PRS Lupple och Emma07

Zacharias såg på honom med ett stort och lyckligt leende, var så lycklig där med honom även om han helst skulle vara själv. Men kanske de kunde ändra på det snart. Han hade fortfarande en hand vid hans hår, lät den andra vila vid hans ländrygg ungefär. Eller hade snarare låtit den vila, nu började han istället pilla runt lite med den. Han slängde en snabb blick bort mot dem andra och tillbaka mot Benjamin.
"Ska vi prova och gå?" frågade han, själv lite osäker på det men det lät otroligt lockande just nu.

Anton flinade lätt, det var åtminstone bra att hon tänkte detsamma som honom där. Visserligen hade det varit roligt att se, men de var alldeles för söta och såg så lyckliga ut där dem satt. Han skrattade lätt till, visst hade han väl inte tänkt riktigt så långt.
"Det lär jag nog säkert få" sade han med ett flin, det skulle bli spännande att se vad dem skulle hitta på då. Han skrattade än en gång åt hennes pyjamas-prat.
"Se där, så farligt vore det inte ju" sade han med ett flin.

Benjamin såg på Zacharias och skrattade lågt av hans ord. Han lät verkligen orolig eller kanske osäker.
Prova?
"Åh älskling, prova? Vi går bara och skulle de stoppa oss så har jag ett trumfkort- vi ger dem bilden och medan de är upptagna med den så sticker vi." Viskade han och såg på honom.
Enligt honom lät det som en väldigt bra plan som säkerligen skulle fungera även om han väldigt ogärna ville ge dem bilden.
Det var ju ändå hans älskling.
"Fast jag vill inte att de ser." Sa han tyst och såg på honom. Kände hur han började röra handen vid ländryggen och att gå lät mer och mer lockande för varje rörelse.

Hon såg på honom och flinade till, lutade sig närmare hans öra.
"Om du ska måla mig på ett sånt sätt så är det bäst för dig att du gömmer bilden också." Viskade hon och smekte hans kind lätt.
" Kanske inte. Men det måste verkligen vara rätt pyjamas." Sa hon allvarligt.
Så länge hon hade rätt pyjamas så fick han fria till henne. Men om sanningen verkligen skulle fram så skulle hon kunna ha en säck på sig när han friade- det skulle ändå vara en av de lyckligaste dagarna i hennes liv.

Zacharias skrattade till, det lät sannerligen som en bra plan i hans öron.
"Vem visste att jag hade en sådan lurig fästman?" frågade han retsamt med ett flin emot honom, gav honom ännu en lätt kyss - han var alldeles för lockande när han var på det humöret.
"Om jag får vara själv med dig är det definitivt värt det" viskade han leendes, ville inget hellre just nu och då fick det vara värt det.

Anton skrattade än en gång till, lämnade en kyss på hennes huvud med ett brett leende.
"Jag lovar" viskase han, flinade än en gång emot henne.
"Både att jag ska gömma teckningen och se till att du har rätt pyjamas" sade han leendes, även om han trodde sig vara förlåten ifall det inte blev så med det sista.

Benjamin flinade tillbaka och besvarade kyssen lite mer ivrigt och hans hand försvann innanför Zachs tröja och det var tillräckligt för Benjamin att bli övertygad om att bilden inte spelade någon roll.
Han skulle ändå få se den verkliga varan och det fick inte dem andra.
" Kom då. "Viskade han innan han reste sig upp, hängde jackan över axeln och fångade in Zacharias ena hand och kramade den hårt och började röra sig bort från stolen, från bordet.

" Bra." Viskade hon och kysste honom hårt men såg sedan hur Benjamin och Zach reste sig upp och hon stirrade, i chock.
Kände de sig redo att dra hem redan? Hon visste inte riktigt vad hon skulle säga. Hon var inte emot det men hon var inte heller för det och hon var nästan aldrig mållös. Men nu var hon verkligen det.

Zach rös genast till av känslan av hans fingrar mot sin hud, det fick definitivt varenda uns av tvivel att försvinna spårlöst. Fick honom att längta ännu mer efter att få vara själv med honom, undan ifrån alla blickar här och bara helhjärtat få ägna sig åt sin älskling. Snart man. Det var otroligt, och fantastiskt - han längtade otroligt tills dess. Med ett brett leende reste han på sig och följde efter honom därifrån, flätade ihop deras fingrar.

