PRS Lupple och Emma07

Det var underligt att se honom gråta, och han ville bara få hålla om honom, men han visste ändå att det var tårar av lycka. Och han förstod honom helt - han själv tvivlade på att han skulle kunna ha torra ögon hela dagen. Han stämde lätt in i hans skratt, visserligen hade han väl startat starkt men han hade inget tvivel om att han ändå skulle bli rörd av Benjamins ord. Vilket han verkligen blev, som han misstänkt kunde inte heller han hålla inne tårarna och han kände det som om hjärtat skulle spricka av kärlek till honom. Hans alldeles underbara Benjamin. Han log brett och lyckligt, kramade hans händer hårt och fick uppbåda all sin viljestyrka för att inte kyssa honom ännu - han fick väl ändå vänta tills prästen tillät det. Även om det kändes som en omöjlig uppgift för tillfället. Det kändes som en evighet innan prästen väl började komma till själva frågorna, trots att det bara var någon mening.
"Zacharias Graylidh, tager du Benjamin (?) till din man, att älska i nöd och lust tills döden skiljer er åt?" på något vis var det de orden han väntat så otroligt länge på.
"Ja", svarade han omedelbart, lyckligt.

Att höra prästen ställa frågan och sedan höra Zacharias svara fick honom att nästan tappa all självbehärskning men han stod kvar för snart så, om bara en liten liten stund så fick han kyssa sin man.
Han log brett. Såg på sin älskling. De kunde ha varit miljoner människor i denna kyrka han hade ändå inte märkt en enda av dem.
Hela hans fokus låg på Zacharias och han älskade det.

"Benjamin Delvert, tager du Zacharias Graylidh till din man, att älska i nöd och lust tills döden skiljer er åt?" Orden var som nån slags efterlängtad eld, och den tändes i hans bröst.
Han nickade ivrigt.
"Ja." Sa han högt och tydligt och utan någon som helst tvivel och prästen log brett mot dem.
"Du kan nu kyssa din man." Sa han och Benjamin kunde knappt bärga sig, han rörde sig några steg framåt och pressade läpparna mot Zachs och det var en av de bästa kyssarna de någonsin delat.
Gästerna klappade, och hurrade och skrattade. Alla verkade glada men Benjamin kunde inte riktigt bry sig om dem. Han brydde sig enbart om sin älskade man.

Att stå där och höra honom säga ja var en fantastisk stund, som för alltid skulle fastetsad i hans minne som den lyckligaste dagen i hans liv. Den dagen då hans älskling blev hans man, den dagen då det blev de två för alltid. De två mot världen. Det hade det visserligen väl varit innan också - men nu var det satt för alltid, nu var det till och med enligt lagen de två. Och han älskade det.
Som han längtat efter stunden då han äntligen fick kyssa honom. Han besvarade genast djupt hans kyss med armarna omkring hans midja, brydde sig inte det minsta om att det var en massa folk som såg dem - det här var deras stund och han hörde knappt ens hur folk hurrade för dem. Allt han hade ögon, öron och tankar för var Benjamin. Hans man. Hur fantastiskt var inte det? Då han till sist släppte honom var det med ett glädjestrålande leende och ansikte, kramade hårt om hans hand för att börja gå tillsammans med honom nerför altargången.

När kyssen väl var avslutad och han stod där, med sin man hand i hand och de började gå nerför altargången fanns ingenting som skulle kunna förstöra dagen.
Inte ens hans pappa, för här och nu var han oerhört lycklig och han kramade om hans hand för att sedan lägga den andra handen omkring hans midja och gå närmare honom.
"Jag älskar dig." Viskade han i Zacharias öra med ett stort leende på läpparna.
Det nådde nästan ända upp till öronen.
De klev ut från kyrkan, solen lyste och alla deras vänner stod där ute, hurrandes. I två rader och i mitten fanns en gång. De kastade blomblad över dem och på gången och Benjamin skrattade lyckligt.
Alla verkade lyckliga och han lät sin blicka vila på Zacharias vackra ansikte.

Zacharias log ännu bredare då han kände hans arm omkring sig - om det ens var möjligt med det breda leendet han redan hade på läpparna. Han följde sin älskling - sin mans - exempel och lade armen också om honom.
"Jag älskar dig med", viskade han lyckligt tillbaka, stämde genast in i hans skratt då de överöstes med blomblad av gästerna - allting var bara så perfekt. De var äntligen gifta, allt hade gått bra och det kändes på nåt sätt som om allting äntligen fallit på plats. När de väl kommit till slutet av raden drog han honom än en gång tätt intill sig, för att kyssa honom djupt och passionerat - få utlopp för all den lycka och kärlek han hyste till honom.

