Skrivträning!

Definitivt!
Men skriv som vanligt, och sen när du har skrivit en bit så läser du noga och kollar hur långa dina meningar är. Är de för långa kan du korta av dem sen. Men låt det inte störa dit skrivande, skriv som vanligt först!

Allting går! (utom små, små barn och tennsoldater )

jag ska försöka i alla fall x) tack hörni

''(utom små, små barn och tennsoldater ) '' xD

kan vi få en ny uppgift snälla?

Hp-aren; ni fick ju precis en:

jaha okej såg det inte

En fågel kvittrade i buskarna och de solvarma klipporna glittrade. Allt var så levande. Under vintern hade det nästan känts som om världen släkts ner; ljuset hade försvunnit och färger existerade knappt. Nu hade allt kommit tillbaka till världen och det kändes underbart.

Jag satt ensam på klippan och blickade ut över havet. Vårbrisen lekte med mitt blonda hår och vågorna slog sakta in mot klippkanten. Det var härligt att sitta där och känna att våren äntligen kommit till liv. Egentligen var det inte så varmt än så jag behöll skinnjackan på, men det var ändå ljuvligt. Att sitta i solen och bara titta ner på havet var så rofyllt. Jag glömde bort alla mina problem med skolan och pojkvänner hit och dit. Just då var det bara jag, solen och den oändliga vatten massan. Istället för att bekymra mig om livet satt jag och drömde mig bort. Jag funderade på vilka de var, de människorna som bodde på andra sidan havet. Kanske satt det någon annan människa, på en annan klippa och tänkte på samma sak som jag? Det var en tanke jag gillade, för den väckte en känsla av gemenskap.

Jag fantiserade om andra världar enda tills jag märkte att solen gått ner. Den kyliga kvällsluften fick mig att rysa till, det var inte alls skönt ute längre. Jag klättrade försiktigt ner från den stora klippan, låste upp min cykel och trampade iväg hemåt.

En fågel kvittrade i buskarna och de solvarma klipporna glitterade allt var så overkligt.Här satt jag med min kille och kollade på solnedgången. Han tog armen runt om mig.Vi log åt varandra.Vi kollade uppåt och fick se att solen gick precis ned där borta. Solen försvann sakta ned. Den var gul och lite orange.Nu började det blåsa. Jag brukar att hata det men nu var det bara perfekt jag kände hur vinden blåste bort alla mina problem.Vi gick längs stranden och badade i det ljusa fina blåa havet.

En fågel kvittrade i buskarna och de solvarma klipporna glittrade. Allt var så underbart.
Vattnet gungade lugnt mot klipporna, och en svag doft av salt nådde mina sinnen. En ljummen bris lekte i mitt hår, rufsade till det. Jag lade tillbaka en hårslinga bakom örat och andades in den vackra sommardoften.
Solen skulle strax gå ner under horisonten för att ge natten till stjärnorna. Som skulle ge himlen liv med sitt gnistrande.
Jag lade mig ner på klippan med blicken riktad mot havet, så att jag inte skulle missa solens nedgång. Sedan sträckte jag ut handen och smekte den släta, ljumma klippan under mig.
Brisen kom tillbaka och fångade nu upp min svala klänning istället, och den fladdrade i vinden.
Värmen från solen och klippan gav mig lugn. Jag kände mig plötsligt sömnig, så jag slöt ögonen och lät dem förbli så.



~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

(Shit, alltid när jag ser din profilbild ikka, så tror jag det är SnelHest, om du är/har varit medlem på kpw och vet vem det är :O)

Har varit medlem där förut, men det var längesen och jag var typ aldrig inne. Så jag vet inte vem det är. ^^ Fast jag har bytt bild nu, den är bara inte accepterad än. C:

OT: Jag tycker om den här tråden. Jättemysigt att bara skriva om precis vad man känner för. Associera är kul. Mer sånt till skolan!