Någon som vill rolla?

William såg efter Allie efter hon gått. Sen hoppade han in i en livlig diskution om quidditch som Ron och Dean hade.

"Förstaårselever hitåt", sa Allie, nu ännu tröttare än förut. Alla förstaårselever som blivit sorterade i Gryffindor köade upp bakom Allie. Hon berättade lösenordet och sedan om sovsalarna och slutligen om reglerna. Allie sprang till sovsalen, bytte om, borstade tänderna och slutligen, kröp ner i den varma sängen och somnade djupt.

Lucas tassade iväg till uppehållsrummet.

Det hade blivit sent och alla i sovsalen hade somnat, alla förutom Will. Han låg i sin säng och kunde inte somna. Varför hade han ingen aning, men han hade en svag känsla av att det här året skulle bli annorlunda. Lyssna på snarkningarna från i andra var faktiskt rätt kul, något att reta de för i morgon.
Till slut accepterade han att han inte skulle få någon sömn och drog på sig klädnaden för att smyga ner till köket.
Väl nere i sällskapsrummet var det lugnt. Helt plötsligt tappade han balansen och drog med sig ett antal böcker från bordet. Hade hade lyckats halka på mattan, och skrattade lite för sig själv. Plötsligt hörde han fotsteg från flickornas trappa.

Hermione, Harry och Ron stod framför Allie. Men med tre dödsätare bakom sig. Alla hade blivit tillfångatagna. Sedan kände Allie något som grep tag i henne. Det var ännu en dödsätare. Dödsätaren som höll tag om Hermione sa: "Vi kommer döda dina vänner." "Det får ni inte", sa Allie med tårarna som rann ner längs hennes kinder. "En tuff liten jänta", sa en av dödsätarna. "Då tänker vi ge dig ett erbjudande", sa en dödsätare. "Jag gör vad som helst för mina vänner", sa Allie. "Då så, erbjudandet lyder: Vi vill ha dig!" Hjärtat dunkade på Allie. Sedan sa hon: "Ni kan få mig, bara ni släpper mina vänner först!"

Med de orden splittrades platsen, och Allie låg i sin säng, rädd som en liten mus. Hon andades fort, och tittade sig omkring. När hon förstått att det var en dröm hörde hon brak. Det braket kom från sällskapsrummet. Allie gick med små nätta steg ner för trappan. Där fick hon se en gestalt. Allie blev först rädd, och hade hoppat till, men sedan hade gestalten klarnat upp sig och hon såg vem det var. "Will, vad gör du här?"

Han vände sig om och mötte Allies bekymrade ansikte.
"Eh, jag...öh det bara...ehm asså.."

"Va?" William hade mumlat något ohörbart. "Varför är du här", sa Allie upprepande.

"Asså e..jag eh... Jag kunde inte sova och tänkte gå till köket och äta något, okej?" sa han ochknep ihop ögonen väntade sig det värsta.

William hade knipit ihop ögonen. Det såg ganska mysko ut. Sedan förstod Allie. Hon började skratta. Hon skrattade så mycket att hon nästan grät. Sedan sa hon: "Du, det gör inget, men du måste se upp! Det lönar sig inte att smyga upp mitt i natten", fortfarande halvt skrattande.

"Så du tänker inte ens dra av lite poäng?" Hon skakade på huvudet. Han andades ut. "Jag trodde du skulle bli arg", sa han och började sedan skratta han med.