Eragon [Privat rollspel]

"Nej, det är jag som ska säga förlåt" säger Aily och lägger ena handen på hans axel. Han tittar upp.
"Jag dödade dig nästan" säger han. Det får Aily att börja skratta.
"Hur kan det vara roligt?"
"Du dödade mig nästan. Om du ville döda mig skulle jag inte stå här nu" säger hon. Han verkar fortfarande inte fatta det roliga. Han rycker på axlarna och går tillbaka till lägret. Aily står kvar och ser efter honom. Då hörs ett prassel bakom henne och hon snurrar runt. Men innan hon hinner se något misstänksamt kommer något farande och knuffar henne till marken. Det är en dvärg. Hon försöker skrika men han sätter en hand för munnen på henne. Då försöker hon nå Murtagh med sinnet. Men dvärgen måste varit trollkunnig för hans sinne omringar hennes.

"Murtagh, var är Aily?", frågar jag.
"Hon är kvar där borta", svarar Murtagh och viftar med handen någonstans åt norr.
Han läxar upp mig, men jag lyssnar knappt. Jag tittar hela tiden åt det håll där Aily borde komma ifrån. Jag skulle gärna vilja prata med henne om striden. Men hon kommer inte.
"Vi kanske borde leta efter henne", föreslår jag till slut.
"Saknar du henne så mycket", frågar Murtagh och flinar.
Jag svarar att jag inte gör det, men att hon inte borde vara borta så länge, men Murtagh svarar bara att hon är en stark personlighet och som jag säkert har märkt en duktig kämpe. Hon klarar sig på egen hand och kommer tillbaka snart.

Hon försöker komma loss men lyckas inte. Hon vågar inte använda magi eftersom dvärgen har handen för hennes mun. Hon försöker få kontakt med Murtagh och Tungdil och till sist lyckas hon få kontakt med dvärgen.
"Hjälp mig" får hon fram innan främlingen avskiljer hennes sinne från Tungdil. Hon hoppas att han hört henne. Dvärgen lägger någon sorts trasa över hennes näsa och mun. Den luktar starkt och Aily försöker att inte andas in det. Men till sist blir det för mycket och hon svimmar av ångorna.

Jag flyger upp och maten som jag hade i knät flyger rätt över Murtagh.
"Vad är det", frågar han med ganska irriterad röst eftersom han är full med het mat.
"Jag tyckte jag hörde Aily, hon sa "hjälp mig", men jag hörde henne i mitt huvud, precis som jag hör Ór. Vi måste hjälpa henne".
Jag börjar springa åt det håll Murtagh och Aily gick åt förut, men Murtagh ropar efter mig:
"Gå inte ensam. Det är farligt. Det kan vara en fälla"
Men jag hinner inte vänta på att Murtagh ska komma på benen. Dessutom finns det ingen dvärg som springer snabbt mätt med mänskliga mått, så han hinner ifatt mig innan allt för stor skada har skett. Det hoppas jag i alla fall.

[Jag skriver som Alex nu]

Alex följer efter dom andra. Men då vänder sig Murtagh om.
"Vänta här, du kan varken magi och du är obeväpnad" säger han. Alex blänger på honom men lyder.
"Se till att Aily kommer tillbaka, levande" säger han bara.
"Jag lovar" säger Murtagh och följer efter dvärgen. Alex går tillbaka till elden. Först hans föräldrar. Och nu Aily. Då hörs ett rytande. Han tittar upp och får syn på två drakar.

Från lägret hörs ett rytande, och jag hoppas att inte Alex också är i fara nu. Murtagh är snart ifatt mig och efter några människorlängder till ser vi en dvärg som bär på en kropp. Jag Försöker springa snabbare, men klarar det inte. Murtagh springer förbi mig, men det kommer ta ett tag till att hinna upp dvärgen. Jag tar fram en liten kastyxa som jag brukar jaga med och kastar mot dvärgen, men jag måste ha träffat någon sten eller rustningsdel för yxan studsar bort.
Innan Murtagh (som ser väldigt koncentrerad ut på någonting) eller jag hinner göra något mer kastar sig en grågrön varelse över dvärgen och angriper gång på gång. Aureus lyckas av någon anledning inte skada dvärgen, men han får tag i sin ryttare med frambenet och sliter henne ur den främmande dvärgens grepp. Murtagh ger mig tecken att låta dvärgen springa sin väg och vända tillbaka till lägret, och eftersom jag börjar bli trött på att springa så lyder jag.

*Aily*

Aily slår upp ögonen. Hon ser sig omkring. Aurues har ett fast tag om henne med ena klon medan han flyger mot lägret. Han sänker ner henne mot marken. Alex tar emot henne närdraken öppnar klon.

Andfådd kommer jag tillbaka till lägret. Murtagh är redan här och Aureus har hunnit landa med Aily. Jag är mot min vilja lättad att se att hon ärhär, men något är fel...

Alex lägger ner henne på några filtar.
"Är du skadad?" frågar han. Aily skakar på huvudet. Murtagh kommer fram.
"Vad hände?" frågar han. Aily berättar vad som hänt sen hennes mästare gått.

Jag vill inte inkräkta i deras samtal och håller mig lite i bakgrunden. Jag lyssnar så gott jag kan, men låtsas vara upptagen med att polera och slipa min yxa. Det känns inte som om samtalet angår mig, och det känns inte bra att vara den enda dvärgen här när det var en dvärg som ville skada Aily.