Untold, deep and burning feelings. [SV]

Så OTROLIGT bra! ♥

Jättebra! Och grattis ♥

mer

MERAAAAAAAAAAA

Kapitel 7.
Bellatrix och Tom (Bellatrix’s synvinkel) :

Jag vaknade upp tidigt, eller i alla fall alldeles för tidigt med tanke på att jag inte gått och lagt mig för än vid midnatt igår. Jag kände mig lätt irriterad, för jag visste att jag inte skulle kunna somna om, och jag behövde sömnen.
Mary Crockford, en god vän till mig, låg och sov bredvid mig, och hon andades högt. Flinandes smög jag fram till hennes säng, och plockade upp trollstaven som låg på mitt nattduksbord.
”Petrificus Totalus.”, mumlade jag tyst och riktade trollstaven mot henne. Marys kropp spändes till och blev stel. Jag vände mig om mot min koffert som låg under sängen. ”Accio bläckflaska.”, mumlade jag, och bläckflaskan som låg i min koffert flög in i min hand. ”Åh, just det ja, accio fjäderpenna.”, tillade jag och min fjäderpenna flög ut ur kofferten.
Flinandes skruvade jag av korken på bläckflaskan och doppade fjäderpennan i bläcket, innan jag böjde mig över Mary och började omsorgsfullt måla på hennes ansikte. Jag ritade en mustach, glasögon, kanintänder och lite kraftigare ögonbryn. När jag var klar lutade jag mig tillbaka och beundrade mitt konstverk.
Jag stoppade tillbaka fjäderpennan och bläckflaskan i min koffert, småsprang tillbaka till min säng, där jag la mig under tecket innan jag riktade min stav mot Mary. ” Finite.”, sa jag tyst, och hennes kropp blev slapp igen, och till min stora lättnad hade hon inte vaknat.
Jag blundade, och hoppades att jag skulle se så oskyldig ut jag kunde, och la sedan trollstaven mot min strupe. ”Sonorus.”, mumlade jag. ”Hallå sömntutor.”, sa jag och kunde inte låta bli att flina lite när jag hörde hur förstärkt min röst blev, som om jag pratade genom en megafon. ”Är det inte dags att kliva upp?”, tillade jag och snabbt gömde jag trollstaven under tecket.
Alla i sovsalen hade förfärat satt sig upp, jag såg det genom mina ögonfransar, och tittade sig sömnigt runt efter källan till ljudet. Estelle Avery tittade på Mary, och gav till sig ett tjut av skratt. De andra flickorna tittade också på en förvirrad Mary, och stämde in i skrattet.
Mary hasade sig till badrummet och gav upp ett skrik, antaligen när hon sett sig själv.
Hon klampade ut i sovsalen igen och gick direkt fram till min säng. ”Bellatrix!”, vrålade hon. ”Jag vet att du inte sover, jag vet att du gjorde det här” hon tog en liten paus, där hon pekade sig själv i ansiktet. ”Och jag vet att du väckte oss!”, fortsatte hon, och ryckte sedan täcket av mig.
Jag satte mig upp. ”Det var värst vad du visste mycket, snillet.”, svarade jag och flinade.
”Jag visste det!”, morrade hon. ”Om du bara kunde vara en normal klasskamrat!”
”Mary.”, jag drog mitt svarta hår ur ansiktet och tittade allvarligt på henne. ”Jag tror vi båda vet att jag aldrig kommer bli normal.”
Hon kunde inte låta bli att flina lite och vi klädde på oss innan vi gick ner till uppehållsrummet.

Tio minuter senare träffade jag Cissy och Andromeda i uppehållsrummet. Vi gick tillsammans ner till Stora salen, där vi satte oss vid Slytherinbordet och jag tog glatt för mig av frukosten.
Lucius Malfoy kom gåendes hand i hand med Kate Rosier. Kate var syster till Evan, han var en god vän till mig, men framförallt till Tom.
”Hur kan alla falla för honom?”, frågade jag Cissy när jag upptäckte att hon också sett Lucius och Kate. ”Han är varken charmig eller stilig.”
Hon ryckte på axlarna och vände bort huvudet, men jag kunde se att hon rodnade lätt.
Paret slog sig hälsade på oss, slog sin ner och började äta. Efter en stunds tystnad sa Kate:
”Jo, Lucius, det är något jag måste berätta för dig.”
Kate tittade med en ganska menande blick på mig och Cissy, men jag ignorerade den. Cissy däremot ställde sig upp och tog tag i min arm.
”Jag och Bella måste gå till toaletten, eller hur Bella?”, sa hon och gav mig en ytterst tydligt blick och knyckte med huvudet mot entrésalen.
”Nej, jag behöver inte gå dit, tack.”, sa jag och vände ett par överdirvet nyfikna ögon mot Lucius och Kate, som inte såg så nöjda ut, men Cissy tog tag i min arm och drog mig med sig mot entréhallen.
”Vad är det med dig?”, fräste hon när hon släpat mig ur hörhåll för Kate och Lucius.
”Vad är det med dig? Hon skulle ju just berätta nåt!”, sa jag och knyckte med tummen åt Kates håll.
Cissy höjde ögonbrynen. ”Det hade inte med dig och göra.”, sa hon med viktig min och.
”Äh, men skärp dig va.”, fräste jag. ”Sluta lägga dig i vad jag gör, annars berättar jag för Lucius, och alla andra, att du är kär i honom.”
”VA? Hur… va? Nej...”, Cissy försökte låta oberörd men lyckades inte, och hon gjorde en fnysning som var alldeles för intensiv. ”Var har du fått det ifrån? Lucius? Haha, roligt…”
Jag ryckte på axlarna, gav henne en menande blick och gick sedan för att hämta mina böcker.

Jätte bra!

Du skriver jättebra!!!

Bra

Jättebra! Känns verkligen att det är Bellatrix

meraaa