In the dark PRS Vidomina & Medi

Alice hade vaknat och satt nu i sängen och pratade filosofi med en av vakterna. Nöjt förklarade hon en sak och vakten verkade intresserad men stannade upp och höjde sitt vapen mot dörren.
"Någon kommer ers höghet."

Rion öppnade dörren utan att knacka. Han var inte rädd för vakterna. "Alice.", sa han och lät en aning förvånad på rösten när han upptäckte en av vakterna på hennes sängkant. "Jag ville bara se att du var i trygga händer.", sa Rion och flyttade sig så att Leo också kunde gå in i rummet. "Men då ska vi inte hålla dig vaken längre, Alice. Vi ses imorgon. Vi har fått jättefina sovrum.", tillade Leo sedan utan att hon frågat och skrattade lite som för att gömma orden som precis lämnat hans läppar.

Vakten sänkte vapnet när Alice log stort.
"Rion, Leo det är så fint här. Tänk att allt är mitt. hela palatset och jag ska tydligen jobba snart eller uträtta mina plikter." Hon log och lade sig ner.
"Men jag ska bli frisk först vilket jag känner att jag blir." Hon vände på huvudet och log mot dem.
"Bra annars skulle ni fått det. Jag är den som trots allt bestämmer."

"Du verkar ha gjort dig hemmastadd snabbt. Så kul att se att du läker så snabbt. Ett miljöbyte kanske gjorde sig gott.", sa Rion och gick fram till Alice. Leo stod kvar vid väggen och nickade instämmande.
"Vi ska inte störa mer. Jag ville bara se med egna ögon att du var okej.", sa Rion och log ett litet leende åt Alice innan han ursäktade sig och började gå mot dörren igen för att lämna henne kvar med vakterna.

"Ja kanske. Kanske jag blev förgiftad. Vem vet." Hon log mjukt och slöt ögonen. Snart hade hon somnat om och vakten nickade mot Leo som att försäkra honom att hon var i säkert förvar och inget kunde skada henne så länge de vakade över henne.

Leo nickade tillbaka som svar mot vakten och försvann efter Rion för att gå i korridoren mot deras egna sovrum. Leo tvekade först att gå in själv i rummet, men övertygade sig att allt var okej. Han litade ju trots allt på Alice. Men den här platsen var ny, han kände att han inte hade sin egen uppfattning om platsen än. Rion och Leo sa godnatt till varandra och gick sedan in i vardera sovrum för att lägga sig i deras enorma sängar och strax därpå somna djupt.

Morgonen kom på och mira kikade in hos Alice som hade gjorts iordning i en vacker morgonrock i sammet och hennes hår var uppsatt.
"Godmorgon ers höghet. Jag ska hämta er för ert må. Men jag tror jag borde komma hit med det. Ni ser lite blek ut fortfarande."
Alice log bara mjukt.
"Oh nej det är ingen fara. Jag kan gå det är inga problem."

Morgonen därpå vaknade Leo av solljuset som sken in över honom. Han greps av panik och öppnade ögonen, men han kom på sig själv att glaset var magiskt, så ljuset gjorde honom ingen skada. Detta gjorde Leo imponerad och blickade upp mot det klara ljuset. Men så kom han på tiden och kom upp på fötter. Han ville se efter Rion. De skulle se efter Alice sedan. Ännu hade han inte tänkt på Ivan. Allting här var så nytt.
Leo drog på sig kläder och drog en hand genom håret för att rätta till det, så att det föll rätt. Sedan korsade han korridoren för att gå mot Rions rum och knacka på. Men innan hans hand hade nått glaset öppnades dörren och Rion uppenbarade sig framför Leo. "Rion!"
Rion log litet mot Leo och nickade som hälsning. Sedan gick han före Leo mot Alices rum utan att säga något. Leo hakade på efter hans steg.
När Rion hade kommit fram till Alices rum stannade han och knackade på. "Alice?" Sedan öppnade han dörren och upptäckte Alice.

Alice vände sig o och log mot dem båda.
"Ni är vakna ser jag." Hon slog sig ner på en stol och lät Mira hämta maten till henne och såg efter Mira.
"Vad tycker ni? Är det inte vackert?" Hon såg mot alla målningar och statyer med en drömmande blick.

Båda nickade till Alices påstående och klev in i rummet. Båda såg sig om i det enorma rummet. Det var vackert. Inte likt varken Rion eller Ivans hem. Mer ett rum som passade en.. gud.
"Det är jättefint.", sa Rion och gick fram till henne. "Ursäkta att vi tränger oss på, men du måste förstå at vi ser efter dig, Alice, att vi vill se till att du har det bra och är trygg.", sa Rion och stannade när han bara var en liten bit ifrån henne.
Leo tog några steg in i rummet och sneglade osäkert på hennes vakter. Han visste att han var stark, och säkert skulle kunna ta ner en av de iallafall. Men just nu visste Leo inte vad han skulle tro. Han valde att lita på Alice och nickade igen. "Jättefint.", sa han och log vänligt åt hennes håll.