Jag, en vanlig Hogwarts elev

Bra!

Bra

BRA!

Kap 19 - Rykten och Myrtel

Ellen

Jag hade total rätt. Rykten sprider sig på Hogwarts
så lätt utan att någon säger något. Alla visste att jag
ramlad ner i ett hål utanför Myrtels toalett. Flickor
eller pojkar fick inte gå dit. Hålet verkade ha en kraftig
förtrollning för ingen kunde täppa igen hålet. Så nu var
Myrtel där helt själv vilket gjorde att men kunde höra
henne gråta på sjukt långt håll. Hon grät för hon trodde
att ingen ville besöka henne. Jag fick ont i öronen bara
för att gå igenom korridoren. Dem flesta ar kloka nog att
vara i uppehållsrummet. Alexander hade problem i
biblioteket. Därför lånade han böckerna och läste dem
i uppehållsrummet vilket gjorde det svårt att prata med
honom. Och nu hade det gått en vecka så nu vägrade
rektor Longbotton låta mig gå ensam. Han hade fått
några lärare att följa med mig. Det kändes tryckt men
väldigt instängt.
"Dem är där för ditt eget bästa" sa Alexander. "Du får inte
bli arga på dig. Om du inte märkte det så är dem också rädda.
Det var få som var frivilliga. Du borde vara lycklig över
detta skydd." Men jag var inte lycklig. Jag kunde inte stanna
upp och prata med någon i korridoren. Men som Alexander
menade är det ett svårt jobb att utföra om något händer.

Jag var tvungen att gå till biblioteket. Med mig var professor
P Patil, professor P Patil och professor P Weasley. Vi var
ensamma i biblioteket. Vi gick allra längst in och vi föll. En
en gång var vi 1000 mil under Hogwarts.
"Jag har väntat" sa Leionos mörka röst. "Lamslå!" Han träffade
alla lärarna samtidigt. Dem låg på golvet. Jag blev rasande. Han
hade skadat några som ville rädda mitt liv. Jag kände hur mina
fötter lyfta från marken Håret började sväva åt alla håll och min kläder
fick det att se ut som en storm. Jag kände hur min kropp fylldes med ny
energi. Jag var borta från världen men jag var på något sätt kvar och
hörde vad som hände.
"Vakna Percy!" det var Padma eller Patil som hade vaknat.
"Va?" sa Percy frånvarande. "Vid Merlins skägg! Om hon får i sig mer
magisk energi kommer hon att sprängas!" Jag hörde vad han sa men ändå
inte för kroppen verkade inte förstå vad han sa. Vad ska hända med mig?

Hoppas ni tycker det var spännande! Ville ha något riktigt bra.

Jättebra och spännande!

väldigt bra.

Kap 20 - Nya krafter och Recsodo

Ellen

Kraften kom till mig som ljus som gjorde min kropp starkare.
Jag var helt beredd att släppa lös krafterna på Leiono. Men varenda
muskel i min kropp sa emot. Jag skulle bara vänta tills dem
ville släppa lös mina krafter.
"Hon värkar beredd att använda krafter vi inte känner till" sa Percy.
Jag blev rädd men kunde inte gör något. Jag hörde vad han sa, men
det gjorde inte kroppen.
"SLUTA!" skrek Parvati. För jag var ganska säker på att det var hon. "Om
du fortsätter kommer din kropp utplånas!" När hon sa det släppte jag lös min
krafter.
"RECSODO!" skrek jag och en stråle i flera olika färger kom mot Leiono.
Det blev en stor explosion. Innan mina ögon slöt sig så hörde jag Percy:
"Men det finns ingen sån trollformel!" Jag slöt ögonen. Min själ finns inte
i denna värld längre.

Jag vaknade, ja jag skulle inte kalla det rum. Det var mer som ett universum.
Allt var vitt. Det var läskigt. Jag såg något som liknade ett fönster. När jag
kollade ner såg jag mig själv ligga där. Runt mig var Padma, Parvati och
Percy. Det försökte väcka mig. När det förstod att jag var död kollade dem
bara ner i marken. Jag ville bara skrika att jag var där, att jag levde. Att dem
inte skulle vara arga på sig själva för att dem inte skötte sin plikt.
"JAG ÄR HÄR!" jag tog i med min fulla kraft. "JAG LEVER!" men dem hörde
mig inte. Jag såg Leiono. Han var svårt skadad men han orkade ändå le. NU
VAR JAG DÖD! OCH HAN BARA LER! Jag ville döda honom. Jag försökte
hoppa igenom fönstret men en kraft stoppade mig. Sen förstod jag var jag var. Jag
var inte i himlen, inte än. Här hamnar man väll innan man kommer till himlen. Kan
man inte önska typ allting, förutom att komma till livet. Men om jag är så stark kanske
jag kan komma tillbaka? Eller? Men först måste jag prova om jag är rätt.
"KURR!" Min mage kurrade. Då önskade jag mig en calzone med extra mjuk ost.
"POFF!" och där var en calzone. Jag smakade, extra mjuk ost. Jag hade kommit
rätt. Men nu?
"Jag vill tillbaka till livet. Jag önskar jag får komma tillbaka till livet." Jag svimmade.

Jag vill bara skriva mer och mer.

Fantastiskt.

Bra!

Kap 21 - Vad händer med mig nu?

Ellen

När jag vaknade var jag kvar i rummet, men fönstret var borda.
Jag hade inte klarat det. Jag kom just på att jag inte hade någon
klocka så jag önskade att jag visste hur länge jag hade sovit. 3 timmar
dög upp i mitt huvud. Jag hade alltså sovit i 3 tim. Jag undrade om
dem hade beslutat vad som skulle hända med min kropp? Om mamma
och pappa visste? Om trolldomsministeriet visste? Vad som skulle hända?
Om skola skulle stänga? Om allt var mitt fel? Jag ville häls inte veta.
Men mamma och pappa kommer ju att sakna mig. Jag visste vad jag ville.
Leva! Vakna av att Miranda hade ställt sin väckarklocka för tidigt och
inte klarat sova. Klaga över dem långa läxorna vi fick i trolldryckskonst. Vara
stolt över att få elevhem och arg på sig själv över att förlora elevhemspoäng.
Ett drömliv! Jag kände fötterna lyftas från marken, landa och sen svävade jag
upp mot det okända...

Jag vill säga att nu har vi kommit långt och att det inte är slut.