19 år senare [Privat roll]

"Detbörjademedbaraliteochsedanblevdetvärreplötsligtvarmittögaröttochhankomutu-" han insåg att Cara antagligen inte förstod något av hans panikfyllda babblande och tog ett djupt andetag. "Jag har haft huvudvärk hela dagen, bara lite först, men sedan blev det värre och värre. Till slut blev mitt ena öga blodrött och huvudvärken var som värst, jag försökte att trycka ut vad som än fanns i mig, och han kom ut ur mig, Cara, det var Voldemort."

Cara ramlade ner och bara stirrade på James
"Vänta lite här nu, backa lite här" sa Cara och skakade på huvudet och försökte samla tankarna och försöka förstå hur det var möjligt och vad James egentligen menade
"Men James hur är det ens möjligt och varför?" frågade hon och slöt ögonen och tog fram energi stenarna och slöt händerna runt dem för att försöka hänga med och försöka vara lugn

"Jag vet inte, ända sedan Voldemort gav mig ärret av en måne på min midja under mitt sjätte år har jag alltid haft lite huvudvärk, och det blev smått värre för varje dag sedan han dog. Och nu fick han mig att skapa en fullkroppslig version av honom som direkt försvann så fort jag blinkade."

Cara bara skakade på huvudet
"Men det är ju inte ens möjligt! men jag fattar inte lever han eller dödade du honom? och varför fanns han i dig" sa Cara och hon var väldigt förvirrad. hon ställde sig upp och började gå fram och tillbaka över golvet och kramade stenarna
"Han kan inte leva, jag såg honom dö! han har varit död i 19 år" sa hon och försökte förstå vad James menade över huvudtaget
"Förlåt James, är du okej?" frågade hon oroligt

"Jag- Jag tror det." sade han, men varje gång han blundade såg han ljus-silhuetten av Voldemort. Han visste inte hur han skulle kunna somna inatt. Han fortsatte att stirra ner i stengolvet, med tankarna flygande hit och dit.

Cara satte sig ner bredvid James och la försiktigt en arm runt hans axlar
"Det ordnar sig James" sa hon lågt, hon var inte säker på att hon vågade röra honom men hon önskade att hon kunde göra mer
"Det kommer ordna sig" sa hon och reste sig upp och tog ner en av stenarna och gav den till James
"De hjälper dig att få energi och ordning på tankarna" sa hon och la den i hans hand och log svagt och kramade sina egna och slöt ögonen

Han såg ner på stenen, och provade att krama den. Genast skingrades hans tankar och han kände sig mindre panik slagen.
"Tack. Vilken sorts magi är det här egentligen?" frågade han och observerade stenen.

Cara öppnade ögonen och såg på James
"Det är en magi jag lärde mig av munkar i Korea" sa Cara leende "Blixten laddar upp vissa stenar, sen laddas andra upp ev ex ens egna energi eller solen. ja man kan ladda upp dem på en massa olika sätt" sa hon leende, det var egentligen mer invecklat än så men det var det lättaste sättet att förklara. Cara reste sig upp och tog ner en burk med godis och ställde på bordet och tog en
"Vill du ha?" frågade hon leende, hon visste inte vad hon skulle göra men hon hoppades att James skulle bli gladare på något sätt

"Vad är det för sort?" frågade han, glad över att ha något annat än Voldemort att tänka på.

"Jag vet inte de är olika, den här var tydligen gräshoppa" sa Cara leende och åt upp den och la sig ner på golvet med en kudde under huvudet och log lite.
"Det var länge sedan jag faktiskt pratade med någon så här länge" sa hon roat och tänkte på att förutom de lärda som hon har träffat och lärt henne saker. men en vanlig diskussion hade hon inte haft på länge
"Så hur var din första lektion?" frågade hon undrande