När folk blev stora och Voldemort vann.

Jag såg irreterat på dem men sa inget utan såg på Weasleys som såg skrämt ner i marken.
- Det är väll ganska lätt att lista ut Cara, du behöver inte ens fråga, sa jag och såg surt på henne och sen på Weasleys.
- Men ni borde väll fatta att det var jobbigt för henne att hjälpa er men inte få något tillbaka?, sa jag till dem.
- Och du Cara kunde åtminstonde bete dig vänligt och inte tortera dem, de har faktiskt hjälpt dig.
Till och med när de fick reda på vem din far var, eller hur?, sa jag och såg uppfodrande på dem båda.

jag såg på Laura och skrattade "den skulden är betald flera gånger om" sa jag allvarligt
"Laura, vi var faktiskt vänliga" sa Jezebel och jag såg på honom och skrattade
"vi har varit riktiga helgon idag" sa jag roat
"Ja egetnligen, vi har inte dödat en enda människa" sa Jezebel och såg på Victoria och Bill kramade om henne
"Men eftersom du verkar ha ett problem med oss kan vi ju åka hem igen, Laura så kan du vara emd din familj" sa jag och såg kallt på henne

- Ja, du har väll det men det skadar inte att vara vänligi alla fall, sa jag irreterat och följde hanns blick.
- Du låter henne vara, att du ens kan komma på tanken att döda ett barn, sa jag och mötte Caras blick.
- Jag har inte problem med er utan hur ni beter er, Weasleys har varit dina vänner och ni kunde ju åtminstonde låta dem vara.
Ni behöver inte hjälpa dem eller va vänliga mot dem, men låt dem vara sa jag och tillade sedan.
- Nej, jag följer med er jag vill ha en stav och för jag har ett mord att uträtta, sa jag med blixtrande ögon och sa sedan med vänligare rörs.
- Snälla Cara du är min bästa vän, jag vill inte bråka med dig, kan ni inte bara låta dem vara?, sa jag bedjande till henne.

"Jag är vänlig Laura, jag är inte samma person som jag var när du försvann" sa jag lätt
"Barn eller vuxen spelar ingen roll" sa Jezebel och jag nickade
"just det de var mina vänner, de har försökt bli av med mig de senaste åren, så jag tänker inte leka snällt de dagarna är förbi" sa jag allvarligt och log sen "som du vill, vi fixar en stav till dig. är du klar?"

Jag suckade och ryckte på axlarna och vände mig mot Weasleys.
- Ja, vi ses jag kommer och besöker er igen sen nån gång, sa jag och log glatt mot dem och gick fram till Cara.
- Visst jag är klar, sa jag och tog hennes hand så hon kunde transferera oss till Diagongränden.

Jag tog Laura och Jezebels hand och vi landade i Diagongränden och jag såg på trollstavsbutiken och gick fram och såg på dörren
"Lås upp" sa jag på perselspråk och dörren åkte upp och vi gick in
"Ja välj vilken du vill" sa jag uttråkat

- Finns det ingen stvmakare längre?, hur ska jag då kunna veta vilken jag ska ha?, sa jag och såg mig om i butiken.
- Cara, tänk om jag inte kan använda nån, tänk om min magi verkligen har försvnnit?, sa jag oroligt till henne.

"nej Ollivander är död och bara de som min far godänner får stavar så det behövs inte. du lär märka om den funkar" sa jag och lutade mig mot disken
"Vi har ju sagt att magin inte försvinner" sa Jezebel uttråkat
"lugna dig" sa jag till honom "du kommer ha svårare att använda magi om du tror att det inte kommer funka" sa jag

- Kul att han godkänner mig då, sa jag roat och gick runt bland hyllorna.
- Sånna muntergökar ni är, muttrade jag till dem och drog fram en stav ur en låda.
Jag viftade med den men inget hände jag gick längre in och letade och tillsist hittade jag en som verkade fungera.
10 tum, järnek och drakhjärtesträng, läste jag på kartongen.
Järnek precis som Harrys, tänkte jag tungt och önskade att det hade slutat annorlunda.
Jag såg fundersamt på en vas som jag fick att sväva och var överlycklig att det fungerade, att min magi inte var borta.
Jag kännde attt jag ville prata med någon, någon som inte var god, någon som heller inte var Cara eller den där jobbiga Jezebel.
Någon som Draco, undra om Cara hade något emot honom?
Jag gick fram till dem och viftade glatt med staven.
- Det fungerar, sa jag överlyckligt till dem.

Jezebel la armarna runt min midja och la huvudet på min axel och jag log och kysste honom innan Laura kom tillbaka
"vad bra" sa jag och log lite "jag sa ju att magin inte försvann" sa jag och funderade sedan "vad vill du göra nu då?"