Anual Hunger Games [SYOT]

Går det att sponsra?

Absolut

AWESOME!!

Kapitel 3 - Part 3

Ms.Markus sitter och väver ihop ett nät från material hon har hittat i den mörka skogen. Hon vill inte ens vara här. Hon föredrog havet, klipporna, vågorna… Att simma var hon bra på, så vad gjorde hon här? Kanske för att hon var rädd. Hon hade sett EvilCupcake, Fang, Twix och Ginny00 springa mot klipporna, men hon hade inte hittat tillräckligt mod för att följa efter. Och även fast hon skulle kunna använda den miljön till hennes fördel var det kanske smartast att stanna här i skogen. För nu i alla fall.

Hon lutade sig mot ett träd och suckade ut. Hon hade lyckats få med ett spjut från blodbadet, men inget mer. Hennes händer är svaga och hon tappar taget om spjutet. Det faller ner i leran med ett klang, men hon lyssnar inte. Hon är långt borta. Hon sörjer sin distrikt partner HannaPanna, som hon sett den stora karriär killen slänga henne mot en vägg och hur hon plötsligt blir slapp och faller ner till marken.

Scarhead befinner sig farligt nära Ms.Markus, men ingen av dom har märkt något. Fast scarhead är inte inne i den täta skogen. Visst, hon var på väg in i skogen, men vände snabbt om när hon trillade i den hårda terrängen och skar upp sitt knä. Båda är upptagna med sina tankar som flyger. De senaste timmarna har varit hemska, och båda har nu börjat få panik. Kvällen har kommit och natten närmar sig. Rädsla tar över deras kroppar när de båda lägger sig ner i försök för att få lite sömn.

Ellie Lovegood där emot känner att hon kan sova tryggt. Hon har spionerat på karriäristerna hela dagen och hört alla deras planer. Nu var de ute och jagade efter deltagere, så kusten vad klar för Ellie att smyga fram och noppa åt sig några powerbars och torkad frukt. En vattenflaska vågade hon inte sno. En i deras allians, Revolt, hade räknat alla flaskor, och Ellie vågade inte riskera att bli tagen.

Hon skulle just gå tillbaka till ditt gömställe 100 meter bort när en stark kall vind svepte över henne. Hon darrade till och vände tillbaka. Det skulle bli kallt ikväll, och det var inte en chans att hon skulle dö på grund av kyla. Hennes händer fingrade snabbt upp en av ryggsäckarna och drog ut en sovsäck och en försvann hon in i natten. Ellie var nog den enda av deltagarna som sov tryggt den natten. Fast då igen.. Ingen är trygg i hungerspelen.

Miyuki och Corriz hade varit nära vänner sen barndomen. De höll ihop hela tiden. I skolan, efter skolan, (på kvarsittningarna…) ja, allt. Och nu när båda hade blivit uttagna till hungerspelen var det självklart att de skulle samarbeta. De hade hittat en hyfsat bra lägenhet i en av de stora ruinerna. Två väggar och taket fattades, men det dög. Miyuki längtade hem till sin familj och är fortfarande i ett litet chockstillstånd efter blodbadet. Men Corriz håller sitt allvarliga ansikte – som snart blir oroat.

’’Sju dog vid blodbadet Miyuki,’’ säger hon långsamt. Tyst. Knappt en viskning.
’’Men det är väll bra?’’ sa Miyuki förvirrat. Corriz skakad snabbt på huvudet frustrerat.
’’Fattar du inte? Det här är inte bra. Folk vill ha död. Det kommer komma konsekvenser.’’ När Miyuki förstår vad hon försöker säga rynkar hon sin panna, nu lika oroad som Corriz.
’’Vad tror du dom kommer göra?’’ frågade hon med en skakig röst. Men Corriz svarar inte. Det faller en rädd och stel tystnad över deras rum. För de båda vet att vad de än håller på med i huvudstaden gör dem till gudar. Dom kan göra vad som helst.

Samtidigt på andra sidan arenan håller Ginny00 till. Hon har fallit ner på knä och gråter. För Twix’s skull. Inte för att de kände varandra speciellt bra. De hade bara känt varandra för en vecka. Men det händer något med än när någon bara faller iväg från ens händer sådär. Klipporna var oväntat farliga – de hade tagigt Twixs liv. Ginny höll på att bryta ihop. Hon började skaka av kylan och hennes hand åker snabbt upp för att torka iväg tårarna som börjat rinna ner för hennes kinder. Varför hade dom inte rusat mot skogen istället? Varför?
’’Där borta, fort!’’ Ginny’s huvud flyger upp. Någon var nära. Hon kunde inte se långt omkring sig, men hon började springa för sitt liv. Men hennes muskler gav upp och hon fall ner på stranden, alldeles stel. Tårarna började falla igen medans hon väntade på sin död. Men den kom inte. Hon hör ett skrik i fjärran. Det var Ginnyw123.

Ginnyw123 sprang för sitt liv. Dom hade hittat henne. Revolt hade hunnit ikapp och fått tag i hennes jacka. Hon skrek, men slet sig loss. Sauceisgoodforyou kom närmare och närmare. Han ville ta hennes liv bort från den här världen. Sudda ut henne förevigt. Hennes fötter gled runt på de blöta stenarna, men hon höll balansen.

’’Hon är min,’’ hörde hon Revolt vråla till sina medarbetare. Det fanns ingen utväg. Ginny var fast längst ut på en klippa. Revolt närmade sig med ett leende på läpparna. I rädsla tappade Ginny balansen och började falla. Det kändes som att hon flög. Luften susande runt om hennes lilla kropp. Hon försökte skrika, men hittade ingen luft. Och så smash! Det kändes som att hon hade fallit ner mot asfalt.

Vattnet tar tag i henne och slänger runt henne våldsamt med vågorna, men så fort hon fått tillbaka sitt fokus börjar hon simma mot närmaste klippa. När hon kommer fram häpnas hon till den stora öppningen. Hon tar ett djupt andetag och börjar simma neråt. En undervattensgrotta. Väl inne börjar hon simma upp igen. När hon når ytan inne i grottan är hennes lungor desperata efter luft och hennes kropp murbultad efter alla vågor. Men på något sätt känner hon sig säker ändå. För hon kom undan.

Folk i kapitlet:
Ms.Markus, scarhead, Ellie Lovegood, Miyuki, Corriiz, Ginny00, Twix, revolt & ginnyw123

RIP:

Jag var med också!

I AM STILL ALIVE!

MEN PRUTT NU HAR JAG BARA 7 LIV KVAR

Men kapitlet var awesome i alla fall : )

Hur ska man tolka detta?? >:|

^
Nej men kolla; jag skriver inte saker som
''bob dödade nils med en kniv. bob fick en present från sina sponsorer''
Jag skriver fett långt och en historia. Folk orkar inte läsa sånt -> det är tråkigt .___.
Plus, jag har inte speciellt bra självförtroende om den här historian. Jag tycker bara om att skriva, det är därför den finns xD

avifors. Du är så himla duktig med ord. Don't matter what you say. Och den här historien är fantastisk. Det sättet som du skriver på gör att det blir mycket lättare att läsa, när allt flyter på så fint.