prs wolfy & rollspelare

James tröttnade på att gå efter en stund men sa inget då Stella verkade gilla det, önskade dock att hon skulle säga att de kunde gå hem igen. Han smekte hennes handrygg med sin tumme och hummade lite för sig själv.

Då mobilen plingade till stannade hon upp för att läsa meddelandet av sin mamma. Tack vare det goda intrycket som James gett henne var hon okej med att hennes dotter sov över hos honom. Stella visade honom meddelandet med ett leende, skulle antagligen ändå ha sovit över hos honom även om hon fått ett nej.

"Åh vad bra." log han och kysste mjukt hennes läppar. De skulle dock inte sova hos honom, utan han tänkte att de kunde ta in på något hotell och njuta av en hotellfrukost dagen efter. Han tänkte dock inte dela med sig av planen riktigt än. "När vill du börja gå tillbaka?" frågade han nyfiket.

”Det kan vi göra nu,” föreslog hon och förde en slinga av sitt hår bakom örat, ”jag orkar inte gå längre.” Hon fnissade smått generat till och vände sig om för att börja gå tillbaka. Hon hade börjar bli smått trött i benen så det passade henne perfekt att vända om där och då.

James höjde på ögonbrynet och nickade lite innan han enkelt lyfte upp henne. Han log nöjt och kysste mjukt hennes kind innan han började gå mot bilen igen. Han vaggade henne i sin famn, som om hon vore en jättebebis, medan han sjöng vaggvisor.

Hon pep förvånat till då han utan förvarning lyfte upp henne i famnen och skrattade till, tänkte inte klaga eftersom hon slapp gå och det var hon mycket nöjd över. Hon förde upp händerna till kinderna då han vaggade henne och sjöng vaggvisor, kände sig som ett litet barn.

James kollade på henne lite snabbt och skrattade till, hon var absolut bedårande.
"Jag är så kär i dig." Han kunde inte ens hålla det inne om han så försökte, den kvinnan hade honom runt alla fingrar på sina händer. Han log svagt och släppte ner henne när de var vid bilen.

James ord gjorde henne om möjligt ännu gladare och hon höll kvar sina händer mot sina rosiga kinder.
”Och jag i dig.” Hon kände sig väldigt lycklig tillsammans med honom och han betydde mer för henne än vad ord kunde beskriva.

James log stort och kysste mjukt hennes läppar innan han öppnade bildörren åt henne. Han visste inte om han någonsin skulle klara av att släppa taget om henne, hon var den absolut vackraste människa som stigit in i hans liv.

Hon besvarade lätt kyssen innan hon med ett lyckligt leende satt sig i bilen. Det var förundransvärt hur James kunde få henne att känna på det här sättet men hon klagade inte. Han var definitivt någon hon inte skulle ha råd att förlora.