Det sista året på Hogwarts =D

Jag nickade.
- Men så har det väll alltid varit?, Hufflarna är inte värt någonting, jag tänker bevisa motsatsen, sa jag bestämt.
- Men, ingen känd trollkarl eller häxa har kommit frun Hufflepuff, sa Hanna moloket.
- Jasså inte?, Tonks medlem utav fenixorden, och han som kom på Diagongränen och glöm för guds skull inte Cedrick, sa jag eftertryckligt och såg på dem och slängde ännu en blick på schemat.
Först svartkonst med Amygus Carrow och Slytherinelever, och sedan mugglarstudier med hanns kära syster Alecto Carrow, men denna gång med Gryffindorare som tur var.
Skulle vi överleva helskinnade denna dag?
Bäst att äta snabbt så man inte kommer försent till första lektionen.

Jag satt mest tyst under frukosten och kollade igenom schemat. Mitt favoritämne var Vård av magiska djur och det var inte förrens på torsdag oturligt nog. Annars var det inte så farligt. Några få lektioner med Slytherin, men vi skulle nog överleva.
När jag hade ätit upp mina flingor bredde jag smör på ett rostat bröd och sedan marmelad. Klockan började närma sig nio så jag avslutade smörgåsen fort.
- Det är väl dags att bita i det sura äpplet, log jag lite besvärat emot dem. - Jag undrar hur det här kommer att gå, viskade jag sen till Alex och bet mig lite i läppen. - Jag är faktiskt rädd för syskonen Carrow.

Jag såg på henne och log.
- Tror du inte jag är det då, jag är rädd för dem.
Men döda oss kommer de inte så något possetivt finns det ju, sa jag och log lätt.
- Nej, nu måste vi gå jag vill inte komma sent, sa jag och vi styrde stegen mot svartkonstklassrummet.
Där de trevliga Slytherinnarna stod, tänkte jag ironiskt när jag såg dem.
- Jasså Alex, du och Neville har blivit ihop, sa Pansy honfullt.
- Ja, avundsjuk?, och föresten angår det inte dig vad jag är eller inte är, sa jag vasst med blixtrande ögon till henne.
- Fattar inte hur du kan älska honom, han är ju en sånn tönt, sa Pansy sarkastiskt och jag stegade fram mot henne och höjde staven.
- Du kallar inte Neville för tönt, sa jag med sammanbitna tänder åt henne.
Dörren öppnades och jag blev nedslagen utav ett rött ljus ner på golvet, och jag stönade utav smärta när jag for ner.
- Lektionen börjar, och man får inte hota högre stående elever miss Forest, låt detta bli dig en varning, sa Alecto kallt och jag reste mig mödosamt upp och gick in och satte mig i bänken.

Jag sprang fram till Alex när hon for till golvet. Hade läraren precis kastat en besvärjelse på henne!?!
- Hur gick det? viskade jag och hjälpte henne upp.
Jag såg mig förskräckt omkring. Hannah och Susan stod tryckta mot den bortre väggen och såg lamslagna ut. De andra Slytheringeleverna såg på oss med hånfulla grin.
Jag hade förstått att det här läsåret skulle bli tufft, men inte såhär. Det här var ju inte klokt!
- Pansy är bara avundsjuk för att hennes pojkvän inte är här på skolan längre, sa jag tillräckligt högt när vi gick förbi Pansy att bara hon skulle höra.
Jag hade hört ryktet viskas omkring i Stora salen på morgonen. Det var massor om de eleverna som inte hade kommit tillbaka till skolan. Speciellt om Harry Potter och hans vänner Ron och Hermione. Men även hade jag hört att Draco Malfoy som var lika gamla som oss och hade gått i Slytherin skulle spendera läsåret hemma. Ingen visste riktigt varför.

- De var inte ens ihop, Draco föredrar Daphne, sa jag spydigt till Pansy och nickade mot Gemma.
- Det är okej, tack, sa jag leende och vi satte oss ner.
Alecto såg ut över klassen.
- Vi ska öva på de oförlåterliga förbannelserna på varandra, närmare bestämt crusio.
Dela upp er en Hufflare och en Slytherinnare, nu genast, annars blir det straffkommendering, sa Alecto och log hånfullt.

