Privat Roll

Efter ett tag, eller dagar, eller år, hon vet inte. Upphör smärtan och hon reser sig upp. Hon känner sig konstig, och ett sug efter något....hon är törstig otroligt törstig. Hon reser sig upp och ser att det är en ren vit säng hon har legat i. Hennes kläder är utbytta och hon bär en enkel svart klänning. Stella går fram till den stora spegeln och ser förvånat på dig själv. Hon är blekare än någonsin och hennes hy är vit, hennes ögon är röda....Hon öppnar förvånat munnen och ser dem, två sylvassa hörntänder, hon vet eller tror sig veta vad detta innebär...

JG vaknar upp efter ett tag som verkligen inte känns som ett tag. Jag ligger i en vit med besega sidor säng. Jag ställer mig sakta upp och ser runt i det vita rummet. Jag ser en spegel som jag går fram till. Jag tittar i den med förvåning. Jag hade inte mina gammla kläder utan jag hade en svart klänning. Jag se att även ögonen var inte som dem brukade, del var röda. Jag ser på munnen när jag öppnar den. Det var inte som vanligt det heller. Jag hade två vita huggtänder. Jag bakar sakta och känner mig förvirrad. Jag ser att mitt hår är flätat i två uppsatta flätor mot huvudet. Jag var vacker när jag var blek. Men jag visste vad jag var och jag ville inget annat än att få någo att dricka..

En dörr öppnas och en man träder in. Vid närmare eftertanke var det samma kille som bet henne. "Vampyr?" frågar hon och ser på sina tänder. "Visst snygging, nu behöver du inte längre drogerna. Tro mig det här är bättre, jag talar av egen erfarenhet."
Stella vänder sig om och ser på honom "Max" utbrister hon sedan. "Jag trodde du var död." säger hon och kastar sig i hanns famn.

Jag ser mig om men då dörren öppnas. Jag ser på killen. Det är ju killen som bet mig. " så nu är jag en vampyr?" sa jag och tittade på honom. " just det min prinsessa!" han bugade till mig. Jag ser paff ut. " h-hur visstedu?" frågar jag och tittar på honom när han ställer sig upp igen. " för att jag är din bror." sa han och log glatt. " Meét?" frågar jag och går lite närmre. Han nickar. " m-men du försvan ju samma åt jag vart bortkastad ur Spanien!" sa jag och kramade honom. " jag försvan för att jag var av kunglig släkt och skulle bli en stor vampyr en dag. Jag valde oxå att göra det för att jag då skulle ha sjannsen att hitta dig!" sa han och jag kännde hur han luktade på mitt hår. " ja det är äpple!" sa jag utan en fråga. Han släppte mig lite och såg stirrande på mig. " jag vet inte hur jag visste det!" sa jag igen utan enu en fråga. Jag hörde frågorna i huvudet. " men jag tänkte ju bara det!" sa han och log. " jag läser dina tankar!" sa jag och krmade om honom igen. " tack Meét!" sa jag. Han frågade igenom huvudet hur jag mådde. Han log.

"Jag har saknat dig med." ler han och kramar om henne. De två hade hållt ihop, tillsammans hade de samlat pengar, hon på sitt vis och han på sitt. Sen hade de handlat droger och mer, och tillsammans hållt ihop, tillsammans tagit dem. Det hade vart en lycklig tid, tills han försvann. "Du bör träffa vår herre, vi måste se vad din gåva är. Och du är törstig antar jag." flinar han och hon nickar medans de går i en korridor och han berättar om gåva.

Jag går med honom när han tänker att vi måste gå. Jag nickar och han fortsätter att le. Jag hade helt glömt bort Stella för tillfället. Vi gå igenom koridoren och kommer in till ett stort rum. Det står tre stolar där uppe. I mitten som står lite längre fram sitter en man, en man i 30 års åldern men han var som jag. En stol lite bakom satt det en tjej i. Och stolen på anndra sidan satt det en man som såg ut att vara i 50 års åldern. Vi går fram lite grann.

Vi kommer in i ett rum, jag ser Alice och killen som vi träffa i ladan. I andra änden av rummet ser jag tre personer ( Vad heter de? O.o ) den i mitten ser leende på dem. "Så vad har vi här då? Nya, små sötnosar." säger han mjukt trotts att hans ögon är kalla som sten. "Era gåvor?" säger han frågande och ser på dem. "Vet inte, sir." säger Stella, och bugar det verkar på något sätt passande.

(( hehe! [ galet Twiligt fan! ] Aro, Jane och den siste vet jag facktiskt inte!))

Jag hör i huvudet att Stella är i rummet. Jag vännder mig om och ser henne. Jag tittar fram igen när han frågar. " vet inte" sa jag snabbt. " okej då börjar vi med dig då!" sa han och räckte fram sin hand.

( Hahaha okidoki )

Stella ser på hans hand och sen på Alice, för det var henne han talade med. Den korta lilla tjejen betraktar dem, intensift. Och nu hör hon det, ljudet av massa människor, ljudet av fötter långt, långt borta. Och lukten....hon drar den igenom näsborrarna och känner törsten bränna i halsen.

Jag sträcker fram min hand och lägger den i hans. " åå, så intresant, en spansk prinsessa, utslängd, saknad bror, önskad av all killar men vill ingen ha, du vill ha Stella" han blundade och pausade. Jag kännde hettan i kinnderna även fast jag inte trodde jag kunnde bli generad. " o spennande, du läser tankar!" sa han och öppnade ögonen. " så det var min kraft!" sa jag och backade lite när han nickade. Jag hörde röster och fotspår. Jag kännde den goda doften och hörde massor av tankar. Det bränner i hallsen. Jag var törstig. Jag hörde även Stellas tankar, alla gånger jag undrat vad hon tänker, nu vet jag att jag bara måste lyssna.