Benjamin följde chockat men väldigt nöjt med närmare honom och la båda armarna om honom och besvarade kyssen minst lika passionerat och intensivt.
Pressade honom närmare sin kropp och insåg att det var skillnad att kyssa sin pojkvän och sin man.
Och han ville aldrig sluta. Aldrig någonsin.
" Varför bestämde vi att bröllopsfesten skulle vara direkt efter?" Viskade han mot hans läppar och flinade till.
Han såg fram emot festen, absolut- utan tvekan men han hade gärna spenderat lite tid ensam med Zach innan dess.

Mary såg på det hela med lyckliga ögon och klappade glatt med händerna och vände sedan blicken mot sin älskling.
"Se vad lyckliga dem är. Jag vill snart också ha en ring på mitt finger." Viskade hon och höll upp sin vänstra hand och visade sitt tomma finger, gav honom en lätt kyss innan hon tog något steg närmare de lyckliga tu.
" Ursäkta, men det är inte er bröllopsnatt ännu och jag tror ni båda är hungriga. "Viskade hon mot dem och flinade.

Anton kunde inte låta bli att skratta till lite, hon var bra hopplös med det där.
"En dag så", svarade han retsamt, tänkte ju inte riskera att avslöja sina planer - inte nu när de äntligen börjat ta form ordentligt. Men han hade velat vänta, inte minst för att låta killarna ha sin plats och uppmärksamhet först. Han besvarade lätt kyssen, följde henne roat med blicken.

Zacharias skrattade hjärtligt till av hans ord, ett lite dämpat skratt tack vare att det var emot hans läppar - han ville inte vara en millimeter längre ifrån honom än absolut nödvändigt.
"Ingen aning, men det var dumheter", sade han med ett flin - han ville inget hellre än att få vara med sin man just nu, han var lyckligare än nånsin tidigare, och att kyssa sin man var nåt helt nytt. Men härligt, perfekt, fantastiskt. Han tvingade sig att vända blicken till Mary då hon dök upp, fortfarande tätt intill Benjamin och flinade lätt.
"Tyvärr. Vi borde nog ge oss ditåt", sade han med ett litet nästan skuldmedvetet leende, men fortfarande skinande av lycka.

Benjamin nickade flinade.
" Totalt oplanerat, största misstaget. "Viskade han och kysste honom igen men hörde sedan Mary och blev tvungen att avsluta kyssen.
Han såg på henne och han var ganska irriterad på henne. Kunde de inte fått typ fem minuter till?
" Visst visst, fröken allt är perfekt planerat. "Muttrade han men lyckan lyste igenom och han såg på sin älskling, på sin man.
"Så länge jag får hålla om dig." Sa han och gav honom en snabb kyss innan han började gå bort mot bilarna som skulle ta dem till nästa plats.

Mary flinade lite mot dem.
"Ni har hela tjugo minuters biltur. Gör det mesta av det." Flinade hon efter dem innan hon gick mot Anton och tog hans hand och kramade den hårt och började ivrigt gå efter mot deras bil så de kunde ta sig till lokalen.

Zacharias flinade ännu bredare igen, där kunde dem väl räkna in ett fel i planeringen åtminstone - det första än så länge, och han trodde också det skulle bli det enda. Hur skulle den här dagen ens kunna bli fel, hur skulle den kunna bli något annat än lycklig? Han suckade lite då han ju skulle bli tvungen att slita sig åtminstone lite ifrån Benjamin, men log lyckligt utav Benjamins ord och besvarade mjukt kyssen.
"Ses om tjugo minuter", hälsade han Mary med ett flin, även om han knappt tog blicken ifrån Benjamin. Väl inne i bilen drog han honom genast tätt intill sig igen.

Benjamin följde med nära honom men ville närmare.
Han pressade läpparna mot hans och halvt satte sig i hans knä medan bilen åkte.
De där tjugo minuterna kändes mer som en sekund för snart hade de stannat och chauffören förklarade att de var framme.
Han flämtade ansträngt och drog sig bort och stirrade ut genom fönstret.
Håret var helt förstört, och kläderna, ja de satt inte rätt.
Han såg mot sin älskling och tog hans hand och kramade den hårt.
" Bara en liten paus innan vi kliver ut." Sa han och såg mot Zacharias och skrattade lite. Försökte rätta till sitt hår.

Mary klev ut ur bilen när de var framme vid rätt ställe och tog sig snabbt in i lokalen för att säkerställa att allting var rätt och det var det.
Hon var väldigt spänd på att få berätta för alla. Men fortfarande lite osäker på om detta var rätt tillfälle.
Samtidigt så handlade det ju om deras roll det blivande barnets framtid. Och det gjorde det på nått sätt till rätt tillfälle.