Comon Izalaus! [PR]

Jag stelnade till när jag fick syn på honom. Klaus. Vad gör han här?
Jag hörde damen muttra något innan hennes moderleende dök upp, och jag undrade varför hon inte visade det för oss också.
"Kan jag hjälpa dig med något, mr Mikaelson?"

Jag tittade förvånat på damens uppförande då Klaus kom in. Jag tittade mot Izabel med ett höjt ögonbryn.
"hej Cornelia" sa Klaus till mig.
"hej" sa jag och log mot honom.

"Hm... Hej, Klaus. Hm... vi skulle just gå, eh. Kommer du Cornelia?" sa jag stressat och ignorerade hennes blick.

"Ja.. Hejdå Klaus" sa jag och vände mig mot Izabel för att följa med henne.

Jag suckade och började svälja tårarna som började komma. Varför sa inte Klaus hej till mig?

"Hej Izabel och hejdå Izabel och Cornelia" sa Klaus sedan

Jag vände mig om och stirrade som besatt på Klaus. Det var som m han kunde läsa hennes tankar.
Jag log för mig själv och satte iväg mot lektionen med Cornelia, Damon och Stefan efter mig.

"Vad har vi för lektion nu då?" Frågade jag Izabel.

"Jag tror att det är historia. Eller biologi. Jag bryr mig faktiskt inte", sa jag och och drog Cornelia mot ett hörn i korridoren.
"Jag bryr mig faktiskt inte. Men vet du vad? Klaus sa hej till mig! Är inte det underbart!" sa jag stormförtjust.

"Jo... Visst.." Sa jag och log.