In the dark PRS Vidomina & Medi

Léon placerade henne i droskan och bäddade ner henne bland ett täcke och satte sig vid hennes huvudända så hon låg i hans knä.
Hon log trött och nickade.
"Jag är lite trött men det är allt. Jag var biten tydligen." Hon såg sedan bort.
"Jag hade ingen aning om det. Jag var tydligen drogad tror jag."
Hon huttrade svagt innan hon kröp ihop.

Hon såg upp på honom och svalde.
"Jag gjorde så gott jag kunde." Hon lutade pannan mot hans bröstkorg och kände sorgen.
"Men hur ska ni se henne igen?"

"Såja, det blir bättre nu.", sa Rion och satte sig ner bredvid Alice i vagnen med Leo mitt emot de. Leo såg fundersam ut. Det var fortfarande oklart hur det hade gått till, hur Alice blivit sjuk.
"De kommer att ta dig till Italien nu. Du kommer att trivas där, säger de.". Rion tänkte efter som Léon talat sanning. Han gillade fortfarande honom inte helt. Han hade svårt att lita på Léon. Kanske berodde det på att Léon var med rådet. Rion hade aldrig varit intresserad av rådet. Försiktigt lade han en hand om Alices finger som stack fram under filten. Han kände på det försiktigt, som för att visa att han fanns där för henne.

Ivan omfamnade Isabelle och strök henne över huvudet innan han böjde på nacken för att se ner i hennes ögon. "Vi ska hämta tillbaka henne, Isabelle. Och jag behöver din hjälp.", sa Ivan och lät lugn. Han strök henne försiktigt över hennes kind och torkade bort tårar som runnit nerför hennes kinder med sina tummar.

Léon flyttade sig så det inte blev så trångt och log mot dem och nickade.
"Försök att vila dig Det kommer att gå fortare än du anar." Han log och såg på Rion med en vänlig blick.

Hon såg upp på honom och skakade på huvudet.
"Kommer de inte att stoppa dig? Ivan du kan inte göra det. Hon kommer ha mer livvakter och jag vill inte förlora dig."

Rion fnös av Léons ord och strök Alice försiktigt över fingrarna med sina och lutade sig sedan tillrätta i vagnen och slöt ögonen han med. Han ville inte tala med Léon. De skulle ha tid med de senare.

"De kan försöka. Vi får ta oss in där vi inte syns, där de inte ser oss. Med din hjälp, Isabelle, så kommer det att gå.". Han log litet och greppade hennes händer i sina. "Såja, det kommer att gå, vi får inte tvivla. Lita på mig, Isabelle.", sa han lugnt.

"Vi har fått den här." Han visade en medaljong och såg at Alice hade somnat.
"Vi kan ta oss från en plats till en annan. Det kan gå lite fortare." Han kände vagnen började sättas i rullning och han log.
"Det blir annars så stelt för oss at sitta här dag ut och dag in."


Hon såg upp på honom och nickade lite ivrigt.
"Hur ska vi hindra de för att ta henne tillbaka henne?" Hon log ett svagt leende och tog hans hand.
"Jag gör vad du vill och jag ämnar inte din sida."

Leo sneglade på det glimmande föremålet Léon hade i sin hand. "Det ser magiskt ut.", sa han då Léon berättade dess förmåga.

"Vi tar henne när de inte ser.". Ivan såg ut att tänka efter. Han släppte taget om hennes händer och blickade uppåt för att tänka efter. "Eller så övertygar vi henne att följa med. Vi ger henne ett erbjudande hon inte kan säga nej till.", sa han och såg på Isabelle. "Hon kommer sakna dig, det är jag säker på.", sa Ivan och nöp tag i Isabelles kind innan han släppte henne och gick mot matsalen. "Jag måste äta något. Jag blir hungrig av allt tänkande."

"Det går nästan lika fort att ta sig till italien som en vampyr." Léon log och gned locket innan han öppnade och det kom ett susande och det var som en dragande kändsla i magen men den slutade tvärt och han stängde locket.
"Då var vi i Italien. Hästarna tog ingen skada och det gick fort eller hur?" Han log och såg på Rion.

Hon såg på honom med en nickning.
"Du har rätt, som alltid." hon gick mot hans rum för att vänta.

"Ja, det gick fort.", sa Leo. Rion öppnade ögonen och såg runt om sig. Än var de i vagnen. Den såg sig lik ut. Men ljudet.. det var annorlunda. Han sträckte på sig och kikade på Léon.
"Efter dig.", sa Leo då han förstod att Rion inte skulle säga något.

"Rion vill du ta Alice?" Léon hoppade ut och sträckte på sig. De stod på en innergård vid en fontän och ett stort palats. Han vände blicken över axeln och log.
"Jag kan visa er vart ni kan sova. Vill ni bo nära henne eller långt ifrån? Eftersom ni är hennes vänner har ni fri möjlighet att väja."

Rion muttrade lite när han blev tillsagd av Léon. Men han plockade upp Alice då han insåg att det troligtvis hade varit Léon som tagit med sig henne. Rion höll henne i sina armar och gick ur vagnen med Leo i släptåg. "Wow..!", flämtade Leo när han upptäckte palatset. Han hade inte sett något liknande. Det såg ut som plockat ur en saga. Han gapade. Men en blick från Rion fick honom att samla sig.
"Vi håller oss nära.", sa Rion och Leo nickade instämmande igen.