War beatween God and man (rollspel)

Cara! KOM HIT NU! XD

Så nu are the coolish Cara här *host* jaja ignorera det där xD jaja vi kan börja nu i alla fall.

Mirtha satt vid dammen i deras hus och studerade människorna där nere. hon var inte förtjust i dem, de trodde sig vara för bra och särskilt den senaste tiden då de börjat vända dem ryggen. Hennes blick mörknade och hon övervägde starkt att starta en epidemi, men då skulle det förstöra det roliga att välja ut random offer. Hon lyfte blicken när Haltor kom in och ett leende spred sig över hennes läppar.
"Kurogane har kallat till ett möte i Japorva gården" sa Haltor och Mirtha log
"Äntligen gör han något. jag har bett honom om ett möte i flera månader" sa Mirtha och reste sig
"Har du bett storguden om ett möte i hans trädgård?" frågade Haltor
"Ja kära Haltor. Något måste göras åt människorna och det är nu" sa hon och styrde stegen mot Japorna gården

Ska människorna rolla lite under tiden? x)

-----

Ja det kan ni göra ni kan säkert hitta på något

Great!
--


Fågeln föll från himmlen och slog i marken med en svag duns. Leslie lade bågen över armen och tog upp fågeln. Försiktigt drog hon ur pilen ur kroppen och knöt fågeln i bältet. Pilen var lätt blodig, så hon hällde det sista av sitt vatten på.

Leanne dinglar med fötterna där hon sitter, högt uppe i den gamla eken som stod på ett ungefär mitt i skogen. Hon hörde fåglarna kvittra vackert och såg en liten fjärli flyga förbi. Hon log för sig själv och klättrade ner.
Väl på marken började hon gå lite på måfå.

jag är ju här nu men vart är du ^_-

Här. ^^
-----------

Dea granskar smärtsamt jorden som hon lämnat bakom sig för något som säkerligen kommer vara så länge att den fragila balansen hon försökt skapa, ordna och fixa till. Men människan förgör den. Människan. Den har ingen som helst anledning att befinna sig på jorden och förgöra hennes älskade. Hennes evinnerliga arbete. Jorden. Även om en del människor givit henne hopp om en ny era där jorden betydde något för dem. Resurserna den gav och all skönhet den ingav människorna. Men det hände aldrig och gång på gång svek den eländiga arten henne. Nu är de värre än någonsin, själviskhet och egoismen är hundra gånger värre än förut. Därför är Dea på väg till mötet. I den vackraste oasen hon alltid beundrat men aldrig kan återskapa på jorden igen. Hon saknar nästan tiden när de gigantiska ödlorna vandrade på jorden [Ja, nu fanns dinosaurier. ._.], de hade iallafall respekterat hennes verk och på sitt egna sätt tackat henne och de andra gudarna för sitt hårda arbete till att upprätthålla balansen. Men sedan fördärvades även dem, vände ryggen och blev utplånade. Det är dags igen, Dea undrar om det kommer ha ett liknande resultat denna gång också. Hon når den vackra trädgården som skildrar olika scenarios i ett, världens naturliga skeden på ett enda platsen och om en människa kom in skulle denne säkerligen fördärva platsen med sina egoistiska känslor.
"Japorva." Tänker hon och fylls av en frid som hon inte känt på sekel.

(( Hope it was OK. XD Och förlåt för att det var så himla långt. >_<'' ))

(klart det var okej haha bättre än mitt xD haha)

Mirtha steg in i Japorva och Haltor gick vid hennes sida. de var som natt och dag, han full av liv och hon var döden. men trotts det älskade hon honom och han henne. Hon steg in och Kurogane log mot dem
"Mirtha du är lika vacker som alltid" sa han och hon log
"Kurogane du är lika rund om magen som vanligt" sa hon skämtsamt och de satte sig ner vissa på marken men Mirtha tänkte inte sitta på marken. Hon trollade fram en stol till sig, eller det liknade snarare en tron och slog sig ner. Haltor satte sig framför henne och hon log mot honom när de väntade på att alla andra skulle infinna sig

Leslie gick in i byn där hon bodde. Den Galna Mannen stod och hade en föreläsning om hur Gudarna snart skulle staffa dem alla om dem inte började att respektera gudarna snart. Han kallades som sagt Galen, men det fanns logik i hans ord, vilket ofta skrämde Leslie. Han var orsaken till att hon ibland offrade hela sin middag till Gudarna och fick somna hungrig. Ändå stannade hon för att lyssna.
''Tiden rinner ut snart, vi måste börja visa mer respekt för gudarna, annars är det slutet för oss.'' ropade han. Leslie suckade och bytte till sig några äpplen mot en vinge av sin fågel. Hon tog ett bett av den röda saftigheten och lyssnade vidare på mannen.
''Gör ert val! Gudarna kan ställa till med krig närsomhelst!'' En sten visslade genom luften och träffade mannens tinning. Den började blöda kraftigt och spritt skratt hördes.
''Det där var väl överdrivet.'' muttrade Leslie och gick fram till mannen.

-----

Jag tyckte det behövdes en ''galen man'' X)