade alldrig berättat det där om kungafamiljen eller födelsemärket. " förästen så om någon frågar dig om en spansk prinsessa så var jag alldrig här!" fnissade jag.

"Jag, ville det inte, det bara blev så. Lättförtjänta pengar och sen mådde jag dåligt av det så ja, drogerna hjälper mot det." säger hon och rycker på axlarna.

Jag nickar åt Stella. " sak vi gå?" frågar jag och undrar om jag verkligen ska få följa med, om hon gillar mig? " alltså om du vill att jag ska med?" sa jag efter.

"Javisst." säger Stella och reser sig upp och packar ner filten i väskan och de andra sakerna, men hon tar fram en borste och börjar borsta ut sitt korpsvarta hår tills det glänser och är silkeslent, medans de går. "Vill du låna?" säger hon och räcker henne borsten. Men hon stannar när de kommer förbi en av ladorna som ligger på en avsides bondgård utanför stan. "Har du sovit på en höskulle någon gång?" säger hon med ett finurligt leende.

Jag nickar ocg går med henne. " ja tack!" sa jag och tog emot borsten. Jag borstar mitt vita långa hår. Det var platt och vackert. Jag ger tillbaka borsten och tittar på Stella. Jag ser på ladan som vi närmar oss. "nej det har jag inte " och ser lite glad ut mot Stella. Undrar vad hon tänker hitta på nudå?

"Då tar vi och gör det då." ler hon glatt och går in på gården. Stegen till höskullen står på andrasidan, så de ser inte dem från huset när de klättrar upp.
Hon lyssnar och hör hur det prasslar i höet. "Hallå" säger hon lågt och en ung kille i deras egen ålder kommer släntrande. Han hade mörkt nästan svart hår och hyn var blek, väldigt blek som han inte hade varit i solen på länge. Hans blick ser på dem, med ett nästan hungrigt utryck och han slickar sig om munnen.
"Nej, Max, du vill inte ha den där. Hon går på droger." säger han med avsmak och rynkar på näsan. "Men hon luktar underbart." säger killen och den andra ser på Alice, tycker snarare den här. "Tror, nog inte Aro har något emot två nya eller vad säger du?" flinar han till den andre.

Jag ser lite rädd men förvirrat på Stella när dem två killarna kommer. " urtsäkta?" frågar jag och kollar på killarna. " du-luktar-gott! Fattar du?" säger killen i slov motion. Jag himmlar med ögonen. " jag menar inte det, varför slickar ni er om munnen?" sa jag och tittade på killen som värnade heta Max. " som han sa så luktar du gott!" säger han med köks i munnen. Killarna gör ett snabbt språng och sätter tänderna i varsin av oss. Jag känner hur det borras i mig. Jag halkar ned på marken när han släppt mig. Allt blir suddigt och jag skriker av smärta.

Stella hinner inte ens reagera. Plötsligt var de framför dem, sedan precis bredvid dem. Sen känner hon smärtan. Den är så hemsk, så genomborrande att hon inte kan tänka på något annat. Ett skri far över hennes läppar, men en hand trycker genast för, inte hårt, endast för att tysta henne. "Vi tar dem till Aro, så får de förvandlas där. Skriket kommer locka till någon annars." hör hon en av dem säga innan hon faller ner i ett barmhärtigt mörker.

Jag försöker att skrika men det enda jag känner är en hand på munnen. Jag fick inte ut ett enda ljud. " Visst!" säger den anndre, jag hörde inget annat. Det blir mörkt. Jag förs länge men det kändes nog längre en vad det var för snart var vi framme. Ett stort slott uppenbarar sig framför mig. Då får jag tanken om att vi inte är i Italien längre utan Spanien, dem hämmtade mig.