Vart är vi? [privat roll]

Cara bara nickade och granskade dem andra två.
"Du har höga tankar om dig själv" sa Loki och Cara suckade
"Kan ni två inte bara vara trevliga. det är min grotta och om ni skall bråka får ni göra det utanför där jag inte hör er!" sa hon enkelt och såg på dem hon tänkte inte ha en massa bråk i sitt hem. hon såg sedan på Xantha
"Nej jag räknade inte med det"

(haha men jag vet och jag vill verkligen inte förstöra honom )

"Har jag inte, har aldrig påstått att jag själv gjort något mot gudar. Men jag har umgåtts med dem och vart med om att få en gud på fall och även återförenat honom med de sina." svarar hon enkelt och nickar åt Cara.
"Jag är trevlig, men jag kan vara trevligare om du så önskar." säger hon men bara stirrar på honom. Hon gillade honom inte, hon avskydde hans högmodiga arognas.

(Nej,....förstår det ^^ )

"Dina gudar är inte densamma som jag" sa han och Cara suckade och viftade med handen och mer vatten föll över honom
"Lyssnar här nu! Du må bara en gud, en kung vem du vill men om du skall bo här så gör du som jag säger! man kan inte få altl man vill! vänj dig bara vid att livet inte ser ut som du vill. se dig bara besegrad och kom över det!" sa hon kallt och skulle gå förbi Loki men han tog tag i henne
"Du talar inte till mig på det sättet!" sa han
"Du rör mig inte" sa hon och drog åt sig handen och kände smärtan i den men ignorerade den och gick ut ur grottan

Xantha såg på Cara och skakade på huvudet. "Bara så du vet tänker jag inte göra som du säger mot bättre vetande. Men jag lovar att jag kan kunna kompromissa." säger hon lätt och ser sedan på Loki då Cara försvunnit ut. De bara stirrade på varandra, utan att säga något och Xantha kände sig olustig i hans närvaro.

Cara visste inte vart hon gick, hon var för arg! men hon borde veta bättre att alltid vara vaksam. Hon suckade när hon insåg att hon var vilse. Hon förstod inte hur hon kunnat gå vilse. Smärtan i handen blev påtaglig och hon satte sig ner och stoppade den i vattnet. hon orkade inte med människor som bara tänkte på sig själva just nu

Xantha ställde sig upp och gick utan ett ord. Hon hade ingen lust att vara i samma rum eller ja grotta som den där aroganta typen och hon gillade dessutom inte att vara instängd länge. Hon gick ut ur grottan och började lätt ströva genom skogen och undrade vart Cara hade tagit vägen.

Cara höjde handen och vattnet följde med henne upp och hon lekte lätt med vattnet. hon undrade vad som skulle hända nu? hon kunde så klart lämna dem båda här men hon kände att det inte var rättvist mot Xantha och av någon anledning brydde hon sig

Xantha såg Cara vis vattenbrynet och följde hur hon lekte med vattnet. Hon lät det gå lite vågor på vattnet och gick sedan fram till henne. Kan du mer än att bara kontrolera vatten? Log hon lätt till henne.

Cara tittade upp på Xantha och lät genast vattnet bli sig själv. hon såg undrande på henne.
"Jag har lärt mig en del när jag varit på flykt" svarade hon bara undvikande

Xantha nickade och satte sig vid henne. "Jag menade bara att jag kan kontrolera naturen. Undrade om du hade någon liknande kraft." log hon och såg på Cara, stackarna att alltid leva i flykt.