PRS Lupple och Emma07

Hans reaktion var bara ännu gulligare och fick Zach att stämma in i hans skratt.
"Du får skylla på Mary" sade han med ett flin, skrattade till än en gång och blev nästan lite generad av hans ord - han tvivlade själv starkt på att han skulle vara snygg i vad som helst, men att han tyckte det var fantastiskt och fick honom att smälta.
"Det tvivlar jag på" viskade han mjukt tillbaka, log stort emot honom.
"Nog pratat om mig. Vad har dem utsatt dig för?" frågade han nyfiket.

Anton kunde inte låta bli att skratta till lite - ja, hon hade nog väldigt rätt i att det snarare var en tidspress.
"Är inte halva poängen att det ska vara en överraskning?" frågade han roat, drog med handen längs hennes midja och flinade lätt.
"Jag känner dig. Förlovar vi oss nu, kommer vi vilja gifta oss direkt - och hur ska vi ha råd med det medans vi båda pluggar?" frågade han med ett höjt ögonbryn. Visserligen gick det att lösa - men han fick ju ha nåt att skylla på fram tills dess att han hittade en plan och tillfälle.

" Du är väldigt snygg Zacharias. Tro på mina ord." Viskade han och flinade sedan till.
"Vi har hängt här. Bland halvnakna människor." Sa han och lutade sig närmare honom.
"Otroligt opassande." Viskade han och nickade sedan mot alla papper.
" Och måla, ta ett kort - läs det som står och måla det första som kommer upp i mitt huvud men det måste ha nått med dig att göra. Varje felgissning- dricka." Sa han och log, hoppades att han förklarade tydligt nog.
Han fortsatte att måla en stund tills den var klar. Det var Zach, eller en liknelse av honom i väldigt lättklädda kläder.
Han lyfte upp pappret och visade Zacharias.
" Vad tror du?" Viskade han och rodnade lite.

Mary såg på honom och vände bort blicken och muttrade tyst till sig själv.
Innan hon vände tillbaka blicken mot honom.
"Självklart ska det vara en överraskning." Sa hon allvarligt- det var ett måste.
Hon snörpte lite på munnen och suckade.
"Allt handlar inte om pengar älskling." Sa hon och bet sig lite i läppen.
"Jag skulle kunna vänta en stund- en månad kanske." Viskade hon och skrattade till.

Zach flinade lätt, det värmde att höra även om han kanske inte höll med fullt ut. Han lyssnade och betraktade hans ansikte med ett leende, pillade lite i hans hår med fingrarna.
"Utmaningen låter ju intressant iallafall" sade han, det tyckte åtminstone han som älskade att rita. Han vände blicken till teckningen och flinade lätt.
"Det blev ju bra" berömde han, vände blicken till honom igen med ett flin kvar på läpparna.
"Även om jag kanske inte skulle ha visat upp det för fler än dig" viskade han retsamt, kunde ju inte missa den perfekta chansen att retas lite.

Anton log smått, hon verkade ju inte ha tagit det alltför hårt åtminstone vilket gladde honom. Men hon fick snällt vänta tills han hittat det perfekta tillfället.
"En månad? Du vet att jag inte ens skulle sägs något om jag så hade planer?" frågade han retsamt, skulle ju inte ha nämnt det då. Nu hade han inget bestämt - men några få idéer eller tankar.

" Ja jag vet att du tycker det älskling. För du kan ju teckna. Jag poängterade det att jag inte var den som tecknade i detta förhållande- snart giftermål. Deras svar var att det var poängen. "Viskade han leendes.
Leendet blev ännu större när Zach sa att det var bra. Det värmde så mycket- att få höra från Zach som i Benjamins mening var i världsklass på att teckna att hans teckning var bra.
"Tycker du?" Sa han leendes men leendet blev lite mindre och han rodnade istället av hans kommentar. Vad menade han?
Han lutade huvudet mot Zachs axel och vek ihop teckningen och stoppade ned den i sin jackficka.
" Ingen annan behöver se." Viskade han och vände upp blicken mot sin älskling och kysste honom mjukt.

