Ofelia och Johanna [SV]

gillar!!!

vad har du gjort av nästa?

I love your fanfic.

Tack!



Av nästa del? Den kommer nu

Hello! En ny del här! Enjoy!

OFELIA

Incidenten med Johanna hade väck förundran hos slytheringänget. Pansy Parkinson höll på att spricka av frågor och bombade Draco var och varannan minut. "Varför sa du inget? Det hade varit perfekt att reta den lilla kackerlackan!, Draco, vad är det med dig?, Draco varför stirrade du på genne så mycket?, Draco svara!" Hon var riktigt irriterande, men Malfoy bara ignorerade alla hennes frågor. Ofelia förstod att han ville vara ifred, och att hon nog också skulle bombas med frågor såsmåningom, så hon sade att hon skulle på toa, och lät de andra fortsätta ner till fängelsehålorna. Hon höll sig på avstånd från alla slytherinare den dagen. Hon försökte lite diskret att leta upp Johanna, för att fråga vad som hänt. Hon fanns ingenstans där Ofelia letade, och hon hoppades att Johanna i alla fall skulle komma till mötet med de andra i Gruppen.

När klockan äntligen blev sju stod Ofelia, Cedric och tjejen från Ravenclaw vid statyn på femte våningen. "Vet någon av er vart Johanna är?" frågade Ofelia, men ingen visste. "Aja, hon kanske fått förhinder... Vi måste hur som helst hålla mötet ändå." Hon såg sig om så att ingen tjuvlyssnade, och började sedan att förklara. "Som ni redan vet, så blev jag bara vald till Slytherinare för att kunna spionera. Men jag får heller inte väcka några misstankar bland dem, så jag måste bete mig som en slytherinare..." sade hon med en beklagande grimasch. Cedric och flickan, som tydligen hette Luna, nickade allvarligt. "Jag har ingenting emot er, och jag ville bara be om ursäkt, ifall att jag blir tvungen att säga någonting elakt. Jag kommer inte mena någonting. Jag hoppas ni förstår..." och Cedric och Luna nickade båda förstående. Det blev en paus, sedan sade Cedric: "Jag måste bara fråga, jag råkade höra några slytherinelever prata häromdan, och de sade att du och Snape är släktingar... Är det sant?" Ofelia blev förvånad att ryktet spridits så snabbt, men svarade sedan "Ja, det är sant, han är min morbror." Både Cedric och Luna reagerade som Ofelia hade trott, och hon var snabb att säga "Men ni ska veta att vi är på er sida, båda två. Jag måste verka som en Slytherinare för att inte väcka misstankar, och det måste han också." Hon gjorde en paus, och båda verkade smälta vad som sagts. "Vi får ju inte berätta för någon anan utom den här gruppen, så era klasskamrater kommer förmodligen att hata mig... men så länge ni tror mig och håller hemligheten kommer hag försöka att inte bry mig." Ofelia tänkte att Cedric och Luna förmodligen tyckte hon var den konstigaste person de någonsin träffat, men hade inte möjlighet att bry sig just nu. De skildes åt, och Luns och Cerdic verkade iallafall lite mer muntra när de gick därifrån.

Ofelia kunde verkligen inte sova den natten. När det började ljusna tog hon upp sin marodörkarta för att ha någonting att göra. Till sin förvåning såg hon Johannas prick gå ut genom slottsporten. Förundrad över detta såg hon senare till sin förskräckelse att ännu en prick hade dykt upp på kartan, vid ingången till området. Det var Lucius Malfoy. De var på väg mot varandra, i kollisionskurs. Ofelia fick snabbt på sig kläderna. Hon måste göra något, för om Lucius stötte på Johanna... hon ville inte ens tänka på det. Hon stoppade marodörkartan i fickan och sprang ner för stentrappan. När hon kom till uppehållsrummet undgick hon med någon centumeter att springa in i en mörk skepnad, som just kommit ut från pojkarnas sovsal. Det var Draco Malfoy. Ofelia lät honom gå ut genom dörren och följde honom på avstånd genom slottet. hennes misstankar växte, och när Draco gick ut på skolområdet besannades dem.
Ofelia vek av mot träddungarna vid vattnet för att inte bli sedd, och följde sedan Draco parallellt. När de kom fram till den stora eken lade hon sig bakom några buskar, och såg på mellan bladen. Hon var nu på sidan av trädet och såg de två Malfoymedlemmarna på ena sidan, och en panikslagen Johanna på andra. Hon höll också i en marodörkarta, och visste nu att hon befann sig två meter ifrån en dödsätare. Ofelia bestämde sig för att avvakta, men hade ändå trollstaven i handen. Lucius hälsade inte ens på sin son, uten frågade direkt: "Har ni hittat någon väg in än?" "Näe... inte än" sade Draco underlägset. Man såg missnöjet i Lucius ansikte, men han höll ilskan undertryckt. "Argh... Era oduglingar..." mumlade han och sade sedan "Mörkrets herre har snart återhämtat sig, och kommer att bli rastlös i väntan!" Draco kved till, men försökte fortfarande verka tuffare än han var. "Nåväl, har ni hittat några fler allierade då?" frågade han. "Tja... vi har värvat två andraårselever,de var tydligen släkt med Yaxley... och så har det kommit en ny flicka i vår klass." Rapporterade han. "Ja just det, om jag inte misstar mig så är det Severus systerdotter" sade Lucius. Draco undanhöll sin förvåning dåligt. "Men det är bra att ha henne med... vi behöver så många på insidan som möjligt. Värva så många ni kan, och se till att ingen förråder oss. Vi ses här vid samma tid på söndag." sade Lucius, och med de orden skildes de åt.

Du är ju sjuk

det finns inte ord för att beskriva hur bra den här är!

Nejdu, det finns ord... Brilljant!

Bäst för dig!

I wanna read more!