De utvalda (Rollspel)

Zeth vaknade ur drömmandet och busvisslade mot Narnie.
"Ska vi börja eller?" sa han.

((Lupinfan hur då?))

(Va?)

((Mm, hur är det PP? XD))

(Oj, sorry, jag läste fel, har tagit bort det nu)

((K x3))

Iris ansträngde sig för att rensa hela sig själv på alla tankar som inte gälde att skapa ett liv åt fröet. Tillslut efter en väldigt lång stunds ansträngningar kände hon något peta lite lätt mot hennes handflata. Hon lyfte sakta på händerna och lät det lilla livet som grodde i hennes kraft växa sig större. Tills det var en vacker röd ros. Utan några som helst bekymer i världen. Röd som blod, var den, med små taggar på stjälken som var grön som gräset på fälten. Hon tittade på den. Hon hade klarat det! Hon hade skapat liv! "Ja! Jag klarade det!" skrek hon samtidigt som hon kom på att hon inte var ensam.

(Shit vad långt ni har kommit xD)

Juliet satt på sitt rum som vanligt och såg ner på borggården, hon var inte riktigt säker på vad hon skulle göra här näst, men hon fick snart svar på den frågan när två vakter kom in
"trevligt att se er" sa hon och log vänligt mot dem och de log svagt tillbaka, självklart menade inte Juliet att det var trevligt att se dem, men hade man en gåva så hade man. vakterna började ta henne mot kungen vilket hon förväntat sig, det som hon fann roande här var inte att kungen visste att hennes gåva var lögnens gåva, hon sa helt enkelt att hon inte listat ut det och av någon anledning var han snällare mot henne på grund av det.
"Goddag kära Juliet" sa kungen och hon neg "Jag tänkte att vi skulle försöka lista ut vad din gåva är idag" sa han och hon nickade. hon fann faktiskt detta väldigt underhållande och hon var tvungen att berömma kungens tålamod när de satte sig ner med ett parti schack, han ville antagligen testa hennes logik

Zeth funderade ut vilken manöver han skulle göra först. Kanske osynlig och bakhåll, eller en kraftig vind?
Men han verkade inte kunna tänka mycket längre, för Narnie verkade göra något.

Narnie ryckte till när det skarpa ljudet från Zeth nådde hennes öron. Hon lät handen föra håret bakom hennes högra öra och tog sin stridsposition igen.