Privat Rollspel

Jason stirrar på armen. Den demoniska armen hade Odette sagt.
"Vad är det för något? Vad finns där inne, kroppen? Vad hände?"

"Jag kan visa." Svarar Odette flinande. Sedan blir hennes arm smått fjällig. "Men armen kommer då att bli cirka 2 meter lång och minst en halv meter bred. Som en varning." Fortsätter hon leende och armen börjar växa, bara lite.

Jason tittade med skräck på när Odettes arm började växa. Den blev större och större och ändå så äcklades Jason inte av det. Varför inte?
Hade det något att göra med att han inte längre hade någon själ? Eller hur var det?
Han hade så många frågor!

Armen skiftar i färg innan Odette stoppar växten för att roat dra ut huvudet på mannen.
"Där." Konstaterar hon innan hon trycker in den döde igen och armen är kvickt tillbaka i sitt mänskliga skick. Sedan skriker någon och Odette svänger runt för att se en yngre flicka inte så långt bort, kanske bara ett år ungefär. Eller så är flickan kort. Odette tar några snabba steg framåt och tar tag i flickans sköra arm av ett slags adrenalin.

"Gör vad du måste med flickan Odette." Jason var trött. Han orkade inte mer. Han ville bara få sova några timmar . Ta de lugnt!

Odette sken genast upp och försvann med flickan. Hon undrade hur stor chansen var att hon skulle bli upptäckt om hon dränkte henne, eller liknande. Odette ser sig hastigt om utanför när hon har för sig att hon är iakttagen och släpar iväg flickan.
"Rör henne inte demon!" Säger en röst och Odette skrattar förtjust.
"Aha, så hon är skyddsängel? Trevligt jobb du har lilltjejen." Säger Odette och kastar tjejen mot mannen som uppenbarat sig. Flickan landar hårt och Odette flinar mot skyddsängeln som reser sig.
"Vad gör du här, Odium?" Frågar mannen vidare.
"Jag utför jobbet ni misslyckades med." Svarar Odette och vänder på klacken får att gå in igen. "Ses." Säger hon lätt och går in i skolan.

"Odette, vem var det?" Jason tittade in efter mannen som Odette nyss hade mött. Odium, namnet dröp fortfarande av själlös hat.
"Odette, lyckades du? Har du en vilja?" Jason var tvungen att få veta.

"Har du någonsin läst Bibeln? Det där..." Hon gjorde en gest mot mannen som försvunnit med den ynkliga flickan. "...var Mikael." Fortsätter hon. "En ängel, och gissa vem den ynkliga flickan var?" Frågar Odette utan att vänta på svar. "Din skyddsängel. Som inte gör ett speciellt bra jobb." Fortsätter hon oberört och betraktar sina kloliknande naglar. "Jag har ingen fri vilja. Er order var 'Gör vad du måste med flickan Odette', just då kan jag egentligen göra vad som helst, men bara inom ett visst område." Konstaterar hon och låter än en gång som ett uppslagsverk.

"Var flickan min skyddsängel? Var...Mikael en ängel? Vem av de var skyddsängeln? Vad gjorde de här?!" Jason började traska hemåt, med Odette i släptåg.
"Finns det inget jag kan göra för att få dig till att ha en egen vilja? Det där dödandet, fick du ut något av det" Om dödandet varit förgäves skulle han aldrig förlåta sig själv.

"Flickan var din odugliga skyddsängel, ja." Svara Odette och vet att de hör henne så hon sparar inte på sina... komplimanger. "Mikael är en ängel, en av de högsta änglarna och jag antar att de var här för att jag var här. Ni kanske inte har märkt det men änglar och demoner har aldrig haft en bra relation till varandra." Säger Odette och släpper inte artigheten. "Inte som jag tror att du vill försöka och ja, jag fick blodet så ni slipper tala direkt till mig. Kroppen kan användas till offer, docka, sälja organen olagligt..." Fortsätter Odette neutralt.