Hungerspelen-roll

Kalira Ox

Kalira och Fria följde bäcken österut. Hela dagen gick de, utan ett minsta tecken på några andra.

Snart borde de köras ihop, publiken blev uttråkad.

Efter flera timmars gångmarsch stannade de av den synen att bäcken rann in mellan några block- rakt in i jorden. De stannade var den slutade, och satte på en liten eld att tillaga det råa köttet på. Kalira hade även den här gången hittat svampar och örter hon gjort en mos av.

''Wow, du måste haft högsta betyg i matlagning.'' Sa jag och log med munnen full av mos. ''Om ni har det i femman, alltså?'' Sa jag och skrattade. Försiktigt drog jag fram svärdet och stoppade in det i elden. Jag såg hur Kalira iakttog det och jag log. ''Inte varje dag man jobbar med sånna som mig, va?'' Sa jag skämtsamt, även fast jag menade det. Jag kom bättre och bättre överens med Kalira och jag kände att det behövde vända snart. Jag fick inte låta henne ta en plats i mitt hjärta. Eller... Om jag är snäll men stänger henne ute, och blir bra vän med henne, så hon inte har hjärta att döda mig senare...

Kalira Ox

Kalira hade blivit rätt så överrumplad av allt hon sade, men hade kort förklarat att hon bara råkat vara bra på kockande.
Frida och Kalira började faktiskt komma närmare, som både var gott och ont. Och Kalira visste att båda inte kunde överleva.
Vad var livets mening? frågade hon sig själv. Å andra sidan- om hon inte skulle döda Frida, varför gömde hon kniven då?

Vem vet? Var hon inte säker på sitt val att ge upp?

Jag såg att Kalira funderade på något, jag visste inte vad jag skulle göra.
''Vad tänker du på?'' Frågade jag till slut med en mild röst och log snett. Vad hade hänt med mig? Jag var den tuffa, kalla tjejen hemma i Distrikt 2 och när jag kommer in på arenan så blir jag helt plötsligt snäll? Förskräckt skakade jag av mig tankarna och kom tillbaka till att vara snäll mot Kalira.

Jag lutar mig andfått mot ett träd. Jag har gått hela dagen, och hag känner att jag har blivit törstig. Tungan är som sandpapper. Jag har inget vatten, Det har jag druckit upp. Varför sparade jag inte på vattnet?

Beslutsångesten gjorde mig galen och jag visste inte vad jag skulle göra med Kalira, döda henne eller låta det vara.
''Har du dödat någon hittills?'' Frågade jag för att bryta min tankebana. Jag hade dödat sju personer som jag kunde komma på, brutalt men typiskt Distrikt 2.

Kalira Ox

Kalira hade svagt hoppat till av frågan men täckt över det med en armrörelse i håret.
"Död-...?"
"...-At", avslutade Frida.
Kalira suckade.
"En, tror jag. Hoppas jag. Hoppas jag inte", sa Kalira. Hon såg hur Frida höjde på ögonbrynen.
"Alltså jag är inte så insatt och hoppades bara på att jag inte gjort det på riktigt. Men det är ändå redan mitt andra mord", förklarade Kalira. "Enda sedan jag och Jack började leva på gatorna och skrutt-platser lärde han mig hur att handskas med vapen och våld. Han lärde att fast man fick panik fick man inte annat än i nödfall använda någondera.
Men en natt på fattigmans-banken hade jag turen att vakta. Jag visste inte vad jag skulle göra eller vad jag gjorde och plötsligt hade han kniven i magen. Jack fick skjuta honom så att han inte led.
Jag vill bara lämna allt hemskt!"

Jag går och går. Plötsligt känner jag mig iakttagen.

Jag skrattade omärkbart.
''Åh, okej.'' Svarar jag och funderar på om jag ska säga hur många jag dödat. ''Jag har dödat sju stycken. Här alltså. Jag har aldrig dödat innan.'' Säger jag och tittar bort. Jag avbryts av det plingande ljudet som uppstår när en fallskärm närmar sig. ''En sponsorgåva!'' Utbrister jag och fångar den i mina händer. Jag sliter upp den och ser att det är en fin måltid med potatis, någon köttgryta och varsitt kokt ägg. ''Mat!'' Säger jag och ler mot Kalira.

Kalira Ox

Flickorna skyndar sig att lägga i ordning så att de kunde äta. Man kunde inte direkt säga att de var undernärda!
Medan Kalira doppar sin potatis lätt i köttgrytan och tar en liten smakbits-tugga. Hon sväljer och känner hur en smått saltad, fyllig smak sprider sig i munnen. Hon suckar.
"Vem tror du att den är till? Tänk om det var till båda- men om det är den enas är det nog din. Jag är för svag inför Panem", säger Kalira.