Lee Jordans första år [SV]

kapitel 13

Angelina fick gå dagen efter, verkade som om hennes små lögner funkade för när hon hade ställt sig upp hade hon grimaserat av smärta i knät. och så hade hon haltat ut.
men hon kom tillbaka nästa dag för att göra mig sällskap.
"Alla har undrat var vi har varit men jag sa att jag ska låta dg berätta, för jag tror inte att Fred och George kommer ihåg så mycket" sa Angelina och tittade bort mot dem, dem hade fortfarande inte vaknat.
"Jag?" sa jag skeptiskt.
"Vadå, ska jag berätta?" sa hon och tittade på mig.
"Ja, för jag tror att dem vill veta innan jul."
"Du kommer självklart vara ute härifrån innan jul, Lee" sa hon och skrattade.
"Var inte så säker" sa jag med en blick mot dörren som Madam Pomfrey satt bakom.
" så dem har inte vaknat än?" sa hon och jag skulle precis svara när jag såg Fred röra sig. Angelina skyndade sig mot dem och hon bet sig i läppen av smärta.
"Angelina, du har jätte ont" sa jag oroligt.
"Jag vet" sa hon med ihopstängda käkar och blänkande ögon. Då rörde sig även George och det kom ett högt stönande från Fred.
"Dem håller nog på och vaknar" sa hon och stirrade på dem.
"Tror du?" sa jag och försökte ställa mig upp, men då kom Madam Pomfrey in igen.
"JORDAN! Vad tror du att du håller på med?" sa Madam Pomfrey och vände sig mot Fred och George. Fred öppnade lågsamt ögonen.
"Vad..?" sa han och försökte sätta sig upp men så fort han fått upp huvudet över kudden kom ett till stönande och han la sig ner igen. Något ögonblick senare vaknade George och även han försökte sätta sig upp, han gjorde en av Angelinas smärtsamma grimaser och la sig fort ner igen.
"vänta här" sa Madam Pomfrey och gick in till sig igen.
"Var är vi?" sa George och stönade.
"Sjukhusflygeln" sa jag och satte mig upp på armbågarna.
"LIGG NER JORDAN!" sa Madam pomfrey, hon hade kommit tillbaka med en flaska med vätska som både Fred och George skulle dricka.
"Ja, det skulle inte skada om du också tog lite, Jordan" sa hon och hällde upp ett glas till mig också.
"För du har väl inte ont längre, Johnsson?" sa hon och stirrade på Angelina.
"Nej", svarade hon motvillgt. Madam Pomfrey gick tillbaka till sitt rum.
"Varför är vi här?" jämrade sig Fred, dem hade verkligen ont. Efter att Angelina hade berättat vad som hände så kom Madam Pomfrey och sa åt henne att gå.
Resten av dagen så bråkade både Fred och George med Madam Pomfrey om att dem ville gå därifrån, den där underliga drycken hade verkligen hjälpt, så fort hon inte var i rummet försökte dem komma på en plan om hur dem kunde smita.

Dagen efter fick vi faktiskt gå, men det var nog mest för att hon inte orkade med Fred och Georges tjatande, för att dem hade fortfarande huvudverk.

haha, jättebra! Meer!!

ååhh mina älsklingar Fred och George!! ♥
MEEER

instämmer, instämmer

dom är underbara!

helt klart BÄST av alla! ♥

ohjah! dom gör hela filmerna och böckerna med sin underbara humor!

ohjah! dom gör hela filmerna och böckerna med sin underbara humor!

utan dom skulle det inte alls vara lika kul ) Älskar Fred/George's min i 5:e filmen när Krumben har tagit förlängningsörat

kapitel 14

"Ni är ute!" sa Angelina när hon kom emot oss i korridoren. "Och juste! jag skulle säga till er att vår första quidd... vad tittar ni på?"
Jag Fred och George hade stannat för att stirra på dem stora timglasen, som visar hur mycket elevhemspoäng man har.
"Åhh jag glömde att berätta... vi fölorade 50 poäng var" sa hon försiktigt. Fred och George vände sig snabbt om och skrek
"VA?" sen stönade dem båda två, Madam Pomfrey hade varnat dem för att göra hetsiga rörelser.
" vi var faktiskt uppe mitt i natten. Och jag kom för att säga till er...eh... tidigare idag var vår första Quidditchträning så...ni...ni missade det."
Fred och George tapade färgen i ansiktet och dem såg ut som om deras julafton hade blivit inställd, båda verkade ha tappat talförmågan.
"Dem hade verkligen sett fram emot Quidditch" förklarade jag, men jag tror inte att det behövdes.
"Kom igen nu, vi måste gå till trolldryckslektionen" sa hon otåligt.
"Först får vi inte spela Quidditch" började George
"och nu måste vi ha Snape" fortsatte Fred "Nu vill jag hellre vara i sjukhusflygeln igen!"
"Ni kan ju gå tillbaka" sa hon med ett flin.
Energin hade verkligen åkt ut Fred och George för att dem missat den första Quidditch träningen, det märktes den följande veckan. På lektionerna var i stort sätt det ända dem gjorde var att sitta ner.
"Vad har det tagit åt er?!" utbrast McGonagall en dag på en av hennes förvandlingslektioner. Fred och George tittade förvånat upp på henne.
"Ja, jag pratar med er!" sa hon skapt
"Dem missade den första Quidditchlektionen" förklarade jag. Men hon lyssnade inte.
"Jag vill hellre att ni är uppe på natten och ställer till besvär än det här."
"Menar du det?" sa Angelina förvånat
"Ja, det gör jag Johnsson!"
Fred och George hade verkligen tagit McGonagalls ord på allvar, Dagen efter hade nämligen någon släppt ut stinkbomber i hela entréhallen. Jag hade mina aningar om vilka det var och jag hade rätt. efter ett tag kom Fred och George ledda av Filch.

tack för alla kommentarer! ♥