In the dark PRS Vidomina & Medi

Alice hade vaknat till och såg upp i Rions ansikte med ett svagt leende på läpparna. Den friska luften gick ner i hennes lungor och hon såg på palatset.
"Är vi redan framme?" Viskade hon förvånat och gned sina ögon.

Rion vred på huvudet för att se åt Alices håll. "Ja, vi är framme nu. Léon hade ett trick för att ta oss hit snabbt.", sa Rion och sneglade mot Léon.
Leo nickade igen och såg mot Léon och sedan mot Alice igen. "Så, Alice, hur mår du?"

"Jag är ortfarande lite trött. Jag känner mig friskare." Hon log tacksamt och såg Léon öppna dörren och vinkade in dem. Golvet var i marmor och allt gnistrade.
"Välkommen hem." Han bugade sig för Alice.

"Det gläder mig att höra dig säga det. Vi var oroliga för dig.", sa Leo och backade undan så att Rion kunde ta med sig Alice in i byggnaden. De följde efter Léon.
Leo såg sig om när de gick. Han var imponerad över allting han såg. Rions herrgård var vacker, och så var Ivans slott, var det möjligt att det här var ännu vackrare? Leo visste inte och skakade på huvudet för att samla sig.
Leo stannade upp när Léon bugade för Alice. Han såg osäkert från Léon till Alice och sedan tillbaka på Léon igen.

Léon log mjukt och såg unga kvinnor i samma klädsel som de andra kom och neg för dem.
"Välkommen prästinnan." Sa de i kör och en kvinna som hade ljus hy med gråa ögon sneglade på Leo och log svagt.
"Ska jag ta er till hennes sovrum?" Hon neg och Léon log och nickade.
"Gör det Mira. du vet vart hon ska sova."

Leo och Rion bytte blickar med varandra. De var inte van vid ett sådant bemötande. Nog hade de träffat på de tjänare som mött de, men mest för att hjälpa de med ytterkläder eller leda de till matsalen för måltider. Det här var nytt.
Rion och Leo svalde igen och gick efter Léon och tjänaren. Under tiden granskade Leo omgivningen. Den var så vacker, tyckte han.

Mira som kvinnsens namn var ledde de genom marmorerade korridorer tills hon kom fram till et rum med dubbeldörrar och öppnade. Sängen var stor med drapperi och det stod en bokhylla till en av väggarna oc en soffgrupp intill. Det fanns en eldstad och en stor matta.
"Du kan säkert sätta ner henne si." Mira log och såg lite nyfiket på Leo
"Är i vän med prästinnan?"

Rion nickade och gick fram till sängen för att försiktigt lägga ner Alice på sängen. Han undrade ifall hon hade somnat, eftersom Alices ögon var slutna och valde att därför inte tala till henne. Rion granskade henne innan han rätade på sig igen och såg mot tjänaren som blivit tillkallad Mira.
Leo masserade sina händer i osäkerhet. Han var inte helt bekväm. Ännu visste han inte om det hade varit det smartaste att lämna Ivan och komma till Italien, men han var tacksam att ha Rion och Alice nära. De var de personer han litade på mest av allt i hela världen.
När Mira talade till Leo sänkte han blicken för att ögonblick och såg sedan upp för att möta hennes klara blick. "Ja, jag och Rion är med Alice. Jag har hjälpt henne att läka hennes fot.", sa han och ångrade för ett ögonblick att han nämnt hennes fot. Det var onödig information.

Alice rörde sig inte när hon lades ner utan sov tungt vidare och andades tungt medan hon sov.
Mira log och nickade medan tre män kom in och såg på dem.
"Hon har vakter som patrullerar runt området. Vill ni ha dem i eller utanför rummet?" Mira log igen och återigen såg hon på Leo.
"Åh Rådet har granskat hennes fot. De sa att de inte kunde gjort bättre själv."

"Ställ de utanför.", svarade Rion på frågan. Han gissade att Alice inte skulle gilla att främlingar patrullerade inne i hennes sovrum. Han skrattade sedan litet då han insåg att hon fått ett sovrum som sitt eget, då Ivan erbjudit henne en hel våning. Visserligen var väl palatset hennes, men det här.. det var hennes kammare.
Leo sträckte på sig en aning av Miras kommentar. "Jag gjorde mitt yttersta.", sa Leo och svalde. Han var inte van vid smicker. Om det ens var det. "Är hon säker här, Mira?", frågade han sedan utan att tänka efter.