Vi hade inte mer än hunnit sätta oss förrens vi blev ombedda att para ihop oss med en slytherin-elev. Och vi skulle utföra cruciatusförbannelsen på varandra! Snart skulle väl inget förvåna mig längre med de här nya lärarna.
Det värsta var att när jag hade hört vad vi skulle göra kunde jag inte lyfta mig. Bara vetskapen av det fick mig stel av skräck. Jag kunde bara inte kasta förbannelsen som min pappa hade fått utstå precis innan sin död. Hellre tog jag straffkommenderingen.
Slytherineleverna hade hoppat upp från sina stolar på en gång och stod redan redo för att få sig en motspelare... Eller offer snarare, för kände jag dem rätt och hur läraren fungerade så skulle vi Hufflare inte få chansen att förbanna Slytherineleverna.
Arga tårar steg i mina ögon och jag lade bestämt armarna i kors över bröstet och stirrade ner i bänken.

Jag såg på Gemma och skakade på huvudet.
- Antingen utsättas för crusio här, med alla andra, eller själv i ett klassrum.
Du behöver inte utföra den, bara låtsas att du tänker göra det, sa jag och bet mig i läppen.
Alecto kom fram till oss och drog upp mig i håret.
- Tänker du inte välja elev så gör jag det åt dig, sa han kallt och ställde mig framför Goyle.

Jag såg förtvivlat på Alex när hon blev i stort sätt släpad bort till Goyle. Så här fick det bara inte gå till! Men inget kunde vi göra. Alex hade haft rätt i vad hon sa. Och visst... det var Slytherineleverna, de som oftast blir onda, men hur mycket kunde de av Cruciatusbesvärjelsen egentligen?
Susan hade gått iväg till Crabbe och såg förskräckt ut. Min blick mötte Hannahs för en kort sekund och jag såg samma rädsla i hennes ögon. Men vi nickade kort till varandra.
Med sänkt huvud men ändå rak rygg gick jag fram till Pansy och gav henne den mörkaste blick jag kunde. Hon stod bara och flinade åt vårt motstånd.
Hannah gick fram till Blaise och drog fram sin trollstav. Åh, att jag inte hade tänkt på det! Alecto hade inte sagt något om att vi inte fick försvara oss. Jag drog fram min trollstav och försökte rensa hjärnan från rädsla och ersätta den med adrenalin.

Jag drog fram min stav och mötte Goyles blick, egentligen var det ganska kul.
Lilla rara Goyle visste inte vad jag kunde göra, det var inte bara han som kunde utföra crusio.
Alecto såg iskallt på oss.
- Vi börjar med en övningsrunda då det är tilllåtet att kasta och försvara sig, sedan är det bara tilllåtet att kasta, förstått?, nåväl börja, sa han likgiltigt och ställde sig vid katedern.
Goyle höjde sin stav, men jag va snabbare.
Hanns stav flög ur handen och strax låg han skrikande på golvet.
Jag avlägsnade strax förbannelsen över honom och han ställde sig upp på darrande ben och mord i blicken.

Alla eleverna i klassrummet stod ansikte mot ansikte med varandra och med höjda trollstavar. Slytherineleverna såg lugna ut. Nästan hånfulla medans tre av fyra Hufflepuffelever såg rätt så rädda och osäkra ut. Alex var säker på sin sak i alla fall och jag skymtade snabbt i ögonvrån vad som hände med Goyle.
Själv hade jag skapat en sköld emellan mig och Pansy. En sådan som jag brukade bygga upp runt mina olika tältplatser om sommrarna. Men för att vara på den säkra sidan avväpnade jag Pansy så fort vi fick klarteckan av Alecto.
Pansy flämtade till när staven flög ur näven på henne och tittade på mig med förvånad blick. Sen ändrades dragen och jag såg ursinne byggas upp inom henne. Men jag hade hennes stav så hon kunde inte göra något. Men där slutade det också. Även om Pansy kunde vara en hemsk person så tänkte jag inte kasta cruciatusförbannelsen.