Animagus-roll (2-4 pers) c:

[Det kommer]

"Aily, är du okej?" frågar Oscar. Hon nickar.

Tåget började att röra sig igen och Cira förmodade att dem strax var framme.
Emilé var omtänksam och väldigt gullig faktiskt, men Cira kunde inte få honom, hon var inte en sån tjej som jagade killars förtroende och kärlek, hon var populär men Emilé var för bra för henne, Cira skulle inte få honom, hon skulle aldrig få någon. Men var detta kärlek?
"Äh.. Jag tror... Tack för chokladen!" Hon snurrade håret runt sina fingrar igen och tuggade intensivt på chokladen medan hon tittade nervöst ut genom fönstret.

Emilé's kinder börjar blossa igen, vad är det med honom? Han brukar inte vara såhär, och han borde inte vara det heller. Cira är... Hon är populär, det är han säker på. Inte direkt så att han tror att han kommer ha någon chans, speciellt inte med tanke på alla andra killar på skolan. Och tänk om Cira utnyttjade honom? Fick honom att verka svag och mer konstig än vanligt? Men han tar mod till sig och börjar prata med henne igen.
"Är du nervös inför något? Det är bara att prata med mig, jag håller alla hemligheter". Det Emilé säger är sant, och det vet han själv också.

Cira log mot Emilé, men hennes hemligheter var och skulle förbli gömda inom hennes mörka förflutna.
"Tack, men jag tror att mina minnen ska förbli glömda." Hon suckade djupt och tittade in i Emilés sagolika ögon igen och öppnade munnen långsamt.
"Känner du dig någonsin utanför fast du är omringad bland massor av personer som avgudar dig, men innerst inne vill du helst där ifrån, vara fri och springa ut över en äng, typ?" Hon var helt säker på att den frågan hade stannat inom henne länge och hon verkade lite rädd för svaret som skulle komma, men hon var även säker på att svaret skulle vara det hennes fråga behövde få svar på.
Hon kände hur tåget stannade upp och hon visste att dem nu äntligen var framme vid deras magiska och enorma skola, hogwarts.

Emilé tittar rakt in i Ciras glittrande ögon. Han kommer fram till att hon måste känna så, ibland eller hela tiden, annars skulle hob nog inte fråga det, inte med sån inlevelse.
"Tja... Jo, det gör jag väl. Det är mest henna, inte för att de avgudar mig, men... Och i skolan. Med alla kompisar, fast egentligen vill jag vara helt själv eller med d... Någon" avslutar Emilé.

"Någon, vem?" Frågar hon nyficket.
Cira ställde sig upp tvärt och tittade med ett leende på läpparna mot Emilé.
"Dax att ge sig av, hogwarts väntar." Cira tog sitt bagage och sin bäcksvarta uggla Leah som irriterat tuggade på burens stängsel.
"Kommer du?"

"Någon som jag gillar antar jag. Jag kommer!" svarar Emilé med en smått nervös röst. Han vill inte berätta ön att han, hrm, gillar Cira. Inte så att hon inte borde förstått det, men.. Som på signal kommer Meow och sätter sig på Emilés axel.

Aily reser sig.
"Jag tar en promenad längst korridoren" minst hon och lämnar kupen.

(I don't get it har tåget stannat eller inte? o_o)

[Tror ej det]