Mary stirrade på honom och försökte avgöra om han hade någon plan.
"Åh du är så hemlighetsfull." Suckade hon frustrerat och vände blicken mot killarna i samma stund som Benjamin la ned något i sin jackficka.
Hennes intresse och nyfikenhet var uppe- vad hade precis hänt? Hon bet sig lite finurligt i läppen och studerade killarna en stund. Försökte komma på en plan.

Zacharias skrattade lätt till och log emot honom, nästan lite skuldmedvetet - han tyckte väl det lät roligt just för att det hade med teckning att göra.
"Jag tycker den är strålande - det tycker jag allt du gör är" viskade han mjukt tillbaka, log då han såg hans rodnad - det var otroligt gullig.
"Vet du hur söt du är när du rodnar så?" sade han med ett leende, Benjamin var utan tvekan det sötaste han visste. Han skrattade lätt till då han gömde den, log stort och besvarade mjukt hans kyss samtidigt som han lade en hand omkring hans nacke.

Anton skrattade genast till av hennes ord, hade ännu kvar blicken på henne med ett flin.
"Är det inte det som är poängen?" frågade han roat, på ett sätt var det väl just det - det skulle bli alldeles för tråkigt om hon visste vad som komma skulle.

Benjamin såg på Zacharias och vände bort blicken från honom för hans ögon var så förtrollande men tvingade sig snart att titta tillbaka på honom och skrattade mjukt.
"Åh tyst. Det är inte alls sött." Muttrade han och slingrade sina armar omkring hans midja och ville väldigt gärna vara helt själv med Zacharias just nu.
Men det var inte direkt ett alternativ.
"Har du haft roligt idag då?" Frågade han och såg på honom och lekte lite med sitt finger över hans läppar och ned över hans haka.

Mary nickade lite distraherat. "Jo jo älskling. "Sa hon och klappade honom lätt på axeln innan hon vände blicken mot honom.
"Men jag måste få någon ledtråd. Så jag kan klä mig rätt. När det är dags." Viskade hon bedjande och lutade sig närmare honom och höll honom närmare sig själv om det nu ens var möjligt.

Zacharias log bara ännu bredare utav hans ord, han tyckte bara allt med honom var något otroligt gulligt just nu. Visserligen tyckte han ofta det, men så fanns det såna där små saker som kunde få en helt till sig. Till exempel hur han muttrade sådär eller lade armarna om honom. Trots att de varit ihop länge nu, så var han fortfarande precis som nyförälskad - något som bara förstärkts utav att de snart skulle gifta sig, det kändes som om det fått kärleken att blomma upp ännu mer. Han var åtminstone lyckligare med Benjamin än nånsin tidigare.
"Det är otroligt sött, vad du än säger om saken", svarade han med ett litet leende, lade armarna omkring hans midja och kramade om honom mer. Samtidigt log han genast då han kände hans fingrar, ännu en gullig gest som han älskade.
"Fantastiskt roligt sen vi stötte på er åtminstone," sade han glatt, han skulle väldigt gärna vara bara med Benjamin men han trodde inte dem andra skulle släppa iväg dem ännu.
"Och du?" frågade han mjukt, lyfte en hand för att låta den leka i hans hår.

Anton såg på henne med en konstig blick, tyckte det var lite udda att hon verkade så pass okoncentrerad när det var förlovning dem pratade.
"Mår du verkligen bra? Svarar inte mer än så när ett ämne är i närheten av förlovning?" frågade han med en spelad förfärad min, såg på henne och log lite roat.
"Ledtråd? Men förstör inte det överraskningen?" frågade han leendes, tyckte det var gulligt hur hon så gärna ville gifta sig. Och han ville detsamma, det skulle han inte ljuga om. Men han älskade henne och han ville göra allt för henne, och just av den anledningen att hon älskade sånt här så ville han göra ett perfekt frieri med. Ville göra det speciellt åt henne. Han lade genast armarna bättre omkring henne, gav henne en liten puss på håret.

