Vägen hem

Xandra sitter på golvet med den oroliga hunden och klappar den, samtidigt som hon ignorerar de runt omkring, eller egentligen ignorerar hon dem inte. Undermedvetet så vet hon ju att de är där. Bara det att för Xandra verkar hon och hunden vara ensam. Hunden vet såklart att det finns folk i rummet. Men Xandra lugnar honom bara och klappar vidare med ett leende på läpparna.

Alla runt om Hope verkade också undra var de var. Plötsligt öppnade sig taket ovanför ungdomarna och Hope tittade upp med kisande ögon eftersom ljuset som steg in i rummet var starkt och bländande och hon hörde en röst:
- Vatten, eld, luft, jord och liv...
Rösten var som en skugga och den ekade genom betong rummet. Hope blev inte rädd utan mer nyfiken över vem rösten tillhörde..