Anton log stort och besvarade hennes kyss, reagerade dock snart på hennes min och vände lite på huvudet för att också han upptäcka Benjamin och Zach. Han såg först förvånat på dem, så de tänkte tydligen gå? Först öppnade han munnen för att säga något, men ändrade sig sedan och vände blicken till Mary igen.
"Vi låter dem vara. Dem har nog roligare ihop resten av kvällen än med oss" sade han med ett litet leende, dem såg så lyckliga ut ihop att han inte kunde med att stoppa dem.

Benjamin märkte av Marys och Antons blickar men de lät dem passera och snart var de ute från den där fasansfulla klubben och han flinade brett.
" Hem." Viskade han leendes och kysste honom hårt innan han gick längre fram mot gatan för att vinka in en taxi.
Han ville komma hem så fort som möjligt.
Han ville inte spendera för lång tid utan att kunna fokusera helhjärtat på sin älskling.

Mary nickade sakta och flinade till.
"Jag håller helt med dig." Log hon och kysste honom igen, och la armarna mer om honom.

Zacharias var väldigt lättad både över att få komma ut ur klubben, och med Benjamin hos sig - fri dessutom. Nu kunde de bara ge sig hem och ägna sig åt varandra, vilket han sannerligen längtade till. Han log stort och besvarade djupt kyssen, lade armen om honom medans de väntade på att taxin svängde in. Vägen hem kunde inte gå snabbt nog kändes det som, det kändes som om det tog en evighet innan de kom innanför dörren till deras hem - men äntligen var de där själva igen. Han dröjde inte mycket längre än att han fått igen dörren efter dem innan han drog honom intill sig och kysste honom passionerat.

Anton såg på henne och nickade instämmande, de båda killarna hade förtjänat resten av kvällen ihop. Det var dem värda, särskilt efter vad dem utsatt dem för under kvällen. Han lade armarna bättre omkring henne och besvarade kyssen, log emot hennes läppar.
"Jag börjar undra om inte också vi borde följa deras exempel?" frågade han med ett leende, visserligen gjorde det väl inget att vara närgångna här men han skulle då hellre vara det hemma.

Benjamin betalade taxin och följde med in genom dörren och låste den i samma stund som Zach drog honom till sig.
Han skrattade lyckligt till och slingrade armarna om honom och besvarade kyssen ivrigt.
Detta hade han verkligen längtat efter från första kyssen ikväll.
Antagligen för att han var påverkad och efter all stress under kvällen och självklart för att det var hans älskling, fästman snart hans man.
Det fanns inget bättre än att spendera tiden med honom oavsett hur tiden spenderades.

Mary såg på honom och fnissade lite och studerade honom noga.
"Du tänker så." Flinade hon och kysste honom igen. Smekte honom över nacken och nickade ivrigt.
"Jag tycker det är en underbar idé." Viskade hon lyckligt.

Zacharias log stort, trots att kvällen varit rolig ändå så var det ingenting emot att få komma hem och ägna en sån här stund med sin älskling. Ingenting kunde väl gå upp mot det här? Att få vara nära honom var det absolut bästa Zach visste, han älskade varje sekund utav det och också han hade snabbt armarna omkring honom. Kyssen lät han ivrigt bli mer passionerad och djup, spriten gjorde väl sitt men han skulle nog inte ha agerat det minsta annorlunda heller om han varit helt och hållet nykter.

Anton log, fnissandet var ett väldigt gulligt ljud som han älskade. Med leendet kvar nickade han roat, besvarade kyssen som ihop med hennes hand övertygade honom om vilken bra idé det vore.
"Bra." viskade han tillbaka, tyckte att kvällen slutat strålande bra trots att killarna gett sig av och snart också dem med.

Benjamin hade spenderat natten i sin lägenhet- den första natten på väldigt väldigt länge som han inte hade sovit ihop med Zacharias.
Han hade inte sovit speciellt bra men de hade kommit överens om att första gången de skulle se varandra idag var vid altaret.
Han bet sig nervöst i läppen.
Ungefär åtta timmar kvar till bröllopet och han var nervös. Han var så nervös att han knappt vågade sätta sig upp i sängen.
Som tur var knackade det snart på sovrumsdörren och hans bror stack in huvudet med ett litet leende.
"Kom igen, upp och hoppa. Dusch- sen frukost." Sa han lugnt och Benjamin stirrade på honom länge innan han reste sig upp ur sängen och begav sig bort till badrummet och klev in i duschen.
De fick inte se varandra idag- men han fick väl prata med honom? Han måste prata med sin älskling- snart sin man.
Det här att vara åtskilda under dagen kändes dummare och dummare för varje sekund.
Han tog sig ut ur duschen med schampo i håret och en handduk kring midjan och sprang in till sovrummet för att ta upp telefonen och ringa sin älskling. Han behövde bara höra hans röst.