Benjamin lyssnade nyfiket på honom och nickade lite.
" Fantastiskt roligt? Det är rätt bra betyg." Flinade han och kände sedan hans hand i sitt hår och han fullkomligt älskade det.
Hela han rös av välbehag.
" Perfekt, sen du kom hit. Du vet det, att så länge du är i min närhet så kan jag vara precis vart som helst." Viskade han med ett mjukt och ärligt leende. Lyfte huvudet lite och kysste honom mjukt på läpparna och log bredare.
Han älskade hans läppar. De var så- bra.

Hon såg på honom och studerade han min och skrattade till.
"Åh du känner mig. Jag kan inte koncentrera mig på mer än en sak samtidigt och jag är lättdistraherad." Sa hon flinande och lutade sig mot hans öra.
"Jag blev bara nyfiken vad Benjamin gömde. " Viskade hon och smekte hans kinder lätt.
" Det kanske det gör." Sa hon oroligt angående ledtråden.
" Åh älskling. Det kanske det gör." Sa hon och blev lite mer förfärad kring tanken ens.
"Jag vill inte ha en ledtråd." Sa hon snabbt och väldigt allvarligt. "Men du måste lova att jag har rätt kläder vid rätt tillfälle. Jag vill inte att du friar när jag har typ pyjamas på mig." Viskade hon och såg bedjande på honom.

Zach flinade genast lite, han hade väl en poäng med att det var bra beröm. Men det var det ju också.
"Allt med dig är bra betyg." svarade han med ett leende, älskade precis allt med honom. Han log genast brett och lyckligt av hans ord, det värmde verkligen att höra. Istället för att svara något log han bara lyckligt och besvarade mjukt hans kyss. Efter att ha avslutat den stannade han kvar tätt intill hans ansikte, fortfarande leendes.
"Hur länge tror du vi måste stanna kvar här?" frågade han viskandes, hans högsta önskan just nu vore att få vara själv med sin älskade fästman men han visste inte om det vore alldeles för ohyfsat att ge sig iväg.

Anton skrattade lätt till, det kände han åtminstone till ja. Då hon nämnde det om Benjamin vände han fundersamt blicken till de båda killarna, hade inte märkt det själv men kunde ju lätt räkna ut vad det hade varit han gömt.
"Jag tror jag vet vad - men dem är nog alldeles för gulliga för att störa med det just nu" sade han leendes, vred på huvudet för att viska till henne vad det var för uppdrag Benjamin fått och vad han fått för lapp. Eller ja, han visste ju inte garanterat att det var den lappen, men utefter Benjamins reaktion hade han ganska bra gissningar. Han flinade igen då han hörde hennes nästan dividerande med sig själv om hur han skulle göra, ändå ganska nöjd över hennes slutsats.
"Skulle det vara så illa? Det är ju ändå lite gulligt" sade han leendes.

Benjamin flinade till av hans viskning och studerade alla runt bordet och de alla verkade väldigt fokuserade på varandra och han misstänkte att festen övergått från att fokuset skulle ligga på dem till en vanlig fest.
"Jag vet inte, kanske inte alls länge till." Viskade han tillbaka och smekte lätt över Zacharias mage.
Han ville väldigt gärna vara ensam med sin älskling, i lägenheten.
I hans ögon hade de spenderat tillräckligt mycket tid isär denna dag och han ville i alla fall ta igen den tiden.

Mary lyssnade på honom och nickade.
"Jag tänkte inte störa dem. Jag vill bara veta. " Viskade hon och hörde sedan uppdraget och vad Anton trodde att han hade behövt måla och hon fnissade till.
Det var roligt, det var verkligen oerhört roligt.
"Du kommer så få sota för det på din svensexa älskling." Viskade hon och flinade brett.
Men det flinet dog genast ut och hon stirrade på honom.
"Skulle det vara så illa? Älskling det skulle verkligen vara illa. " Sa hon allvarligt, men tänkte sedan ett varv till. Nog skulle det väl vara lite gulligt - kanske.
" Då vill jag ha min fina pyjamas. Du vet vilken." Flinade hon och kysste honom mjukt.