In the dark PRS Vidomina & Medi

"Jag har inte mött någon av mina lärare. Léon är den ända som jag har haft om man inte räknar med Rion och Ivan." Hon lo och lutade sig tillbaka och log mo dem.
"Jag ror att det kommer vara tufft sa jag." Hon log mjukt och nickade kort

"Ja, tuff som i sträng, tänkte jag.", menade Rion men ryckte på axlarna sedan. Det var ingen idé att ta diskussionen med henne.
"Ja, då har du ju Léon och mig att utgå ifrån.", sa Rion sedan med en vänligare ton. Han började tro att hans ord irriterade henne, vilket inte var meningen. Han tystnade därför och såg sig om. Han reste sig sedan och började gå omkring i rummet för att se sig om. Han sökte efter ett fönster. "Jag vill se utsikten.", sa Rion och gick fram till ett för att blicka ut genom det.

Hon skrattade mjukt.
"Ja oc jag är tyvärr rädd ifall hon är för sträng kommer jag inte våga göra något fel." Hon log och reste sig upp. Hon gick efter Rion och tog hans hand.
"Om du får bli min personliga livvakt vill du bli det då?" Frågade hon med en mjuk stämma.

"Du kan nog inte göra fel, Alice. Du ska ju få lära dig. Misstag är en del av processen.", mumlade Rion och sträckte på sig för att se ut genom glaset. Det hade mörknat nu. Snart närmade sig kvällen. Han hade sjunkit in i tankar om Italien, palatset. Hur såg Alices framtid ut nu? För ett ögonblick dök Ivans ansikte upp i hans tankar, men han hann inte längre först han kände Alices hand om sin. Han flämtade och vaknade ur sina tankar. "Alice..", sa han och log då han såg hennes leende. Hon log ofta, det smittade honom. "Din personliga livvakt?", ekade han och rynkade en aning pannan. "Här behöver du inget skydd, Alice.". Han gick närmare henne och beundrade henne för ett ögonblick. "Men om du önskar mitt beskydd..". Han kupade händerna om hennes. "..Så låt så ske.".

"Om jag vill gå ut på kvällarna måste jag ändå ha vakter om mig och jag känner mig säker i din närvaro." Hon såg in i hans ansikte och hon rodnade. Mira knackade innan hon kom in.
"Ers höghet. Ni ska göra provet nu." Hon log och såg på Rion med ett leende.
"Vill ni vara med igen?" Hon log mjukt.
"Ni kan få vara ed och göra samma prov ifall ni vill."

"Mira.", sa Rion när han upptäckte henne i dörröppningen igen. Han sneglade på Alice och nickade. "Det kommer att gå fint det här med.", sa han och släppte taget om hennes händer.
"Jag och Leo kommer gärna med. Vi gör inte provet, vi är inte här för det.", sa Rion och Leo nickade och reste sig för att gå efter de.

Hon log retsamt men nickade och började gå. Det skulle vara i samma rum.
Alice såg på Rion med ett flin och petade honom retsamt i midjan.
"Rädd för att jag får mer poäng eller vad?" Hon log och satte sig på stolen igen och knäppte händerna framför sig.

"Vi är inte här för att göra provet. Det är inte vi som blir testade.", svarade han henne i en lugn ton och gick in i rummet för att slå sig ner på samma plats han suttit på innan.
Leo kvävde en gäspning och blinkade ett par gånger. Han kände tröttheten skölja över honom. "Heja Alice.", mumlade han och drog på ett leende. Rion kikade på Leo och sedan till Alice igen. Han nickade mot henne, det skulle gå bra, det var han säker på.

"Det är ju sant men om jag behöver rådgivning kanske jag vill fråga dig?" Hon började testet och hon skrev under tystnad och toppade fjäderpennan noga och skrev sedan. När hon var klar såg hon upp.
"Jag r klar." viskade hon och kvävde en gäspning.

Leo och Rion såg på Alice genomförde provet. Leo kunde låta bli att känna sig nervös igen för henne. Vad skulle hända om hon misslyckades? Men han sköt snabbt undan tanken då han insåg att det var ingen idé att grubbla. Alice var så väl förberedd, hon hade fått så bra hjälp på vägen också. Det skulle nog gå fint.
När hon reste sig upp drog han efter andan och svalde. "Hur.. hur gick det?"