PRS Lupple och Emma07

Zacharias log ännu bredare - och lyckligare - av hans ord, besvarade ivrigt hans kyss.
"En väldigt duktig ängel", viskade han med ett stort leende, skrattade glatt till av hans fråga - om han fick. Han fullkomligt älskade att höra hans röst, att höra honom sjunga hade fått honom totalt på fall igen. Det kändes nästan som om han föll mer och mer för honom för varje dag, och den där sången hade fått honom som helt förtrollad.
"Älskling, du får sjunga för mig precis så mycket du vill - din röst är den vackraste jag någonsin hört", viskade han lyckligt och kysste honom passionerat igen.

Benjamin skrattade lågt och besvarade kyssen och kramade hårdare om honom.
" Så mycket jag vill? " Flinade han och smekte hans kinder och log större. Om det nu var möjligt.
" Du är underbar." Log han och studerade honom med så mycket lycka i ögonen att det nästan kändes som om han strålade.
De båda strålade av lycka.
"Ska vi skära upp tårtan?" Viskade han och nickade mot bordet där efterrätten stod uppdukad och den stora bröllopstårtan.

Zacharias misstänkte att han skulle ha träningsvärk i käkarna följande dag efter att ha lett så mycket och så stort under dagen, men det var väl ett minimalt problem när han var så otroligt lycklig.
"Precis så mycket du vill ja", svarade han med ett flin, skrattade lätt till och mötte lyckligt hans blick.
"Och du är helt fantastisk. Min man", sade han lyckligt, kunde fortfarande inte fatta att de äntligen var gifta. Efter så lång väntan och så mycket nervositet. Han tvingade sig att dra blicken till bordet med tårtan och nickade, drog med honom dit med armen ännu omkring hans midja - även om han nog såg på Benjamin som betydligt sötare efterrätt än tårtan.

Benjamin följde med fram mot bordet med armen tätt omkring honom och studerade honom med lycklig blick och flinade.
Att höra honom säga orden min man fick hela hans kropp att pirra, som om han hade miljontals fjärilar i magen.
" Din man." Viskade han lyckligt, han skulle nog aldrig någonsin kunna tröttna på dem orden.
" Du är perfekt, älskade man. "Viskade han lyckligt.

Zacharias log ännu bredare av de där orden, som han inte kunde få nog utav. De var bara alldeles för härliga när de kom ur hans mun, bekräftade på nåt sätt att de verkligen till slut var gifta.
"Jag älskar dig", viskade han strålandes, kysste honom än en gång för att sen tvinga blicken till tårtan istället. Han tog Benjamins hand i sin för att tillsammans ta kniven - skulle de nu skära upp tårtan tyckte han definitivt de skulle göra det tillsammans. Den här dagen var deras, och han ville inte hålla honom på mer än en armslängds avstånd om han inte absolut måste.

Benjamin log brett och besvarade kyssen för att sedan greppa kniven med sin älskling.
"Älskar dig." Sa han leendes för att sedan skära första biten av tårtan med ett stort leende på läpparna.
Han vände upp blicken mot sin älskling och kysste honom passionerat och skrattade sedan.
" Nu var det klart också." Flinade han och fastnade med blicken på sin älskling.
Han var ju helt klart den mest intressanta i detta rummet. I denna stad, till och med i denna värld.

Bara alla de här små sakerna som de gjorde kändes så speciellt, för han delade dem med sin älskling och det var deras stora dag. En dag han skulle minnas för evigt, det var då något han var säker på. Han besvarade intensivt kyssen för att sedan le stort och lyckligt mot honom.
"En sak mindre på listan innan jag får vara själv med dig", sade han med ett stort leende.

Benjamin flinade till och lät handen glida längre ned på sin älsklings rygg.
" En sak mindre. " Viskade han tillbaka och kysste honom igen för att sedan slå sig ned på sin stol och drog med sig sin älskling för att han skulle sätta sig bredvid.
Biten de hade skurit upp lades upp på deras tallrik och sedan försvann tårtan för att servera en bit till varje gäst.
Benjamin lutade sig mot sin älskling, det var inte en jätteskönt position att sitta på men han ville känna så mycket som möjligt av sin älskling.

Uppriktigt talat kunde Zach knappt bärga sig tills det bara var dem två, även om den här festen kändes fantastisk. Men Benjamin var alldeles för lockande för att han inte skulle längta. Han slog sig glatt ner efter att ha besvarat kyssen, på alldeles strålande humör då han kände att han älskling lutade sig emot honom. Med ett litet leende lade han armen om honom, för att spontant dra med sig honom över i sitt knä istället. Mycket bättre, mycket mysigare i alla fall att få vara närmare sin älskling. Han stack fram hakan över hans axel för att lämna en kyss på hans kind, insåg dock rätt snabbt sitt misstag. Han hade längtat nog efter att vara själv med honom redan innan, och att vara såhär nära honom gjorde verkligen inget bättre utan förstärkte det. Tvärtom skulle det väl snarare synas vid det här laget - vilket kanske doldes av att ha Benjamin i knät, men han tvivlade inte på att det nog skulle märkas för honom.

Benjamin skrattade till när han drog med honom till sitt knä och log brett, detta var absolut den bästa platsen.
Han var så nära Zacharias som han kunde för tillfället och lyckan var total.
Han log över kyssen men kände sedan Zacharias väldigt väl och blev väldigt distraherad.
Att han kunde påverka honom så mycket var verkligen en väldigt speciell känsla.
Och han själv blev påverkad men han kunde inte flytta sig härifrån. Ingen annan behövde ju veta.
Han greppade tag om Zacharias händer och pussade lätt på dem.
Vände huvudet mot honom och smekte hans kind sakta.
"Älskling. " Viskade han och rodnade till.
" Ännu större anledning till att inte flytta mig, jag är precis där jag vill vara- hos dig." Viskade han och pussade hans kind lätt.