The Vampire Diaries (Rollspel)

[tack]

Stefan sätter sig ner på en tom plats.

((hermione gragner : Tyvärr ska det inte vara med några fler karaktärer, men om jag startar ett nytt roll meddelar jag dig! ))


Klaus kände att det satte sig någon bredvid honom men orkade inte kolla vem det var och fortsatte med mobilen. Efter ett tag slet han sakta bort blicken från mobilen och tittade runt, det hade kommit ganska mycket folk, sedan såg han Rebekah sitta bredvid honom.
” Nämen hej Bekah, såg inte dig” sade Klaus lågt med ett flin på läpparna och tittade på mannen som började tala.
” Hej och välkomna till vår fina skola, jag heter Damien och jag är skolans rektor nu vill jag att ni kommer fram och tar era uniformer” sade den gamla rektorn hårt ” han verkar vara en surgubbe, honom kan man alltid jävlas med” tänkte Klaus med ett flin och gick fram med strömmen letade efter hans lapp men hans namn på. Han hittade sin uniform och tog tag i den, det var ett par vanliga svarta byxor och en djupblå t-shirt. Tjejerna hade liknade uniformer .

(( Usch, kasst inlägg..))

[Inte alls]

Stefan tar sin uniform och smiter ut ur aulan.

Katherine satt kvar i den mycket obekväma plaststolen med en tom blick fäst framåt, medan eleverna började flockas framför den idiotiske rektorn. Vad skulle de kräva av henne egentligen, extrem lydnad och perfekta prestationer? Lycka till.

((Nej, inte alls ))

Rebekah muttrade någon knappt ohörbar svordom då hon insåg att alla de kläder hon skaffat sig inte skulle användas under den här tiden. De skulle bära en gammal skoluniform istället.
Hon letade sig fram efter sin äldre bror och hittade snart sin uniform. Rebekah betraktade den med rynkat panna. Blusen var djupt mörkblå med svarta knappar som matchade den svarta veckade kjolen. Det fanns även mörka tunna strumpbyxor. Rebekah tänkte att det kunde varit värre då hon trängde sig fram längs väggen mot motsatta håll. Hon var inte säker på vad man skulle göra efter att man hämtat sina kläder, så hon ställde sig och väntade tills alla fått sina uniformer.

Han strövar genom korridorerna. Han kastar uniformen i första bästa papperskorg.

(( HAh tack )
" He här uniformerna behöver ni alltid ha när det är skoltid" pep en kort dam som förmodligen var en lärare
" Hell no" sade Klaus men ingen hörde, han gick fram till Rebekah och tittade på hennes uniform kjolen var allt för kort. Vilket han såg positivt för då kunde han ju kolla på tjejerna, men däremot ville han inte att Bekah skulle ha den. " Kolla om du kan få tag på en längre kjol" sade Klaus allvarligt till sin syster

Katherine väntade tills den större delen av elevskaran letat rätt på en skoluniform, visst, hon skulle kunna spela den duktiga flickan med lätthet. Men det var inte direkt lockande att bära en skoluniform, att se ut exakt som alla de andra värdelösa eleverna.
Hon visste att hon inte skulle komma undan, om hon blev utsparkad från den här skolan skulle hon bli skickad till ännu en fosterfamilj vilket hon helst ville undvika. Hon reste sig upp och gick fram till det långa bordet där skoluniformerna låg i högar, nu rätt slarvigt lagda efter de rotande eleverna. Hon plockade snabbt en uniform i rätt storlek och försökte ta sig ut ur rummet innan Damien som rektorn tydligen hette skulle komma med ett nytt krav. Om allt skulle vara såhär trist, trista personer, trista lärare, trista miljöer, trista lokaler, visste hon inte hur terminen skulle ta sitt slut.

"Ta hand om dig själv, Nick", fräste hon och blängde argt på honom. Ibland förstod hon inte vad hans problem var, varför skulle han bry sig egentligen?
Sedan slog en tanke henne, med ett leende på läpparna gav hon igen.
"Förresten, din uniform ser lite liten ut, i alla fall för din storlek. Är du säker på att du inte ska hitta något..." Hon låtsades retsamt tänka efter. "... större?"

" Visst, visst men kom inte till mig och grina om något händer", sade Klaus oskyldigt med båda händerna i luften. Han ignorerade hennes andra kommentar, han orkade inte starta något bråk, inte än iallafall.


(( Corriiz want to join now? ))